söndag 5 december 2010

Det bästa på hjorten?

Det blev en del styckningsavfall efter hjorten. Att slänga det var icke att tänka på när nejden är full av hungriga rovfåglar som har stora problem att hitta föda när marken är täckt med ett halvmetertjockt snölager. Det såg inte särskilt snyggt ut med det blodiga renset i snön. Eller också var det precis tvärtom...
 Styckningsrenset hade jag placerat tio meter från köksfönstret.

Efter en halvtimme började något cirkla runt ovanför huset och ett ögonblick senare landade den första ormvråken.




Den satt en stund och filosoferade och bevakade omgivningen innan den högg in på det dukade bordet. Bredde ut vingarna över sin mat. Ville förmodligen inte dela med sig...

Men det blev den tvungen till!

Först dök det upp en hungrig duvhök som ormvråken mycket hårdhänt försökte avhysa.
Duvhöken föll på en halvnelson...





Under tiden fighten pågick spred sig ryktet om den nya uteserveringen bland rovfåglarna.
Det tätnade snabbt runt åteln.





Bland alla de mörkfjädrade lyste en spökvråk som om den var utstyd i en fläckig luciaskjorta. Spökvråken kallas också börringevråk, ett samlingsnamn för alla ljusa/vita ormvråkar. Vi ser dem då och då här i skogen. Den var också hungrig, men lika ovälkommen som alla andra nyanlända.





De bruna gladorna hade inte lust att dinera med kreti och pleti, utan attackerade matgästerna från luften för att få bort dem från köttbitarna, som de sedan snappade åt sig i flykten och tog med sig till en mer privat matsal.




Som mest var sju rovfåglar på plats vid åteln samtidigt, medan det satt ytterligare fem, sex i träden runtomkring och det var sannerligen inte tal om någon större matro! Så snart en ny gäst landade blev det störningar när den nyanlända skulle sättas på plats - att dela med sig utan att bråka var icke att tänka på.




Emellanåt hettade det till mitt i måltiden när någon osynlig gräns passerades. Många tysta och krigiska pas de deux dansades i snön.





Under många timmar följde jag det fantastiska skådespelet utanför köksfönstret.
Glömde att jag skulle städa.
Glömde att jag skulle tvätta.
Fotograferade och fotograferade och fotograferade...

Jag började känna igen några av vråkarna. En var något mer oskygg. Den satt lugnt kvar när maken körde med lilla snöplogen fem meter från den. Den var först på plats i morse igen för att se om något ätbart fanns kvar. Den sitter i skrivandets stund fortfarande på samma fläck i tilltagande mörker och äter inhandlade grisknorrar - slaktresterna tog snabbt slut!

Ormvråkarna satt och åt med sina vingar utbredda över köttbitarna. Ett beteende som jag undrar över. Dölja godbitarna för andra hungriga flygare? En markering av önskat 'lebensraum'?




Så många vråkar...

Nu började jag önska att det skulle komma större fåglar.

Tänk om det landade en örn...

Och det gjorde det!




Helt plötsligt stod en en havsörn nedsjunken till magen i snön! Jag trodde att dronten hade återuppstått när jag först såg den. Den såg ut som Dodo i 'Alice i Underlandet', men artbestämdes snabbt till varande en havsörn. Fantastiskt! En havsörn på vår snöklädda gräsmatta! Hur hittade den hit? Hur hittade de andra rovfåglarna den utlagda åteln så snabbt? Synen? Luktsinnet? En kombination?

En fantastisk fågelskådardag och en otroligt lyckad bieffekt och följd av vårt hjortköp!

Fler bilder kommer säkert...

God kväll önskar

Skogseva

30 kommentarer:

  1. Det här var det häftigaste jag sett på länge! Fantastiska bilder! Jag höll nästan andan medan jag tittade på bilder och läste .../Vänligen Ulla Laiho

    SvaraRadera
  2. Åhhhhh!
    Så häftigt!
    Nog för att jag anade. Och jag har orsakat många markeringar på ditt räkneverk i min nyfikenhet.
    Trots det: WOW!!!

