När jag sist gick ut att vandra...

..mötte jag bland många andra...

I skogarna på åsen blir människomötena inte så många. Det tycker jag om. Tycker om att gå i min ensamhet -  titta, lyssna och andas.

I den ljuvligt grönskande bokskogen hade regnet just slutat falla. 

Den lilla blyga harsyran var nyduschad och lite tung av regndroppar..

..och när jag tittade in i den eleganta blomman kunde jag tydligt se att det flöt blått blod i hennes ådror. Så klart!

Jag korsade en annan varelses väg. En långsamvandrare som var på väg mot något för mig okänt mål. Den svajade lätt med sina panterfläckiga antenner. Försökte fokusera på jätten som stod lutad över den, men gav upp. En för skogssnigeln ofattbart stor och farlig vandrare. 

Tordyveln var ute på vårens första inspektionsrunda. Kravlade klumpigt över barr och småsten. Letade du efter föda eller fru? Om jag varit en tordyvelkvinna hade jag fallit omgående för din vackert blåglänsande överrock!

Sedan lämnade jag skogen.

Trädgårdsarbetet väntade...

Trevlig valborgsmäss önskar skogseva

Där men inte här

Tisdagen den tjugofjärde april...

...någon kilometer norr om Köpenhamn!

Varför är de så långt före sitt grannland?

Undrar skogseva

Tulipa Concerto

Ute faller, ett i och för sig välkommet, regn - men varför just i dag?

Jag som hade tänkt ta vackra bilder på Tulipa Kaufmanniana 'Concerto' fick skruda mig i regnställ och nöja mig med våta bilder...

Hösten 2010 köpte jag (på en inköpsrunda med Prästgårdseva) 30 styck tulpanlökar..

..som varsamt stoppades ner i rabatten vid brunnen. Våren 2011 behagade lökarna blomma med samma antal elegant välformade blommor, 30 styck.

I dag har de små raringarna fördubblat sitt antal och på bilden kan ni - om ni orkar - räkna till 57 blommor och sedan lägga till de tre som står i en vas här inne, och alltså få den imponerande summan av 60 tulpaner! Ingen dålig förökning på två säsonger. Dessutom de enda tulpaner som finns i vår trädgård och kanske därför extra uppmärksammade och omhuldade.

I full sol, som det var i går, slår tulpanen ut sina elfenbensvita kronblad..

..och visar upp sina solgula/mörkstrimmiga mittpartier.

 I dag regnar det alltså....

Tulpanerna har slutit sig och står och tjurar i vätan.

Har blivit lite rödnästa i kylan. 

En stackare som är mindre än de andra orkade inte hålla huvudet uppe utan hade lagt sig till vila mot ett blad. 

I morgon kommer det mer regn...

God eftermiddag säger skogseva

Onsdag med Eva

Onsdagsplanen att åka till Vombsjön ändrades och vi inriktade oss på att försöka hitta blåsippor, som nästan är en raritet här i Skåne. 

Åtminstone här i sydskåne. 

Åtminstone här i vår närsfär.

Men i en ravin i Dörröds fälad - den vackra ni vet, 

(Foto från januari 2012)

skulle de, enligt ett par trovärdiga källor, växa.

 Somliga av oss, och det var inte jag, trodde att blåsipporna skulle växa i drivor. 

Heltäckande blåsippsblå mattor. 

Och det gör de kanske, men inte just där vi letade. 

Vi hittade fyra styck! 

Desto fler var vitsipporna.

Vilt vajande i vinden.

I ravinslänten, på en mossövervuxen stam satt vi länge, länge och fikade.

Mumsade och pratade.

Tittade och lyssnade. 

Sedan krälade vi runt och fotograferade fler vitsippor.

Det var gott om dem!

En hade smyckat sig med en brosch. En liten skarabé.

På vindlande stigar letade vi oss hemåt. Inte absolut närmsta vägen, utan via lite spännande och inte helt kända ställen.

Vi gnabbades om huruvida granskog är vacker eller ej.

I visst ljus - kanske.

Med mossa på marken  - kanske.

Om den inte är för tät - kanske.

I myrstackarna firade innevånarna att det var sol och vår.

Sprang som galningar fram och tillbaka och visste inte riktigt var de skulle börja sitt arbete. Och med vad.

Reste ragg när vi böjde oss över dem och ville fotografera myllret.

Och visade tänderna!

Klamrade sig fast vid kameraobjektiven och fösökte tugga hål på dem!

Närkontakt med myror kan vara en smärtsam upplevelse. Vi drog oss hastigt tillbaka.

