Det händer att man kan få se skånes gamla karaktärsfågel, storken, på fälten någon kilometer från skogsevas boning.
Plockande något obeskrivligt äckligt i det nyskördade fältet.
Grodor, maskar, snäckor.
Strosande och letande.
På en för oss ohörbar signal, lyfter de och ger sig iväg.
Tvärs över vägen till andra sidan.
Till ett nytt fält.
Där börjar de på nytt sitt letande.
Efter grodor, snäckor, maskar.
En inte alldeles vanlig syn, men väldigt trevlig!
God afton säger skogseva.
