Fågelporträtt...

..från Köpenhamn där en gräsand gjorde tappra försök att att dränka en hona under en grym våldtäkt.

Det går  i sanning våldsamt till i fågelvärlden!

I samma gråsilvriga ankdamm sam en fullkomligt oberörd skäggdopping omkring. Ensam. Utan viv. Var var hon månne?

Sothönsen betade. Simmade med sina grågröna bladfötter och plockade från det rika salladsbordet under vattnet.

I ett annat ljus och en helt annan damm satt hönsen på betydligt större avstånd från kameran.

Men vattnet var grönare och vackrare.

Och ljuset mer tilltalande.

Nyanserna var många i det inhemska grönvattnet.

Och sothönsen graciösare.

Eller...

Viggvattnet - tilltalande i sitt sidenskimmer.

Viggen är nöjd och ler i mjugg.

Vid den skånska sydkusten däremot...

Där syns inga leenden.

Åtminstone inte i vare sig blick eller näbb hos denna bistra gråtrut!

Godafton säger skogseva.

Bockkväll

Jag blev inbjuden till en rådjurssafari av min exsvåger, som är en otroligt duktig jägare, fotograf, hundtränare, författare m m, m m. Han kan allt om rådjuren på just dessa markerna, ända ner på individnivvå.

Gissa om jag tackade ja!

Jag som är van vid att gå långa sträckor för att hitta mina fotoobjekt blev lite snopen när det visade sig att vi skulle fotografera från bilen. 

Men från bilen kunde vi komma djuren riktigt nära!

Och med hjälp av en lockpipa blev bockarna smått intresserade..

..men fortfarande vaksamma!

Jag fick lära mig mycket om rådjurens beteende och kronornas olika utseende. Pärlning, rosenkransar, smaldjur osv, allt medan vi skumpade fram över stock och sten, inte på vägar, nä nä, ute på fälten, över stubbåkrarna och i skogskanterna.

Och jag lärde mig att bockarna i brunsttiden (som nu håller på att avklinga) kommer ut från skogen ganska sent på kvällarna, vilket var lika med att fotoljuset snabbt tog slut.

Bilsafari kan i sanning vara spännande!

I de rådjursrika markerna fanns det också gott om harar. Harar till höger, harar till vänster

Nästan lättare att fotografera än rådjuren.

Paralyserade av den där bilen som plötsligt stannade.

Undrande över de långa tuberna som stacks ut från bilfönstren.

Vi var båda överens om att harar nog inte hör till de smartaste djuren i vår Herres hage.

Men till de sötaste!

God dag önskar skogseva.

Hägerdopp

Stod en stund och tvekade vid kanten och funderade.

Beslöt sig för att ta sig i, men hur?

Ett svanhopp kanske?

Det blev en mindre elegant stil...

Kallt i vattnet..

..skynda upp..

..på andra sidan.

Sådär,..

..en bagatell!

Allt medan ungarna förundrat tittade på från sin upphöjda plats.

God dag säger skogseva,

som kommer att blogga mycket sporadiskt framöver. Tiden räcker inte till nu på våren, vare sig att besöka andras bloggar eller åstadkomma en egen, men då och då kommer jag att dyka upp...

Så är det i Småland!

Jag tillbringade några dagar hos sonen i Småland.

Småland är ett märkligt land där stora stenar växer upp ur marken.

Bakom stenarna finns det rådjur - rådjur med stora lurar till öron.

Rådjur som tittar stort på människan med kameran och som sedan fortsätter att morgonbeta utan att störas.

I Småland sitter kajorna på rad.

Stilla som statyer. En stund i alla fall.

När morgonsolen har värmt upp kajorna flyger de till synes planlöst omkring och kraxar, som helt vanliga kajor.

De småländska stenknäckarna har extra stora näbbar. Och extra stora huvuden.

Och dessutom extra skarp blick.

Tycker jag i alla fall.

Och i Småland har grönsiskorna bara en baksida.

Och balettkjolar!

Småland är ett märkligt land!

God kväll säger skogseva.

Hornborgasjön den 9 april

Ett snabbesök, ett förstagångsbesök, ett förtjusningsbesök vid sjön med de många långbenta.

Nästintill öronbedövande fågelljud.

Tranljud.

Svanljud.

Vårljud!

Några enstaka tranor lyckades tillskansa sig ett eget utrymme för en pardans.

Men de flesta fick nöja sig med ett Ménage à troise.

Sparka lite lätt på konkurrenterna.

Kanske trampa på dem...

 Krumbukta och svänga sig.

Niga och bocka.

Och så lyfta för att strax landa en bit bort.

Helikopterlandning.

Perfekt när det är trångt om utrymme på marken!

Och sångsvanarna blandade sig med tranorna i en skön mixtur, både ljud- och färgmässigt.

Kontrasterade med sitt klumpiga vaggande, startande och landande, mot tranornas eleganta dansande och lätta landningar.

Men väl uppe luften var de vackrast av alla!

Inte ens gråhägern kunde tävla med svanarnas flykt.

Den ensamme som flög precis över mitt huvud.

Som inte riktigt verkade höra hemma bland tranor och svanar.

Som skyndade sig att försvinna från spelplatsen...

God afton säger skogseva.

Trutliv

Truten.

Avvaktar i vågsvallet.

Kastar sig ut när det våta drar sig tillbaka.

Landar just som en ny våg byggs upp.

Paddlar, paddlar för att hålla huvudet över vattnet.

Glider över..

..och andas ut..

..som om inget hade hänt!

Och det hade det ju inte.

Eller...

God afton önskar skogseva.

Hur kommer det att bli?

Jag sitter och suktar efter vår. 

Kommer det en ny sådan?

Det snöar utanför fönstret. Igen!

Jag trösttittar bland mina bilder från sommaren som gick.

Hur var det egentligen - regnade inte en stor del av sommaren bort?

Inte i mina bilder!

Inte i mitt minne!

Inte på det nystädade växthuset en vacker majdag.

Inte heller på uppfarten i början av juni när snöbollsbuskarna och agapanthusarna just börjat blomma. 

Inte just den dagen i alla fall.

Solen lyste väl inte precis över det nyklippta gattet ut mot den "hemliga trädgården", men regnade...

Nä, det gjorde det inte.

Här är det mer tveksamt.

Märkliga fläckar i bilden.

Som om jag fått några stänk på kameralinsen...

Spelar ingen roll när det ser så ljuvligt ut i nävrabatten!

Men visst regnade det när det var dags för Kolkwitzian att blomma. Jag vill minnas att blommorna snabbt regnade bort, eller sviker minnet mig.

Vi hann emellertid färdigställa lilla dammen under några dagar i slutet av juni utan att bli våta.

Vi blev otroligt nöjda med resultatet och vi är ännu mer nöjda med att fiskarna fortfarande simmar runt och ser friska ut trots kyla och is. 

Men nog kom det mycket regn den sommaren.

Annars hade väl inte rabatterna varit så frodiga.

En regnfri dag mumsade krabbspindeln i sig sin lunchfluga.

Men nog regnade den sommaren...

Och utanför fönstret fortsätter det att snöa.

En skön påsk önskar jag er alla.

skogseva