Arla morgonstund

Det händer att jag vaknar lite för tidigt på morgonen.

Själen skulle gärna vilja dåsa någon timme till, men ögonen är vakna. 

Vill inte låta sig luras till att vara stängda längre.

Min själ och jag går ut i skogen...

Vi möter en ensam fingerborgsblomma som lyser i dunklet.

En dovhjort med årskalv springer över skogsvägen snabbare än min kamera hinner registrera.

En ögonblinkning och så har de passerat.

Och ändå var jag beredd.

Förbi den mörkare delen av skogen. 

Granskogen.

Den som kan vara så vacker och den som kan vara så ful.

Uppför den lilla backen och där är målet för mig och min själ.

Björkdungen!

Fullkomligt magisk i den tidiga morgonsolen.

Framför mig går en stig av guld mellan björkstammarna.

Gräsvipporna dillrar och dallrar, ett kort ögonblick i en färg som inte hittas i någon flora.

Några minuter är allt förtrollande vackert.

Men bara några minuter...

Skogseva

Onsdag med Eva

Onsdagen i veckan som gick skulle prästgårdseva och jag ägna oss åt fågelfotografering. 

Vid  (på) Vombs ängar måste det ju vara översvämmat av fågel just nu.

Det första vi fick syn på var en storkflock.

Då var mina kamerainställningar heltokiga och allting blev överexponerat.

Nere vid Silvåkrasjön var fågellivet stillsamt. I ett träd långt bort satt de allestädes närvarande skarvarna.

Som ni ser - väldigt långt bort.

Nu vill jag ha ett teleobjektiv!

(Är det så kul att rapportera när man egentligen inte har några fina bilder som kan beledsaga texten...)

Vi körde vidare mot Vombsjön. Jag lånade ett av Evas teleobjektiv och satte på kameran. 

Hjälpte det?

Nä, inte det minsta!

Fåglarna vände mig ryggen!

Framme vid Vombsjön!

Vombsjön såg konstig ut.

I Vombsjön var det lågvatten!

Så här såg sjön ut från vårt fotograferingsställe i maj i år.

Och ungefär samma ställe i onsdag...

Vi kunde gå torrskodda till det grund där skarvarnas häckningsträd växer!

Och där var förunderligt vackert,

..med ett underbart ljus och dramatisk himmel.

Och med skarvar långt där ute, som inte ens det lånade teleobjektivet förmådde fånga på ett intressant sätt.

Så kan resultatet av en fågelfotograferingsdag också se ut!

Inte så mycket med hem i kameran.

Men mycket med hem i själen!

En härlig helg önskar er skogseva.

Stork

Det händer att man kan få se skånes gamla karaktärsfågel, storken, på fälten någon kilometer från skogsevas boning. 

Plockande något obeskrivligt äckligt i det nyskördade fältet.

Grodor, maskar, snäckor.

Strosande och letande.

På en för oss ohörbar signal, lyfter de och ger sig iväg.

Tvärs över vägen till andra sidan. 

Till ett nytt fält.

Där börjar de på nytt sitt letande.

Efter grodor, snäckor, maskar.

En inte alldeles vanlig syn, men väldigt trevlig!

God afton säger skogseva.

Dimma

Tidig morgon med täta, fuktiga sjok av dimma över åsen.

Solen avvaktar.
Inte riktigt ännu, men snart...

I den nästan osynliga delen av trädgården står lilla trädet.
Vill inte riktigt på höjden.
Vill desto mer på bredden.
Vill kanske bli ett tak och göra en osynlig trädgårdsdel synlig?

Bakom växthuset tar världen slut - finns inte i dimman.

Och i den fuktiga minivärlden sitter spindeln säker under ett blad och väntar på att hans fångstnät ska torka upp.

Väntar på sin frukostfluga.

Spegeln i hörnet orkar bara fånga bilden av det närmsta.

Något bortom finns inte heller här.

