Vombsjön i dimma

Tidig onsdagmorgon med Eva.

Ryggsäckarna är packade med choklad och smörgåsar.
Morgonen är höstkall, solen har ännu inte stigit över horisonten.

Som vi har längtat efter att få fotografera en dimmig morgon.
Som vi har längtat efter en dimmig morgon vid Vombsjön.

När vi närmar oss sjön börjar vi ana att det kommer att bli en riktig önskemorgon!

Dimmorna ligger som gråblå tyllgardiner över sjön före soluppgången.
Mjukar upp och suddar ut. Dämpar och ändrar perspektiven.

Solen skickar fram en förtrupp av solstrålar.

Solstrålar som ska torka upp och svepa undan.

Orkar inte riktigt igenom. Inte ännu.

En fiskebåt skymtar i dimman. Männen i båten hämtar upp något ur sjön. Ålryssjor?

Hur blev er fångst egentligen den morgonen? 

Männen sysslar med sina redskap en stund och ger sig sedan iväg och försvinner tillbaka in bakom den grå tyllgardinen.

Solen lyckas tränga igenom dimman och för ett ögonblick befinner vi oss i en metallfärgad värld; silver, tenn och guld flyter på sjön och drar fram på himlen.

Stenarna vid vattenbrynet ligger som stora kolstycken som inramar och omfamnar.

När dimman tätnar igen blir ljuset över sjön sepiafärgat.

Fångstnäten blir till sköna skulpturer.

I ögonvrån ser jag att något flyger lågt över vattnet.

Två svarta huvuden och fyra starka vingar. Oidentiferade sjöfåglar skyndar sig bort från oss.

Bort, bort - in i det blågrå.

När kameran letar sig längre bort, till höger där dimman inte är lika tät, hittar den ett skäggdoppingpar.

Dom glider fram på den blygrå sjön.

På sidenränderna.

Till vänster landar en skarv på sina stora paddelfötter.

Bromsar och balanserar med uppspända vingar.

Överallt är det rörelse.

Måsar plockar rester vid näten.

En havsörn blir bortjagad av en flock svartfåglar.

Kameran sveper hit och dit - hinner inte med.

Stora sträck av gäss flyger över oss.

En häger hastar förbi.

Fåglar lyfter från vattnet, flyger en bit och landar igen.

Gässen koordinerar för ett ögonblick sina vingrörelser i en svepande och dramatisk pose.

Men måsen sitter stilla på sin stolpe.

Begrundar. Betraktar.

Dominerar.

Just där och just då.

God dag säger skogseva.

Förra onsdagen med Eva..

..åkte vi till Vomb, som har blivit vårt nya favoritfågelskådarställe.

En blåsig dag!

Så blåsig att vi valde att packa upp vår lunch vid Häljasjön strax intill. Vi satt länge i solen och njöt, tittade på parande trollsländor, som jag inte lyckades fånga på bild, och blev båda överrumplade när en storskarv plötsligt flög upp från vassen till höger om oss.

Den kastade en blick på oss båda och skyndade över vattenytan med snabba vingslag.

På Vombsjön gick det små ettriga vågor.

Sädesärlan valde att hålla sig vid vattenbrynet. Letade godsaker i sanden..

..och poserade snällt på vår begäran!

.

Gluttsnäpporna stod en bit bort och såg oss inte omedelbart.

Men när vi upptäcktes fick de brått!

Fegisar!

Vem har sagt att fyrfotingar inte kan flyga?

Nära hemmet flög denna dovhjort över vägen..

..och skrämde vettet ur råkflocken som for upp i en virvlande, glänsande svartfågeldans.

God eftermiddag önskar skogseva.

Skogen

Jag vandrar ut i skogen på andra sidan vägen.

Letar planlöst efter något att fotografera. Gärna fåglar - jag behöver träna på deras flykt.

Som vanligt är det stilla i skogen trots att vinden far fram där ute. Där ute på vägen och runt huset blåser det, men inte här.

En ekorre sitter i en gran och mumsar grankottsfrön. Den tjattrar lite åt mig som står och tittar på och stör honom i hans lunch och håller sig på icke fotograferingsbart avstånd långt där uppe i toppen.

Jag vandrar vidare över kullen, inte särskilt tyst för här finns ju uppenbarligen inget att fotografera i dag, när jag går rakt på en flock dovhjortar!

