Säkra vårtecken på åsen

Det ena vårtecknet är väl lika gott eller illa som det andra.

Att inviga växthussäsongen med en Margarita är hos oss en tradition lika gammal som växthuset. Första soliga och varma dagen efter fullbordat utomhusdagsverke känns det jublande skönt att i den friska vinden sätta sig "bakom glas och ram" och titta ut på våren. Dagsverket i dag blev i och för sig ganska kort, men fårhagen är i alla fall städad och redo att ta emot sina betare, när gräset väl har satt i gång att växa.

Dagens vårtecken numero två är av ett mer illavarslande slag.

Vi har redan plockat bort två fästingar från katterna! Jag trodde i min enfald att den långa vintern med den myckna snön hade decimerat fästingbeståndet, men det är kanske precis tvärtom. Det tjocka snölagret har nog fungerat som ett utmärkt isolertäcke under vilket de "räliga" krypen haft det alldeles lagom varmt för att överleva i högönskelig välmåga. Tillsammans med barn, barnbarn, kusiner, bryllingar och sysslingar. Det kommer säkert att bli en fullkomligt vidrig fästingsäsong!

Men sådant elände tänker jag glömma för stunden för en hembakad pizza väntar....

God middag önskar

Skogseva

Höstflugor

För tillfället delar vi vår enkla boning med många andra levande individer. Oinviterade väller de in över oss. Inte en eller två utan hundratals. Äter av vår mat, smutsar ner och surrar missnöjt när vi inte har lust att bära runt dem. Krälar trötta omkring och faller emellanåt döda till marken utan synbar anledning. Ibland lägger de sig på rygg och utför några gymnastiska benrörelser och dör sedan - av överansträngning kanske. Höstflugor. Vidriga höstflugor.

Pappa höstfluga.

I dag är en sådan där dag när jag inte vill andas utomhusluft. Jag vill egentligen bara sitta i soffan med en filt omkring mig, läsa min bok och emellanåt lyfta blicken och titta på hösten som finns där - utanför fönstret.

Ett fönster att titta ut genom...

Gissa vem som kommer om jag sätter mig ner och försöker njuta av att gråvädret ursäktar att jag sitter i soffan!

Jo, då vill flugkolonin ha sällskap och värme och landar på mig. Gärna i ett halvdött tillstånd. Är så trötta att de bara med mycket möda orkar promenera i långsamt tempo över mina ben.

Och resten av familjen...

Jag dammsuger. Dammsuger flugor alltså. Damsugarpåsen är full. Det mesta av innehållet är svarta surrande höstflugor. Fast de slutar ganska snart att surra när de hamnat i dammsugarpåsen. De får väl damm i lungorna. Eller i trakéerna. I vart fall blir de nog väldigt dammiga både på ut- och insida. Det tycker jag är bra. Liten hämnd är också en hämnd.

Ett annat fönster att titta ut genom. Det sitter

några meter från det första fönstret.

Jag brydde mig inte om att sitta kvar i soffan. Jag satte igång att städa min garderob. Det var mer nödvändigt än att sitta i soffan. Tack flugor för att ni körde iväg mig...

God middag önskar


Skogseva

Räliga djur - igen

Världen är full av räliga djur. Speciellt är vår lilla värld = vårt hus och vår trädgård, översvämmad av det ena djuret mer osmakligt och elakt och förstörande än det andra. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, vi bor i en djurpark. Vi skulle kunna ta inträde och visa upp en artrikedom av sällan skådat slag. Och i alla storlekar dessutom, från hjortstorlek till fästingdito. Jag föredrar hjort framför fästing...



Maken bad mig ta ett foto av den spindel som invaderat
vår ena toalett. Den bästa bilden tog han dock själv.
Det var nog ett tag sedan spindeln rakade benen...

Nu finns det alltså bara en toalett kvar att använda, nämligen den spindelfria. Hur lång livstid har en spindel? Så där i genomsnitt alltså. Om vi inte släpper in mat i form av flugor kanske det går snabbt. Två veckor eller tre. Vi sätter en skylt på dörren så länge: OBS! SPINDEL. Jag vet i alla fall en som inte kommer och hälsar på så länge monstret bor hos oss. Det bor ju dessutom en i taket i köket...



I, bland, på, under, vid, framför träden i skogen
kryllar det av liv. Och det ska det göra. En död
skog är ingen bra skog. En liten undring bara:
Varför finns alla arter representerade just där
vi bor? Arten som bor inne i det lilla vackra
"äpplet"på bilden hör dessbättre till de mer
stillsamma. Ett antal sådana galläpplen sitter
på en liten miniek som växer vid den vackra,
numera nästan uppätna, vita rosen.
Galläpplena bildas när gallstekelägg lagda i
bladet kläcks. Larven lever och förpuppas inne
i gallbildningen - bra, då syns den i alla fall inte.

Nu ska jag strax köra ett barnbarn som fotbollar till hans träning - och dessutom match. Tur att det inte regnar...

God middag önskar

Skogseva