Vår trädgård är absolut ingen skönhet under vintern, därtill saknas alldeles för mycket av vintergrönt och bok att vila ögonen på under de kalla månaderna. Att rensa undan gammalt och visset, klippa ner och ansa ger därför ett påtagligt resultat i form av en prydlighet som trädgården inte kunnat visa upp under vintern. Det gäller att passa på nu när det är milddagar och längtan efter att få hugga i med trädgårdsarbete är riktigt
intensiv. Nu akompanjeras jag dessutom av fågelkörerna, som är fullkomligt öronbedövande. I år har vi mängdbesök av grönsiskor och jag har stått långa stunder för att försöka memorera deras sång, som jag aldrig lagt märke till tidigare. I "Fågelsångsboken" beskrivs den som liknandes kanariefågelns. Härlig är den i alla fall det kan jag intyga!
Till grönsiskans sång städade jag i går några rabatter bland annat "runningen". I runningen växer mest nepeta, några nävor och om sommaren egenodlade margueriter.
Allt nepetaskräp klipptes ner och tjugo väldoftande minuter senare placerade sig katten Timjan som en centrumfigur i den nystädade rabatten där det förra sommaren stod en stor kruka med muehlenbeckia!
I år var jag ute i alldeles lagom tid med min nerklippning. Normalt brukar jag klippa långt senare och skada mängder av de fina nya skotten. Nu ligger de ännu så länge snällt i jordytan och väntar...
Efter några timars arbete tröttnade jag och gick på fotosafari i närskogen.
Hittade några små gröna saker som jag inte kan namnet på men som blev fina på bild....
God kväll säger skogseva.
