I dag fortsatte jag mitt vårarbete till grönsiskans härliga sång. Jag ville så gärna fotografera den lilla raringen, men tyckte att det var ganska trist att jag skulle behöva stänga in mig bakom köksfönstret för att göra det. Eftersom den faktiskt uppträdde väldigt oskyggt när jag klippte och krafsade strax intill den gjorde jag gjorde en paus i mitt arbete, hämtade en stol (jodå, jag är bekväm av mig) och satte mig vid rabattkanten, tre meter från matningsstället. Jag satt stilla och tyst och det tog inte många minuter förrän talgoxar, blåmesar och grönsiskor tyckte att det var helt OK att äta med mig som bordsgranne.
Men naturligtvis måste jag inspekteras,
först med vänster öga...
först med vänster öga...
...och sedan med höger öga.
Efter att jag hade bedömts som varande ofarlig var det bara jordnötterna som existerade för grönsiskan.
Siskan tog korta vilopauser i häggen och fortsatte sedan sitt jordnötssmaskande.
Glömde bort att torka sig om näbben i sin iver att proppa magen så full som möjligt.
På en gren strax intill satt en liten blåmes, Parus caeruleus, snällt och väntade på sin tur vid jordnötsautomaten.
En trevlig lördagkväll önskar skogseva.
