torsdag 30 december 2010

Gråblått


Hade ett ärende in till Lund.

Ett ärende som gjorde mig arg. Som vanligt...
Klantiga människor med klantiga beteenden!

Nu har jag lugnat ner mig.

Och inser att det inte är synd om mig, det är djuren det är synd om. De som letar förtvivlat på fälten efter något som går att krafsa fram ur den halvmeterdjupa snön. Hoppas att det finns grön fin raps under allt det vita...




Dessa dagar kan man lika gärna fotografera i svartvitt, landskapet har inte så många färger att visa upp.
Och på seneftermiddagen får allt en trist blå färg som är vacker när man befinner sig ute i det fria, men som när man plockar fram biderna ur kameran gör dem nästan motbjudande i sin isighet.




Jag drar mig tillbaka till matrummet och middagen som käre maken tänker servera och försöker låta bli att frysa. Temperaturen sjunker där ute...


God middag önskar

Skogseva

tisdag 28 december 2010

Hoppfullt


Små hoppfullheter finns just nu på mina fönsterbänkar. Gröna småplantor att bevaka, stötta och hålla vid liv till våren kommer. Och det gör den väl snart...




Thaibasilikan visade sig vara en kinkig dam.  Av de skott jag fick av prästgårdsmadammen planterade jag några direkt och satte några i vatten. De skott som planterdes i jord direkt, ett par skott i varje kruka, höll sig gröna i två veckor sedan föll blad efter blad och de dog sakta men säkert. Av de skott som stod i vatten var det bara ett litet fåtal som långt om länge bildade rötter. Jag lät rötterna växa till sig ordentligt innan jag stoppade de ynkliga tre små överlevarna i krukor. Nu - en vecka senare - har en planta dött, en ser ut att vandra på gravens brant medan en, den på bilden, kanske har en chans att nå vuxen ålder.




Prästgårdsmadammen, som är en madam som vet det mesta om det som växer och gror, hade hört att Euforbian skulle vara lätt att ta sticklingar av. Då gör vi väl det! Ett antal 'Diamond frost'bebisar sattes i vatten och placerades i ett av köksfönstren.




Två veckor senare fanns det små fina rottrådar i vasen. När jag seåg att det fungerade skyndade jag mig att ta fler sticklingar av Euforbina (som jag försöker övervintra inomhus) och nu väntar jag på att de första små rottrådarna i vas nummer två ska visa sig. Jag funderar över när jag ska ta mod till mig och plantera skotten med de välutvecklade rotknippena...


 


I det ena köksfönstret står en liten pärlhyacint som jag köpte strax före jul.
Lika isigt blå som seneftermiddagen utanför.
En väldoftande föraning om den vår som komma skall. Snart!

Dagen har ökat två minuter....


God kväll önskar

Skogseva

måndag 27 december 2010

Riket

Annandag jul ägnar vi oss åt traditionsenligt spel och dobbel.

För att spela och dobbla enligt tradition måste vi åka sydvart genom islandskapet till en liten, liten by söder om landsvägen.




I den lilla byn, finns ett litet hus som bland alla andra tingestar även innehåller ett litet spel.
Det lilla spelet plockas fram en gång om året, nämligen på annandagen. Efter en stor julmiddag och då de små gossarna har tvingats i säng med magarna fulla av köttbullar och julmust och det är tyst och stilla i huset sätter de vuxna igång med sina svarta gärningar.




Bland juleljus, gran, flaskor och glas sitter sedan fyra människor i många timmar -  kastar tärning och flyttar sina ploppar, ställer frågor och måste svar på frågor om allehanda märkligheter från tolvhundratalet till artonhundratalet.




Somliga har svårare än andra att komma ihåg tävlingsregler och turordning...
Somliga får finna sig i att ständigt tillhöra de fattigas skara, precis som i verkligheten...




..medan andra korta stunder kan få smaka på hur det är att befinna sig i de rikas värld, får bära en tjock guldring runt halsen och får flytta tre steg i taget i stället för som de fattiga två.




Och av någon underlig anledning brukar värden när spelet är slut sitta med den största högen guldpengar, medan vi som kommer från annan ort åker hem lika fattiga som vi var när vi kom...


God afton önskar

Skogseva

lördag 25 december 2010

Juldagskyla

Jag hänger på mig kameran och går ut i den kalla juldagen. Ryggen är fortfarande svettig efter snöskottningen, men jackan hänger varmtung på mina axlar.




