Jag gick mig en efterstormeninspektionsrunda i skogen när jag hade konstaterat att det enda som hänt här hemmavid var att skorstenen hade 'fjällat' lite, det vill säga lite puts - eller för den delen ganska stora bitar som nog inte hade varit sköna att få i huvudet - hade ramlat i backen.
Så hur mådde då skogen?
Jodå, smågrenar, grantoppar, kottar och allsköns bråte hade naturligtvis ramlar ner men några fallna träd såg jag inte till så jag gav mig in - och upp - i skogen.
Hittade en liten stilla och fin glänta där jag stannade en lång stund och fotograferade mossa (inga bra bilder), vackra löv (inga bra bilder) och några hjortar som sprang förbi (urusla bilder).
I gläntan växte små trevliga gula svampar som säkert hade tagit livet av oss om jag fått för mig att plocka dem till middag. Jag nöjde mig med att fotografera dem och se.. de fastnade på bild!
Fastnade gjorde också björkstammens vackra mönster.
Ner för backen och ut på vägen igen och där låg den första fallna granen,
och femtio meter längre fram låg nästa.
Stormen hade på vanligt och märkligt stormmanér fällt träd på måfå. Knäckt en gran här och en där. Somliga fällda med rot, andra knäckta mitt på. Någon enstaka gran hade fallit med hela sitt rotsystem svävande på trekvart mitt inne i ett i övrigt orubbat bestånd. Hur går det till?
Och alldeles orörda och oförstörda stod några okända växter med sina silverskimrande frökapslar.
Varför hade inte de blåst av i stormen?
God afton säger
skogseva