Den lilla vind som trots allt finns även här i skogen ligger rakt mot mig och ingen vittring har nått de känsliga hjortnosarna. Ett par trädstammar mellan mig och flocken har dolt mina rörelser och hjortarna står lugnt och fridfullt och betar nedanför kullen.

Jag kollar snabbt mina kamerainställningar och konstaterar att om djuren håller sig mellan trädstammarna kommer jag att få fina inramingar på mina bilder.

Inte bakom trädet lille vän!

Kalven flyttar sig snällt fram en liten bit.

Sedan gör jag något dumt.

Tror att jag ska kunna ta ytterligare något steg närmare flocken.

Den lille kalven har redan hunnit lära sig att man ska vara uppmärksam.

Han har hört mig.

Eller möjligtvis sett min rörelse.

Bråkdelen av en sekund tittar vi varandra i ögonen.

I nästa ögonblick är flocken borta!

Eftersom jag försöker dra mig in bakom en trädstam hinner jag inte ens se åt vilket håll de försvinner.

De flyger nästan ljudlöst iväg - snabbare än vinden.

Mycket snabbare än min kamerarörelse.

En flykt som inte heller går att fånga!

Och skogen ligger tyst och stilla igen...

Skogseva

Tjärnen i skogen först...

(Jodå, jag ska visa bilder på det jag stötte på i skogen häromdagen - men inte i dag.)

Idag tar vi en promenad upp till dammen.

Vi får gå genom skogen på lite trassliga stigar fulla med kvistar och grenar efter den senaste trädgallringen. Vi tassar fram så tyst vi kan, för vem vet vad som döljer sig bakom trädstammarna. Vi har våra kameror beredda, eller hur.

Det är stilla i skogen och när ljudet från en nötskrika bryter tystnaden - den flyger rakt över våra huvuden - då blir vi så överumplade att skrikan är långt borta innan vi har fått upp kameran i ögonhöjd!

Utan att ha sett något utöver nötskrikan som svischade förbi kommer vi fram till den lilla vattenspegeln mitt inne i skogen. En skogstjärn som för något år sedan rensades och räddades från att bli ytterligare en av alla ingenvuxna vattenspeglar i vår natur.

Vid skogstjärnen är det tyst. Små grodbarn ploppar ner i vattnet när vi sätter oss vid strandkanten.

Vi njuter av stillheten. Av tystnaden. Av krusningarna och skiftningarna på vattenytan som vinden åstadkommer.

 Gräset vaggar i vinden med ett lätt frasande ljud.

Men trots att det är skönt, tröttnar vi till slut på stillheten och tystnaden vid vårt lilla vatten och traskar  vidare. Våra ben är lite stela efter stillasittandet. Eller är det kanske efter att ha krupit runt i rabatterna tidigare i dag vid, en förhoppningsvis sista, rensning i rabatterna?

Nu går vi ut på en lite större skogsväg.

Vi passerar den trollska trädtunneln och går ut i ljuset. 

Går vidare på den slingrande vägen.

Nu är vi snart hemma!

Vid den sista fuktmarken stannar vi till och tar några bilder av höstens sista ulltussar. Ängsull.

Älvornas stoppning i madrasser och kuddar.

Säkert skönt att vila ett älvhuvud på...

God kväll säger skogseva.

Falsterbo - Skogen

Falsterbo ännu en gång, nu tillsammans med prästgårdseva.

Nya objektivet, stativ och ryggsäck med fika.

En ljuvlig dag...

Fågelfotograferandet har inte precis avancerat, men kameran lyckades hjälpligt fånga denna ryttlande tornfalk som har spanat in ett byte på marken.

Dessa små kryp som mest ser ut som några slags skalbaggar är förmodligen rödbenor, men säker är jag inte. Fotot togs på långt håll. Alldeles för långt håll...

Glittret i vattnet kompenserar i viss mån närheten och jag gillar att benorna ser ut som små troll på sin  strandremsa.

Storspoven fångades i flykten.

Så trevligt det hade varit om den rackaren hade haft någon liten markbit under sig. Nu blev det bara en profilbild av en storspov och inget annat.

Den får vara med här ändå! 

I en alldeles egen liten inhägnad som någon tillverkat växte den sällsynta martornen och den har jag bara sett ett par gånger tidigare. En stilig växt som är fridlyst på många ställen i vårt land, bland annat just här i Skåne.

Om man vill vara snäll kan man ju säga att bilden här nedan är "experimentell". Eller kanske "konstnärlig".

