Käre maken fick en ny fröautomat i present. Han laddade den med solrosfrön och donerade den sedan till småfåglarna.
Den blev populär!
Bergfinkarna, som gästar oss i mängd just nu, är särskilt förtjusta i den genomsiktliga designen, men alldeles förfärligt ovilliga att dela med sig av maten.
Två öppningar till matbordet, så perfekt. Finken har full kontroll över frön och inkommande frökonkurrenter!
Fel, fel, fel, fel! Jättefel!
Frökontrollanten trodde sig ha full koll över alla solrosfrön.
Bergfinken undrar över den där som just landade på andra sidan.
Är den lika timid som jag?
Är den kraftfullare?
Tänker den flaxa på det där irriterande och hotfulla sättet hela tiden, det förstör definitivt min aptit?
Här är det tydligen störst, bäst och vackrast som gäller om man ska få äta i fred.
Eller det mest idoga flaxandet.
Finken får sin matro totalförstörd.
Och så flyger bergfink nummer ett, som trodde sig ha ensamrätt till fröautomaten, sin väg medan bergfink nummer två sitter kvar och flaxar.
Och flaxar.
Och flaxar.
God eftermiddag, säger skogseva.