En närsynt morgonvärld!

God middag önskar skogseva

Sensommar

Var tog sommaren vägen?

Det mesta regnade bort.

Och sedan blev det illvarmt.

Vad har vi gjort mer än klagat på det usla vädret

Vi tog en tur till Österlen.

Köpte lite tomater.

Fikade på Orelund.

Tittade på trädgårdar.

Letade efter alpackor. Hittade en!

Strosade runt på Backåkra.

Fikade på Backagården.

Har ni inte varit där? Åk dit!

Snygga blomsterarrangemang på borden...

..ett härligt växthus i jätteformat.

En rörig trädgård med en och annan fin liten blomma att vila ögonen på.

På Orelund mognade äpplen och päron.

I chokladfabriken i Skåne Tranås..

..var bitarna plockmogna!

Hemma i trädgården sjunger allting på slutversen.

Agastache 'Black adder'..

..och Vitlysing, min nya favorit.

Ett nytt tillskott, och ett avbrott i en relativt stor och tråkig gräsmattebit, är Prunus maackii. Ett träd som jag förälskade mig i vid ett besök i prästträdgården. Vårt träd är en klen skugga av prästgårdsevas tjockstammiga, men så småningom...

Och i vår damm hälsade en groda på en dag.

Satt där alldeles stilla en stund.

Hoppade i och simmade runt.

Och försvann...

God dag säger skogseva.

Tomatsoppa i rabatten.

Om vi händelsevis kastar ett öga åt vänster när vi går på skogsevas uppfart ser vi något märkligt.

Någonting lyser rött! I skogsevas trädgård som hittills varit sparsmakat vit och blå!

Här skulle ju aldrig något rött få flytta in...

Men jag föll som en fura för en knallröd Echinacea. Solen lyste på den där den stod i plantskolan och den var oemotståndligt och lysande röd.

Jag fick tänka om. Visst måste väl en trädgård ha ett rött utropstecken.

Till exempel en Echinacea 'Tomato soup'.

Nu bor den i en rabatt tillsammans med ormbunkar, gräs och buxbom.

I grannrabatten står fjolårets inköp Echinacea 'Virgin' med ett par nyutslagna blommor. 

Stora och ståtliga.

Vita och väldoftande.

I fjol blommade dom med fyra blommor, i år finns det nog tjugo blomknoppar som ligger i startgroparna.

Och minsann...

Det finns dessutom en rosa Echinacea i skogsevas trädgård!

En som Katarina hade med sig när hon tittade på trädgården för ett tag sedan.

Namnlös men fin.

Omgärdad av en vackert blåblommande favorit; stenkyndel.

Vackra och uppskattade blommor.

Perfekta landningsbanor och tankställen för allehanda flygare!

God afton säger skogseva.

Laxrosa - eller något ditåt

Det följde med en liten extra fröpåse med vårens beställda morots-, luktärt-, dill- och andra för sommaren livsnödvändiga fröer.

De pyttesmå vallmofröna, för det var sådana, slängdes ner i ena änden av odlingslådorna.

Att det kan finnas så mycket blad och blomma i ett så litet frö!

Jag tycker inte om vare sig blomfärg- eller form. Laxrosa är inte min förtjusning. Inte heller trassliga blommor som låtsar att de är pioner när de i själva verket är vallmor. Jättelika sådana.

Men tänk att det får plats så mycket blomblad i det hårt packade vallmopaketet!

Och den vacker formade frökapseln är också ett litet underverk. 

Fullsmockad med små anlag till nya, fula laxrosa vallmor!

En sak är säker:

Blomflugan bryr sig varken om färg eller form på blomman.

Det är jag som är petig.

Och kräsen.

Och som tycker att färgen mest påminner om gamla damunderkläder - gördlar och blanka, stadiga behåar. 

Men jag tror att jag sparar en frökapsel eller två.

Om jag skulle få för mig...

God afton säger skogseva.