    Så spännande! En sådan upplevelse!
    Och så fina bilder du lyckades få.

    Vad är väl 20 fasaner mot dansande rovfåglar?
    Jag är avundsjuk. Så avundsjuk.
    Och jag vill gärna se mer. Mycket mer.

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Vilka vackra djur! Helt underbara bilder :D

    SvaraRadera
  4. Ulla Laiho:
    Tack snälla du! När jag tittade på bilderna kändes det som om jag aldrig mer kommer att åstadkomma något bättre. Och jag kan lova att jag var lycklig när jag stod där med 10-12 rovfåglar några meter ifrån mig med bara köksfönstret mellan mig och dem! En riktig högtidsdag.
    Eva

    SvaraRadera
  5. Läckra bilder och som alltid mycket väl författad text! Jag är avundsjuk på din upplevelse.

    Kramar/systersonen

    SvaraRadera
  6. Vilket skådespel på första parkett...!!

    SvaraRadera
  7. Prästgårdseva: Ja du kan tro att det var en riktigt häftig upplevelse. Önskar att du hade varit här.. Jag kunde aldrig föreställa mig att de skulle dyka upp i så stort antal och framför allt inte att så många skulle äta samtidigt. Vid sådana här tillfällen hade det varit fantastiskt att kunna ha fönstret öppet. Lite filterkänsla blir det ju, men jag är nöjd. En stund i alla fall...
    Och du; fasaner är underbart vackra - egentligen vackrare!
    Många kramar till dig

    Hannzoo: Visst är de imponerande. Det är synd att jag inte hann koncentrera mig mer på örnen. Jag upptäckte den faktiskt inte förrän den hade suttit där en stund. Den var alldeles för tillbakadragen och stillsam för att jag skulle lägga märke till den - i jämförelse med de övriga som var som gamar!
    Kram på dig stumpan

    SvaraRadera
  8. Björn: Tack snälla du för komplimangen! Det var definitivt en upplevelse utöver det vanliga, men nu känns det ju som jag skulle kunna återuppleva den när som helst bara jag kan skaffa mat och det är icke så lätt om man inte vill betala för den. Det kan bli dyrt om vintern blir lång!
    Kram från morssystern

    Inger: Första parkett utan att betala ett öre! Men som sagt - om jag ska fortsätta mata dem och betala ur egen ficka så blir det kanske inte dagligen precis.
    Kram på dig

    SvaraRadera
  9. Mycket fina bilder och vilken upplevelse!!

    Åke

    SvaraRadera
  10. Åke: Åhh.. tack så väldigt mycket! Det kändes verkligen sällsamt med alla rovfåglarna så nära inpå. Jag kunde aldrig tänka mig att så många skulle våga sig ner så nära huset. Jag inbillar mig att hungern kanske drev dem över den försiktighetsgräns de normalt inte passerar.
    Eva

    SvaraRadera
  11. Det var bra att du glömde städa annars hade vi inte fått sett detta. Tänk det här får du kanske aldrig vara med om fler gånger.
    Tack för att du bara fotograferade idag.
    Annika
    Som verkligen gillade detta inlägg kvällens bästa

    SvaraRadera
  12. Annika: Ja, städning är ju verkligen ingen större upplevelse - jag byter den så gärna mot lite fågelskådning och fotografering.
    Du har kanske rätt i att detta var en engångsupplevelse. Att även om jag lyckas locka hit fler rovfåglar kommer inte samma magiska känsla av att vara mitt i något sällsamt att infinna sig. Men DÅ och DET försöker jag i alla fall hålla kvar.
    Tack för titten säger
    Eva

    SvaraRadera
  13. Vilken fantastisk upplevelse!!! Alla dessa magnifika rovfåglar och en havsörn som kronan på verket - på gräsmattan!! Underbara bilder!
    Tack för att du visar dem.
    Kram

    SvaraRadera
  14. Lotta: Det var det verkligen! Havsörnen såg på något vis lite malplacerad ut i den djupa snön, men den är mer än välkommen tillbaka. Tack för att du tittade in och du är (också) så välkommen tillbaka.
    Kram från
    Eva

    SvaraRadera
  15. Åh, vilka härliga bilder - och vilken upplevelse att se dem i verkligheten. Vi hade en skadad fjällvråk i hönshuset i helgen och då såg man ju verkligen hur fin den var. Men friska bråkstakar på gräs(snö)mattan är ju något annat.

