lördag 26 januari 2013

Årets Måkläppsvandring



I sista minuten, precis som i fjol, vandrade Eva och jag ut på Måkläppen i onsdags.

Det blev en förunderligt vacker och skön dag,




Visst var det kallt och visst blåste det, men vi hade vinden i ryggen när vi gick ut och solen var närvarande.
Stundtals i alla fall.




Vi mötte en svan som kom flygande över vattenytan helt nära strandkanten. Här vid strandkanten var vattenytan täckt av ett tunt lager issörja. På bilden ser det ut som en grynig massa.




När vi kom fram till den absolut sydligaste delen av Måkläppen hittade vi lä bakom en sanddyn och förträffliga sittplatser på en träpall.

Vi  packade upp vår matsäck och lät ridån gå upp.




Scenen kantades av en isbarriär och gräsanden fick sträcka på sig för att öga mot öga hälsa oss åskådare välkomna.




Lite längre ut i issörjan fanns statisterna - måsar, trutar och fler änder. Deras agerande bestod i att simma av och an, flaxa med vingarna och lyfta då och då för att landa igen en liten bit bort.




Sälarna hade någon slags överraskningsroller och poppade upp lite här och var, spelade nyfikna betraktare och försvann ljudlöst och stilla ner under det kalla scengolvet.




Huvudrollsinnehavaren har vi här. Skrattmåsen skrudad i vinterscenkläder.




Ser till att sortin blir effektfull när han sveper i väg med sina mantelvingar utbredda.

Dramatiker och estradör!




Så var skådespelet över. För i år i alla fall.
Och vi vandrade tillbaka till vår bil med en glödande solnedgång som extranummer!




God afton önskar skogseva

söndag 20 januari 2013

Snöfall och fågelfrön



Det föll mängder av snö från himlen i tisdags.
"Lappvantar" kallade min mamma sådana flingor.
Stora.
Lätta.
Lurviga.

Småfåglarna blev som tokiga - fick så brått, så brått att proviantera.




Ville väl få så mycket som möjligt i fågelmagarna innan kvällen och natten kom.
Natten som skulle bli kall.

Koltrasten är en riktig klumpeduns när det gäller att äta på talgbollar och från fågelautomaterna. Han tycker bäst om att få sina äpplen och solrosfrön serverade på marken.
Men både äpplen och de solrosfrön som vi lägger ut på marken var försvunna i nysnön.
Koltrasten satt länge och funderade.
Vägde för och emot.
Risken att missa en landning mot chansen att hinna få lite i magen innan mörkret kom.




Han försökte några gånger och flaxade alldeles förtvivlat med vingarna. Sittpinnarna är inte riktigt dimensionerade för en trast! Han valde till slut att klamra sig fast direkt vid matöppningen.
Att vingen fastnat i en liten gren bekymrade honom inte det minsta, han proppade magen full med vingen upphängd på grenen bakom. Det var kanske det stöd han behövde för att klara av svårigheten med att äta ur en automat!




Talgoxar och blåmesar - som vanligt svårfångade i ögonblicket.




 Fladdrande som hysteriska fjärilar i snöfallet.




Medan den här lilla raringen nyfiket tittade på omvärld och snöfall med sina stora ögon.
Såg lika fjäderlätt ut som snöflingorna när den burrade upp sig i kylan.




Och så blev en tunn gren till en liten gunga år rödhaken, som vaggade upp och ner några gånger innan han beslöt sig för att flyga hem till sig.

Var nu det är någonstans...




God kväll säger skogseva.

fredag 18 januari 2013

Kall dimma



En fantastiskt vacker solnedgång med markdimma.
Kallt!




Jag vill gärna kalla det för något så poetiskt som isdimma, men då ska temperaturen ner till minus tjugo - här var det bara minus tio!




Allt tecknade sig som vackra siluetter mot solnedgången - kraftledningar såväl som gammalt trassligt ris vid vägkanten.




Och i sänkorna tonade horisonten bort i dimmorna.




På sina ställen blev till och med de närmsta objekten diffusa.




Vid vägkanten gick ett par rådjur och betade (vad?) och deras trygghet, skogsdungen, fanns någonstans där bakom i det grå.




God afton säger

skogseva

söndag 13 januari 2013

Blå iskyla



Prästgårdsväninnan och jag tänkte oss en tidig fredagfotomorgon vid sydkusten.
Det såg lovande ut enligt tidningen
Det skulle vara en strålande soluppgång.
Det skulle vara vindstilla.
Havet skulle vimla av sälar. (Fast det var ett önsketänkande från vår sida - ingenting som tidningen siade om.)

Ingenting stämde när vi kom dit.
Det blåste en isande kall och elak vind från land. Bet mig hårt i nacken.





Stenarna som vid mitt förra besök var fulla av vilande sälar var nu tomma.
Utom en enda.
På den låg en liten säl som såg ut att ha stukat sin ena framlabb.
Låg och viftade med den och såg ut som om den inte riktigt trivdes med tillvaron.
Flängde oroligt upp och ner på sin sten.




Mina fingrar frös och min rygg också.
Men svanarna struntade i iskylan och plaskade förnöjt runt.
Flög en liten bit och landade igen.




Sträckte på sig och exponerade sin eleganta fjäderdräkt.





