När jag hade lagt ut styckningsrenset blev det ju en intensiv fotodag med ett myller av rovfåglar - jag är inte ens säker på att jag gjorde en korrekt artbestämning av alla som dök upp (eller snarare ner) här.
Dag numero två var det mesta av renset slut och ävenså de grisknorrar vi köpte för att mätta de hungriga skarorna, men fortfarande landade rovfåglarna för att plocka i sig de sista smulorna.
Jag har några bilder som jag undrar över:
Här har vi en liten raring som, iklädd ett par präktiga yllebyxor, förvånat sträcker på sig och betraktar oss. Den undrar säkert över var maten tog vägen...
Den? Vem är 'den'?
Jag gissar att det är en duvhök, men det är kanske fel - den är så mörk på bröstet.
En ormvråk som ätit sig mätt satt länge och filosoferade i björken några meter från köksfönstret. Snön hade börjat falla men vråkmagen var full - det fanns ingen anledning att göra av med energi på en flygtur.
Ett rufsigt men oidentifierat charmtroll. En ungfågel tror jag som fått för mig att det bara är barn som äter så slarvigt att hela magen blir nersmetad. Så är det naturligtvis icke!
Men vem är den lilla raringen? Jag kan tala om att det var betydligt svårare att identifiera en enskild fågel än det var när det satt många olika i en klunga och jag kunde jämföra storlek, färg och form.
Den här skönheten är i alla fall en glada. Definitivt inte en brun glada som jag påstod i förra inlägget utan en röd! Såklart! Men det ser ni naturligtvis.
Gladan som ägnade lördagen åt att försöka skrämma undan övriga rovfåglar för att komma åt köttbitarna landade inte en enda gång. Bara flög i cirklar och dök. Men på söndagen slog den sig mycket majestätiskt ner. Ett helt kort ögonblick, men jag hann ta en bild!
Men den här... Ytterligare en variant av spökvråken?
Eller...
Hjälp...
ropar
Skogseva
Jag måste ju säga att jag är helt hänförd, vilka bilder, vilken berättelse. Underbart. Tänk att få se dom på så nära håll. Måste ju varit en enorm upplevelse.
SvaraRaderaHa en fin kväll/Gela
Gela: Ja, det må du tro att det var. Så nära inpå att jag nästan kunde räkna fjädrarna! Att så stora fåglar kunde vara så orädda hade jag aldrig trott - eller om det var hungern som drev dem...
SvaraRaderaMå så gott säger
Eva
Alla är vråkar förutom gladan.
SvaraRaderaAck du anonyme... förmodligen är du kunnig som få och möjligtvis heter du Mattias. Är även 'duvhöken' en ormvråk? Och i så fall - hur många fel hade jag i förra inlägget i min gissning av arter? Och igen - gissade jag rätt att den understa här är en spökvråk?
SvaraRaderaStiliga, imponerande, rara, charmiga, respektingivande, värdiga.......
SvaraRaderaOmdömena gäller såväl fotona som fotomodellerna.
Nu när du börjat mata oss, får du nog fortsätta.
Säger både jag och fåglarna.
Kramar
från Eva, som inte kan se sig mätt på dessa underbara bilder
Prästgårdseva:
SvaraRaderaFotomodellerna är verkligen allt du nämner dessutom är de lite mer lättfotograferade än de mycket snabbare småfåglarna. Helt klart ett stort plus!
Jodå, jag kommer att fortsätta med matandet på alla håll och kanter - om inte varje dag så emellanåt i alla fall. Men jag antar att du vill bli matad med något helt annat än vråkarna - en soppa kanske?
Kramar från åsen
Jag tänkte nog närmast på fler fantastiska fågelbilder men tackar förstås inte nej till din lika fantastiska soppa heller.
SvaraRaderaKramar
Fantastiska bilder, kära syster. Jag tror också att de är vråkar-orm, en ung överst och en äldre nederst. Kram
SvaraRaderaPrsästgårdseva: Du är en raring och det finns inte någon jag hellre vill bjuda på soppa än just dig!
SvaraRaderaKramar
Storasyster: Tack snälla! Det var som sagt inte helt lätt när det inte fanns några andra fåglar att jämföra med. Mycket lättare när man ser dem flyga eller sitta på en stolpe vid vägkanten.
Kram från lillasyster