    SvaraRadera
  16. Bodil: Så trevligt att få ett besök av dig och tack för komplimangen! VAD gjorde fjällvråken i hönshuset - hönstjuv? Var pippin hysterisk eller för skadad för att orka vara det? Vad gjorde ni med den? Du väcker ju min nyfikenhet...
    Många friska fåglar är definitivt bättre än en sjuk, tycker
    Eva

    SvaraRadera
  17. Oj helt fantastiskt förstår att du glömde allt om att städa, tvätta och bara lät dig fascineras! Så vackra och vilken upplevelse! ha det gott/Sophia

    SvaraRadera
  18. Sophia: Vem vill städa och tvätta när man kan fågelskåda och fotografera! En mycket häftig upplevelse som kanske aldrig mer återkommer om jag inte skaffar mer mat till dem. Det kommer att bli dyrt..
    Må så gott säger
    Eva

    SvaraRadera
  19. Fantastiska bilder!

    Tom fågelskådaren här är imponerad....
    Kramar från Grönalund

    SvaraRadera
  20. Hej Eva!
    Fjällvråken var ett trafikoffer, och hämtades senare av kunnig rovfågelräddare - sedan vi knuffat upp denne ur ett lömskt hjulspår på vår väg. Och sedan illerbesök så sover de få kvarvarande hönsen inte i hönshuset.

    SvaraRadera
  21. Grönalundare: Jag tackar och bockar! Det är extra roligt att kunna imponera på en vittberest, "riktig" fågelskådare. Själv är jag nästan mest imponerad över att jag fick sådant gensvar här i bloggen!
    Kramar från åsen


    Bodil: Stackars liten - tur att det finns entusiastiska omhändertagare. 'Viltjouren' var vi i kontakt med en gång när vi hittade en övergiven grävlingunge, de tar hand om det mesta och de flesta...
    Iller är säkert ett otyg om man har höns.
    Jag ska nog inte ha höns...

    SvaraRadera
  22. Dina bilder är värda första pris. När får vi se dem på en utställning eller i TV- exvis i Mitt i Naturen eller i en bok.

    SvaraRadera
  23. Yvonne: Du är då en raring... tack så väldigt mycket! Självkritiken säger mig dock att det alltid finns någon/några som gör det väldigt mycket bättre. Det finns t ex en man som heter Brutus Östling som tar de mest fantastiska fågelbilder. Tittar man på dem så inser man att det är ljusår mellan mina trevliga amatörbilder och hans proffsbilder. Men det är väldigt roligt med den uppskattning jag har fått för mina alster.
    Kramar från Eva

    SvaraRadera
  24. Wow ett gammalt inlägg men måste ändå wowa det, grymt häftigt att få vara med om!

    SvaraRadera
  25. Hannu: Även om inlägget är gammalt blev jag glad för din kommentar. Upplevelsen kan bli din om du lägger ut ditt styckningsavfall - du har ju möjlighet nu!

    SvaraRadera
  26. Vilken mäktig upplevelse! Tack för att du delar den här. Följde din länk från Hannus blogg :-)

    SvaraRadera
  27. Cecilia: Tack för besöket och för din kommentar! Förmodligen en upplevelse som jag inte kommer att få uppleva igen. Nu lägger vi ut 'köpekött' men intresset hos rovfåglarna är inte alls lika intensivt längre.

    SvaraRadera
  28. Hej, hittade din fina blogg idag. Vilka fantastiska bilder! Underbart!
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  29. Lotta: Välkommen hit! Tack snälla du för vackra ord - de värmer i den isande vinterkylan.
    Kram Eva

    SvaraRadera
  30. tyvär ser jag bara ormråkar och en havsörn ingen brun glada eller duvhök/ fågelskådare

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!