Inte vit utan ljusblå i det kalla morgonljuset.




Morgontoalettade parvis,




och grupprovianterade sedan.
Trasselmat till frukost!




Ménage à trois!





Nästa vecka blir det förmodligen ett besök på Måkläppen.
Jag fyndade en Didriksonjacka på rea hos Jakt och Friluftsgården utanför Lund i går.
Den är testad i dag.
Jag lovar - jag kommer aldrig mer att frysa!


skogsseva

måndag 7 januari 2013

Sälmorgon


Jag fick en vink om att det skulle finnas sälar nära land vid sydkusten.
Vi åkte dit på söndagmorgonen.
Gråruggigt och småregnigt.
Sälarna brydde sig inte ett dugg om vädret. Den lilla flocken på ca tjugo knubbsälar hade okuperat stenarna en bit ut i vattnet och lagt sig skönt till rätta för att vila.

Lagt sig skönt till rätta?




En något flatare och kanske bekvämare sten hade denna stiliga mamma tagit i beslag för sin och hennes kuts räkning.
De låg och sov så gott och ägnade inte oss någon som helst uppmärksamhet.




Men så vaknade mamma knubbsäl.
Gäspade så stort att hon brölade till lite..




..och på ett ögonblick var de två klarvakna, båda lika undrande - vad var det som lät?




Svanarna valde att ge sig iväg när det mullrade till över vattnet.




Det här praktexemplaret låg kvar på sin sten och mediterade.




Och det gjorde de här tre bananformade ungherrarna(?) också.




Den livligaste i den lilla flocken var en kut som tyckte att det var helt onödigt med förmiddagsvila.
Den simmade runt och spanade nyfiket in oss.
Hasade sig upp på en sten..




..snurrade runt och exponerade..

..först ena örat..





..sedan det andra örat.




Och sedan, fortfarande med oss under uppsikt, dök den ner i vattnet igen.




Och där valde vi att lämna sälarna i fred trots att de inte verkade ett dugg störda av vår närvaro.
De var bara lite nyfikna.
Lite loja.
Säkert helt medvetna om att vi inte utgjorde någon fara så länge vi höll oss på stranden!

Och det hade de helt rätt i!




God afton säger

skogseva


fredag 4 januari 2013

En liten tur...



..till nabolandet för att köpa ett bord.

Jag som från början tyckte att en bro över sundet enbart skulle förstöra den vackra horisonten har för länge sedan försonats med mastodontbygget och gillar det skulpturala i pyloner och bärkablar.

Och så är det ju enkelt att åka över och det gör vi ofta.
Handlar.
Strosar.
Går på muséer.
Fikar.




Och alltid händer det något i den staden.
En stilig hästparad passerade när vi var inne i en butik.
Butiksägaren hade en en liten pudel, välklädd i en stickad polotröja, som lyftes ut för att få titta på härligheten. Pudeln hade sin plats på ett skinn mitt på butiksdisken - var i Sverige kan man se något sådant?




Vi irrade runt mycket med bilen innan vi hittade butiken där vårt lilla bord skulle finnas. Jodå, bordet finns överallt i Sverige, men var några hundralappar billigare i Danmark och vi skulle ju ändå dit...
Kom långt innan butiken var öppen. Fick köra en extra sväng. 
När butiken äntligen öppnade hade vi hunnit se mycket av Köpenhamn. Och det var ju trevligt, men det var väldigt otrevligt att bordet inte fanns i rätt färg i butiken!

Vi irrade runt lite till.
Och beslöt oss för att försöka på Illum - där fanns nog vårt lilla bord.

Men först måste vi fika, ätit våra lunchsmörgåsar hade vi redan gjort på ett trevligt ställe som heter Amadeus.
(Rekommenderas. Där finns smörgåsar, mat, kakor.)




Eftermiddagsfika alltså!
Det gör man lämpligen här på The Royal Café, beläget i passagen intill porslinsbutiken. Ett riktigt trevligt fikaställe.
Mycket folk.
Mycket att titta på.
Härlig inredning.




En kreativ väggmålning på kortväggen ville jag fotograferat på lite närmre håll, men det var svårt att be tio personer flytta på sig för att jag kände för att fotografera... 




Hallonkakan var utsökt god och titta på porslinet!
Inte för att jag skulle vilja ha det här hemma, men det kändes väldigt lyxigt att få sin eftermiddagsfika på kungligt dansk julporslin!




På Illum fanns icke vårt bord, men käre maken var klok nog att leta lite i sin "ajfån" och fann att vi hade Hay-butiken hundra meter längre ner på Ströget. Hay - tillverkaren av vårt bord! Att deras butik låg på Ströget hade vi ingen aning om.
Och i butiken fanns vårt lilla bord.
I vitt precis som jag ville.
Till sommaren lyfter med det ut i trädgården.
Då ersätter vi morgonskorna, som jag köpte i butiken med den välklädde hunden, med favoritdrinken Margarita!




Och bordet som var några hundralappar billigare i Köpenhamn kostade till sist lika mycket som här hemma om man räknar in alla felkörningar, dyra parkeringsavgifter och morgonskor som jag inte hade köpt om jag inte hade ramlat över dom.

Men trevligt var det!


skogseva