Ett korppar flyger över grantopparna. Småpratar lite med varandra. Högljutt men vänligt ändå, inbillar jag mig. Inspekterar kanske tänkbara sovträd inför den kommande kalla natten. Sätter sig nog tätt tillsamman i skymningen vid stammen på en tät gran för att ge och få värme av varandra. 




Jag vänder mig om och tittar på vägbiten jag just har gått. 
Plogad och slät. Knarrande isblå.
 Människobefriad. 




På naturens vinterpalett finns det många kalla färger. Några grenar med frusna boklöv vid vägkanten ger kontrastverkan.  Med färg som av polerad koppar. Eller kanske som en gulnad gammal björkmöbel.




Vart är jag på väg?

"O, vandrare, vadan och varthän?"

Jag irrar lite planlöst i kylan.
Tittar närgånget på frusna och torra blomställningar. Blomställningarna är vända från mig - mumifierade fröbehållare som har fullgjort sitt kretslopp. Dubblerade med hjälp av solen och av vinden glättad snöyta.




Isvinden kryper innanför min kapuschong och ner på ryggen. Det är ordentligt kallt nu. Jag borde ha duschat av mig efter snöskottningen.

Jag vänder och skyndar hem.

Jag är glad och tacksam över att ha ett hus att skynda hem till...

Skogseva

torsdag 23 december 2010

Julmatsångest


Vårt julbord för två skulle vara sparsmakat var det tänkt. Bara godsaker som vi verkligen tycker om och som inte är vardagsmat. Några skivor Pata negra. Några hekto löjrom. Goda ostar. Bröd från butiken i Vismarlöv.

Men...

Lite rödkål måste vi väl göra. Det är ju så gott till söndagssteken. 
Och en skinka att skära i skivor och lägga på kvällsmackan tycker jag är ett måste.

Men hallå där! ..vartåt barkar det nu egentligen..

När ska vi handla den där Pata negran och löjromen? Vädret är ju inget utochåkaväder precis. 

Jag bakar mitt julbröd i alla fall. För säkerhets skull. Om vi inte kommer iväg till Vismarlöv.

Men julbord kommer icke i fråga!




Helt plötsligt fanns det en påse grönkål i kylen. Jag undrar när käre maken smög dit den. Det skulle tydligen bli långkål i jul. Trots allt.




Som ni förstår sprack ursprungsmenyn totalt.
Käre maken ville tvunget göra en Jansson.




Nu har vi:

Tre sorters sill
Långkål
Rödkål
Skinka
Doppa
Vintersallad
Jansson
Hembakat grovbröd

Men kom inte och påstå att det är ett julbord. Nähä.. det är det INTE.

Vi har inga köttbullar..

Så det så!


God Jul önskar

Skogseva

onsdag 22 december 2010

Isdimma


Gårdagens väder var det underligaste, men samtidigt det vackraste tänkbara. Plötsligt låg det markdimmor över nejden, solbelysta, gnisterkalla dimsjok. Markinversion kallade käre maken fenomenet.




Oavsett vad det vackra har för något namn var det en udda upplevelse att köra genom gnistrande dimstråk där temperaturen sjönk från -10 till -20 grader på en minut.




Dimmorna låg som kalla isbjörnsfällar över åkrarna..




.. och fälten runt vår kyrka var insvepta i iskalla, frostigt solbelysta slöjor.




 Över prästgårdsmadammens hemby var himlen mörk och av alléträden vara det bara en topp som nådde över dimstråket där den tecknade en svag skugga mot den nedgående solen.




Men när vi närmade oss vårt eget hem var allt nästan som vanligt igen. Dimmorna var nästan försvunna. Solen såg nästa ut som vanligt vid horisonten. Temperaturen var nästan normal.

Det var så vackert att det nästan gick att förlåta vargavintern.

God kväll önskar

Skogseva

tisdag 21 december 2010

Bara roligheter...


Snön ligger nu besvärande djup och mängderna är så stora att käre maken har problem med var de ska placeras. Visst har vi hela skogen utanför, men vårt lilla, lilla blad till klipparen förmår icke hur mycket som helst och definitivt inte att pressa ut snömassorna långt in i skogen. Vi börjar misströsta...

