Koltrasthonan har ruvat troget trots att regnet, så gott som ständigt, vräkt ner över henne. Hon har bara lämnat boet kortare stunder, förmodligen för att få i sig lite mat. Att vi några gånger varit tvugna att passera henne i bil har hon inte brytt sig om - hon har legat helt stilla och låtsat att hon inte fanns.
(Bilden tagen 13/7)
"Efter färdigställandet av redet lägger honan efter 2 dagar det första ägget. Äggläggningen följer normalt i ett intervall på 24 timmar, ibland dock även oregelbundet. Koltrasthonan lämnar inte sina ägg obevakade över natten. Ofta förekommer det till och med att hon börjar ruva kort innan det första ägget läggs för att sedan inte lämna redet mer. Oftast börjar dock ruvningen efter att det tredje ägget lagts. Ruvningen, från att det första ägget läggs tills de sista ungarna kläcks, varar mellan 11 och 16 dagar."
(Wikipedia)
I förrgår stod hon upp i boet och plockade med något. Elva dagar hade gått sedan jag konstaterat att det fanns 4 eller fem ägg i redet. I och för sig vet jag inte exakt när hon lade sina ägg, men något var definitivt på gång!
För några timmar sedan var koltrasthonan borta.
Hon var borta länge, länge - hade hon övergett boet och äggen?
Hade något odjur ätit upp äggen? Här finns bevisligen både mård och ekorre i vår skog. Säkert också andra äggbegivna djur.
Jag, som känner mig ansvarig för koltrastens och hennes äggs väl och ve var tvungen att undersöka vad som hade hänt. En rusning in för att hämta kameran! Snabbt som attan fram med en stege!
Två sekunder senare kikar jag ner i boet:
VI HAR FÅTT BARN!
Eller.. ja, fågelungar i alla fall! Fyra välskapta, men väldigt olikstora bebisar låg och sov i godan ro. Den stora bebisen kan alltså vara tre dygn äldre än minstingen - inte konstigt att storebror/storasyster ser grotesk ut i jämförelse!
Jag tror inte att jag störde, det tog mig ca fyra sekunder att fotografera, klättra ner och bära bort stegen och koltrasthonan och koltrasthanen varken syntes eller hördes under tiden.
Men sedan dröjde det så länge att jag började bli orolig. Hade jag stört i alla fall? Under nästan en halv timme sprang jag fram och tillbaka inne i huset med kikaren och kollade boet från alla upptänkliga håll - tänkte den nyblivna mamman inte komma tillbaka? Skulle de små nakna liven behöva frysa ihjäl eller svälta till döds?
Men helt plötsligt låg hon där igen. Hör du kära fru Koltrast, låt bli att skrämma mig på det viset!
Nu ska föräldraparet mata våra(!) ungar i 12-19 dygn i boet och i ytterligare tre veckor efter att de lämnat boet. Det är strävsamma människor de där fåglarna, detta är förmodligen andra kullen för koltrastparet, och ska man tro vissa källor kan det till och med vara den tredje!
Jag börjar redan nu bekymra mig för hur det går när de ska lämna det trygga boet. Vi har ju katter. De är visserligen inte så begivna på fåglar, men en icke flygkunnig liten koltrastunge som rör sig i deras närhet...
Det får nog bli husarrest för deras del i två veckors tid!
God middag säger
skogseva