Eller också kan man konstatera att det är en helt vanlig gräsand som flaxar iväg i mörkret - utan riktig skärpa  och med lite för dåligt ljus!

I dag gick jag ut i skogen för att träna med mitt objektiv.

Då fastnade det helt andra djur på bilderna....

God eftermiddag säger skogseva.

Fågelfotograferingsfiasko!

Söndag.

Vackert väder, blåsigt.

Fågelskådning och test av mitt sprillans nya telobjektiv.

Fåglar skådar man lämpligast i Falsterbo just nu.

Jag satte mig och stirrade ut mot havet och mot dammarna nedanför mig.

De "riktiga" fågelskådarna - de med två meter långa kikare - satt och tittade mot rakt motsatt håll, nämligen in mot land.

"I den stora flocken där uppe flyger det bland annat en gulärla", hojtade en man som tydligen var den söndagens fågelguide vid fågelstationen.

Sjuttiofem tvåmeterskikare riktades rakt upp mot zenit och hittade genast gulärlan.

Ett teleobjektiv försökte göra samma sak. Det såg bara himmel...

Teleobjektiv låtsades vara ointresserat av gulärlor och fortsatte att titta på de harmlösa och oidentifierbara sjöfåglarna i dammarna.

Efter några timmar - sköna - tröttnade teleobjektivet och kära maken och vi körde vackra vägar mot hemmet.

Ögonen spanade efter tänkbara fotoobjekt. Gärna något som flög långsamt mot teleobjektivet.

På en absolut rak linje!

Sådana djur fanns icke!

Bara sådana som flög på fel håll!

Vi gjorde en avstickare ut till ett märkligt område utanför Malmö som heter Klagshamn.

Ett stycke vildmark nära staden.

Där satt en fågel alldeles stilla och lät sig fotograferas.

En sjuk åda!

(Jag höll mig på avstånd och vi lämnade henne i fred så fort vi bara kunde - förmodligen dog hon senare. Stackaren.)

Lite närmre hemmet flög några glador över ett nyplöjt fält.

De blev små prickar på bilderna trots mitt 400-objektiv.

Dumfåglar!

Fegfåglar som inte kan komma fram och posera!

Jag fick hålla mig till måsarna.

Jag bryr mig inte ett dugg om glador!

Och lika lite om gulärlor!

God kväll säger skogseva.

Blommigt

Lördagens hatgöra numero ett var att ilsket trampat till alla förhatliga sorktunnlar, som finns i allt större mängd i våra gräsmattor.

Överallt.

Precis överallt!

För att i viss mån glömma eländet hämtade jag kameran och gick runt och dokumenterade det som fortfarande blommar här på åsen.

Jag blev faktiskt lite överraskad!

Agapanthusarna blommar fortfarande även om de är på upphällningen och bladen börjar gulna så smått.

Höstphloxen står i full blom, doftar gudomligt och lyser upp baksidan av bersån.

I den nyare (inte nyaste) rabatten blommar fortfarande några enstaka Agastache (Licorice?), Echinacea (Magnus?), Stenkyndel och Sedum.

De flesta sedumplantorna kommer från prästgården men en liten avvikare, 'Matrona', köpte jag på en plantskola i våras och hoppas på att den ska yngla av sig.

På kökstrappan står femtungor och förgyller vår upp- och nedfart och bredvid i krukan en Batat och några plantor blåvinda, inte utslagna just vid fototillfället eftersom det var molnigt. Blåvindan är en storfavorit - otroligt blomvillig, självansande och med den ljuvligaste tänkbara himmelsblå färg.

Rosorna är inte så mycket att skryta med så det tänker jag inte göra, men det finns fortfarande knoppar i  Louise Bugnet. En av de bästa rosorna enligt mitt förmenande, frisk, doftande, blomvillig - kan man begära mer.

Att höstsilveraxet, Actea simplex 'Brunette', blommade visste jag inte förrän jag sorkstampade mig runt hörnet av den nedre rabatten, den 'röda'.

Där stod hon, numera nästa dold av Robinian som vuxit sig lite för stor både på höjd och på bredd.

Doften avslöjade henne!

Och nedanför höstsilveraxet brer den storslagna och dominanta, men samtidigt bräckliga och sköra klematisen Mrs Robert Brydon ut sig.

I full blom just nu.

Tänk att det finns så mycket som blommar trädgården på åsen nu på sensommaren, det var jag inte riktigt medveten om - det är lätt att bli hemmablind! 

En skön fortsättning på helgen önskar skogseva.