I förrgår var jag ute och fotograferade med den genomtrevliga tanken att göra egentillverkade julkort. Eftersom hela omgivningen är ett enda pastoralt och snöigt julkort var det verkligen ingen större utmaning. Det blev några bra bilder och jag fixade och donade med beskärning och med text. Återstod att skriva ut ett lagom antal. Skrivaren gillade inte mina julkort. Allt blev rött. Röd snö på röda granar mot en bakgrund av en röd himmel! Inte precis vad jag hade tänkt och maken som brukar ha magiska fingrar lyckades inte fixa till skrivaren. Slutresultat - inga julkort.

I går slutade mitt kärleksförhållande till min dator...
Den skrev små hemliga men icke så trevliga meddelanden till mig. Hotade mig. Ville inte bli använd av mig.
TILL JUL!
I morse dog den och läkare tillkallades. Vet ni om, att när ens dator blir sjuk kan man ringa efter en 'läkare' som kommer och hämtar sjuklingen med sin bil! Helt fantastiskt. Nu är den alltså på sjukhus och låtom oss hoppas att åtminstone alla mina tusentals bilder går att rädda. Tilläggas kan att min dator är ett år och nio månader gammal. Och garantin - ja den gäller under ett år...




Nog gnällt!

Fast kanske lite till..

I dag hade vi tänkt åka till Köpenhamn. Vi fick ställa in på grund av all ny snö som skulle tas om hand. Det är ett arbete som tar några timmar. Men för all del - Köpenhamn ligger kvar även 2011.

I morgon ska jag (kanske) visa vilket fantastiskt och underligt väder det blev på eftermiddagen i dag.

God kväll önskar

Skogseva

lördag 18 december 2010

Tema med variationer



Om du har tröttnat på mitt tjat om vråkar (jag förstår dig!) får du skynda iväg till någon annans blogg, för jag tänker nämligen fortsätta på samma vråktema som i går. Och som i förrgår. Och som för några dagar sedan...

Vilket härligt privilegium det är att kunna studera rovfåglarna på nära håll. Det är övervägande ormvråkar som landar här - olika individer med olika beteenden. De flesta är hälsosamt skygga och vaksamma - ett finger som rör sig mot avtryckaren på kameran bakom fönsterrutan och de är försvunna. Men bland besökarna finns det några som struntar fullkomligt i att jag står i helfigur vid fönstret och fotograferar. De noterar min närvaro men fortsätter att äta. Extra hungriga? Extra dumdristiga? Extra dominanta?

Med så relativt lite mat som vi lagt ut åt dem de senaste dagarna är konkurrensen stor. Det bråkas kring det fastspikade fläsket!

Det kan bli riktigt dramatiskt som vi ska få se...

Vråk nummer ett har suttit länge på stolpen vid blodplommonet när han upptäcker att en artfrände seglar runt i luften. Ettan (inte vet jag om det är en han eller hon - vi låtsar att det är en han) brer ut vingarna för att skydda sin middag, som han för övrigt har suttit och tuggat på i två timmar vid det här laget - inte mycket återstår av fläskbiten!




Vråk nummer två slår sig ner och försöker låtsas som om han bara tänker beundra utsikten från stolpen.




Men plötsligt tar tvåan ett skutt närmare köttbiten och ettan, som blir överumplad, förlorar för ett ögonblick balansen, faller baklänges och drar tvåan med sig i fallet.



Vråk nummer ett, stor och stark, modig och orädd svingar sig upp på sin matstolpe igen,




medan vråk nummer två förtvivlat klamrar sig fast - gör en 'Hang Ten' - försöker, försöker och vill så gärna ta sig upp. Vägrar släppa taget!



Jag hör hur tvåan skriker och jag ser hur han flaxar vilt med vingarna, kan han inte komma loss?



Har han fastnat med klorna i maten? Brutit tårna? Hur länge kan en vråk hänga uppochner utan att svimma?



Jag tar på mig storstövlar och extra tjocka handskar värdiga en falkenerare och stövlar ut i halvmeterdjup snö för att rädda en skrikande och svimfärdig ormvråk som fastnat med klorna i fläskbiten.

När jag rundar hörnet flyger båda vråkarna iväg.

Fastnat med klorna i fläsket - pyttsan!