Tranorna som vi såg några hundra meter från hemmet fastnade inte på mina bilder.

Men jag vet att de fastnade på Evas.

Och vad som fastnar på våra bilder nästa onsdag får vi se då...

God dag önskar skogseva.

Onsdagar med Eva

Prästgårdsmadammen och jag har en stående 'dejt' på onsdagar. Det vill säga om inget livsavgörande kommer i vägen.

Det är fart och fläkt över våra träffar. Mycket flängande mellan utställningar, trädgårdsbutiker och annat som är nödvändigt för fotograferande odlare. I onsdags tittade vi på Sophia Callmers utställning i Sjöbo (tack för att du var där Sophia) och sedan for vi vidare på kurviga vackra vägar mot Vombsjön.

När det dök upp något vitt vid vägkanten låg kamerorna inte precis redo i våra knän.

Det blev mycket tjoande, backande för att hitta det vita igen, och slitande för att få fram kamerorna. Att hitta rätt inställningar var det icke tal om!

Det vita rörde sig snabbt, men ett par bilder blev det i alla fall.

Dovhjortsflocken på ca femton djur sprang snabbt in i skogen.

Stod sedan mellan de täta stammarna och tittade lite nyfiket på oss.

Två äldre damer i en bil.

Ofarliga?

Ointressanta!

Vi gör om turen på onsdag, men då koncentrerar vi oss på Vombsjön. Där finns det gott om fotomotiv! Motiv som är lika rörliga med då är vi mer förbredda. Och kan använda stativ!

En trevlig lördag önskar Eva

Vår?

Inte finns det så mycket att rapportera om vårens framsteg på Romeleåsen. De steg som tas är små och sker nästan omärkligt. Ett litet blad här som 'nästanslårut', en liten knopp där som 'kanskeharsvällt'.

Visst har väl schersminbladen sträckt på sig..

..och vist har väl nävrabatten grönskat lite mer sedan jag vårrensade i den.

Visst kan man väl skymta små blomanlag i syrenerna..

..och att guldflädern Sambucus racemosa 'Sutherlands Gold' tänker blomma är väl ganska säkert.

Om det bara blir lite varmare!

God dag säger skogseva.

Lilla renoveringsprojektet

Ute faller stora snöflingor och marken är heltäckt av snö, så i stället för den trädgårdsrapportering jag tänkt gör vi ett hemmahosreportage, närmare bestämt ett reportage från och om vår gästtoalett!

Vi (läs: jag) har i alla år vi bott här tyckt illa om vår lilla gästtoalett. En ofräsch panel på väggarna, en böljande plastmatta på golvet, en radiator som aldrig fungerat. Någon gång på 80-talet blev den illa renoverad av en person som trodde sig vara händigare än han i själva verket var.

Nu var det dags för en makeover.

Allt gammalt revs bort och tro det eller ej, både toalettstolen och vask med skåp togs om hand av en behövande(!). En ridskola som just fått toainredningen sönderslagen av en galning köpte allt för ett par hundralappar.

Ny toa och vask inhandlades.

Renoveringsgipsskivor sattes på väggarna och golvet flytspacklades. Radiatorn brydde vi oss inte om att ersätta med en ny, vi är numera vana vid en sval toalett!

Väggarna målades med vit strukturfärg.

Ett grafitgrått golv lades in, ny spegel sattes upp och likaså en ny lampa.

En hylla byggdes för småpryttlar och toanödvändigheter såsom en kartbok! Vid sittningar kan man drömma sig bort till främmande länder...

Nya handdukar kändes som ett måste till den ny toaletten.

En någorlunda välformad tvålkopp till favorittvålen.

Jag är nöjd!

God fortsättning på påsken önskar skogseva.

Hos storasyster

Jag har semestrat hos storasyster.

Storasyster bor vid en skogsdunge.

Så här ser storasyster ut bakifrån.

Bredvid storasyster bor en bonde.

Bonden har gjort en våtmark på sin åker.

I våtmarker trivs knipor.

Detta är ett par knipor som simmar från höger till vänster.

Ibland simmade de från vänster till höger.

Knipor är inte suddiga i verkligheten.

Bara på skogsevas bilder.

I en hörna av våtmarken hade någon tappat ögon i vattnet.

Geléögon.

Det såg inte ut som godisgelé.

Jag tror att det var grodorna som hade gjort gelésakerna.

Jag tror att gelésakerna ska bli nya grodor så småningom.

Små grodor som jag inte får se.

Bara storasyster.

Jag kommer att sakna alla de nya grodorna.

Jag saknar redan min gamla storasyster.

Skogseva