När jag är inne igen, har tagit av stövlarna och tjockhandskarna, och tittar ut sitter vråk nummer ett redan på plats igen på sin fläskbit.

Som om ingenting hade hänt.

Och någonstans inne i skogen sitter det en ormvråk som har ont i fötterna...


God dag säger

 Skogseva

torsdag 16 december 2010

Låg puls.

Det finns inget häftigare än förstagångsupplevelser.
Första kyssen till exempel...
Kyss nummer två hade säkert inte samma blodtryckshöjande effekt.

När rovfåglarna äntligen behagade återvända hit till den utlagda maten höjdes min puls inte märkbart.




Grisköttet som legat i snön några dagar var stenhårt för vråken att sätta näbben i.




Det krävdes mycket balanserande med  hjälp av vingarna innan köttstycket var avslitet. Och mellan varje liten avsliten munsbit skulle omgivningen bevakas. Försvarsberedskapen mot främmande fågel var mycket god.




Och det behövdes. En invaderande styrka slog sig ner på ett av blodplommonets stöd.



Vråken som satt på marken skyndade dit. Det blev en kort och oblodig strid.





 Plommonvråken vann...


God middag önskar

Skogseva

måndag 13 december 2010

Spårlöst



försvunna är alla rovfåglar. Grisknorrar och fläskläggar lockar inte längre.

Var deras invasion av vår gräsmatta en ren tillfällighet?




Vad är det som gör att det ibland vimlar av vråkar i luften?
Vad är det som gör att det inte vimlar i dag?


Undrar Skogseva

söndag 12 december 2010

Vintervind

Regn. Snö. Kall natt.
Det krasar under fötterna när mina stövlar krossar iskristallerna.
Vinden är stygg och jag vandrar ensam.
Det finns ingenting att se. Inga djur - skogen är tom.




I skogskanten står lupinen med vidöppna lurviga fröskidor. Tomma. Var är fröna? I marken? I fågelmagen? Varför är skidorna pälsklädda om fröna inte skall vinterförvaras i dem?




Vid växthuset rasslar vinden runt i bambun - viker och böjer, sliter och bänder. Pinar det stackars gräset som står där och är evigt sommargrönt.




Kolkwitzian är full av små igelkottar. Spretar med taggarna åt alla håll. För stickigt som fågelmat och för lurvigt för en musmun?

Jag fryser i vinden.

Jag går in...


Skogseva


lördag 11 december 2010

Helsingborg tur och retur


Och så blev det plusgrader!

Vår skogsväg var belagd med tjugo centimeter sorbetliknande sörja som bilen tidig förmiddag med möda tog sig genom för att transportera oss till Helsingborg och en födelsedagsfrukost i det röda köket.



Det doftade nybakade bullar och lingonbröd och i spisen brann en brasa. Ändå var där kallt i det jättelika huset! Jag som har en nyutsprungen förkylning frös. Det är skönt att ha ett litet och lättuppvärmt hus!



Frukosten och varm café au lait tinade upp mig. Bullarna var himmelska...



..och kladdkakan, som bakades i vår familj långt innan det var modernt med kladdkakor, smakade som den brukar.




Dovhjortarna, som av någon anledning bor på fläkten, är av en sort som icke behöver styckas!




Ibland, men bara ibland, känner jag längtan efter julpynt. Och bara när det är gjort med sådan här finess och smak.




Hemma igen i tidig skymning. Käre maken var tvungen att tampas lite med issörjan på vägen. Skyffla den lite fram och tillbaka. Platta till den.

Det ska bli illkallt i natt. Här är det ingen som vare sig saltar eller sandar...

Vi får stanna inomhus.


God afton önskar

Skogseva









fredag 10 december 2010

Sepia

Jag hade ett ärende till andra sidan åsen idag. Min kamera noterade märkliga färger på himlen och i snön.

Sepia.




"Sepia (av latin sepia 'bläckfisk') är en typ av mörkbrunt vattenlösligt färgämne, som utvinns ur bläckfiskens bläckkörtel. Numera framställs sepiafärgen syntetiskt. Några av de tidigaste svartvita fotografierna använde inte svart som kontrastfärg till vitt, utan sepia."
(Wikipedia)




Sepiafärgade moln. Sepiafärgad skog. Sepiafärgad snö.



Ett helt kort ögonblick. Sedan var allt som vanligt igen.


God afton önskar

Skogseva