Plågsamt varmt..

..har det varit trots att vi tillbringat lördag och söndag vid kusten.

Lördagens lunch startade vid tvåtiden och höll på till klockan åtta på kvällen. Värmen krävde stora intag av vätska...

Skepparkroken är ett litet sommarparadis, men i år var det paradiset alldeles för varmt för att passa mig.

Min kropps toleransnivå ligger på ungefär tjugofem grader så när temperaturen, som den gjort de senaste dagarna, stiger upp mot trettiofyra grader mår jag definitivt inte bra. Och vad hjälper det att vara vid kusten när den är stenkantad och mitt krånglande knä inte tycker om att balansera på ojämna stenar.

Dessutom var balanssinnet inte så fulländat efter den långlunchen...

Men efter ett nesligt nederlag i en boulematch placerade jag min kropp så långt ner vid vattnet som det bara var möjligt och där satt den och jag och njöt av lugnet och av en relativ sval havsbris, medan solen försvann ner i ett silverdis och måsarna begav sig till sina övernattningsplatser.

Strandastrarna stod och lyste med sina blommor vid mina fötter,

och på stigen upp mot huset blommade en annan högsommarblomma som alltid får mig att tänka vackra tankar - älggräs eller älgört som den heter numera!

En vacker och väldoftande blomma som dessutom är en läkeväxt. Om man bränner sig på nässlor eller maneter kan man gnida huden med älgört som innehåller smärtlindrande methylsalicylsyra .

Natten blev oouthärdligt varm och sömnbefriad och när vi vaknade i morse visade termometern på tjugoåtta grader...

Vad hjälpte det då att utsikten var så här vacker.

Men nu är vi hemma och eftermiddagen har vi tillbringat i lilla poolen.

Och suttit i skuggan av kastanjen.

Och badat i poolen igen....

Nu ska vi hitta en plats där middagen går att inta. Solen har visst gått i moln - tänk om det blir regn..

Gud give att det bli regn...

God middag önskar

Skogseva

Krukor och slokande daggkåpa

Värmen börjar bli svår att uthärda och vi vattnar våra stackars växter från morgon till kväll. Rabatter och krukor går att hålla tämligen fräscha, men träden ser ut som de brukar göra i september och gräsmattan (det som har varit gräsmatta men som nu är brunt och fult) är full av gula blad från äpple- och fågelbärsträd.

Fåren knaprar fortfarande snällt på de gula strån som finns i hagen men ska flyttas till ett större bete på söndag. Säkert lika krasande torrt men med nyhetens behag kanske...

I uppfartens urnor har blåvindorna äntligen börjat blomma. Att de överhuvudtaget klarat övervintringen i källaren tycker jag är duktigt av dem. Vi köpte femtungor i fel färg men jag tycker ändå att de samsas någorlunda de två. Murgrönan som är det mest dominanta i urnorna måste minskas i omfång till nästa säsong. Kan man hugga den i stycken måntro?

Betongkrukan på stenbordet i vår nya plankhörna har två fina slingrande lejongapsliknande plantor som jag glömt namnet på. Rankorna ska bli meterlånga. Det tar nog en stund...

Planket borde varit målat en andra gång, men vem orkar...

Gräsrabattens daggkåpor vattnas duktigt och har klarat sig bra. Jag har varit noggrann med att vattna direkt på jorden för att kåporna inte skulle tryckas ner. I går när jag var borta vattnade käre maken...

I morgon tänker jag andas den luft som finns vid Skälderviken, då blir det ingen blogg.

God kväll önskar

Skogseva 

Roskusiner

I vår trädgård finns två starkväxande honungsrosor. Trevliga bekantskaper för oss som hittills inte haft så stora framgångar med vårt rosodlande. Detta är rosor som av Lars-Åke Gustavsson betraktas som friska och som vi aldrig sett till minsta lilla fläck på.

De växer och växer..

Den ena, Rosa Helenae 'Hybrida' (en av L-Å Gs absoluta favoriter), fick efter ett par säsonger flytta från husväggen och ut till det gamla äppleträdet. Jag tyckte att hon blev skräpig när blomningen var över. Nu är hon bara vacker! Efter några år vid äppleträdet har hon nu nått toppgrenarna och befinner sig alltså cirka sex meter upp luften.

Som väl är blommar hon med ett otal blommor ända nere vid brunnskanten där hon är planterad och väldoften som sprids är vidunderlig.

Ofattbara mängder med knoppar bådar gott för trädgården som kommer att vara välparfymerad under lång tid!

Här ser man tydligt hur 'Hybridas' ljusgula färg bleknar till nästan vit och att ståndarnas gyllengula färg  mörknar och blir mer framträdande.

På baksidan av huset bor kusinen Rosa Helenae 'Lykkefund', lika vacker hon.

Hon har klättrat upp på taket, in i schersminerna, ner på marken och behagfullt draperat sig över ett vardagsrumsfönster. Vi njuter av hennes skönhet från alla håll.

Och här är doften oslagbar; honungsros och schersmin. En kombination som ännu ingen parfymör lyckats åstadkomma!

God dag önskar

Skogseva

Det är för mycket som händer..

..just nu..

Allt går icke att rapportera, så det får bli ett sammandrag.

Någon med svart humor har varit i farten och smyckat "graven",

vid vars kant arbetet med infästningsregeln på huset drogs igång. 

Det gick alldeles utmärkt nere på gråstensgrunden...

...men mindre bra på huset som föll i bitar!

Maken drog sig tillbaka för att hitta en mer hållbar lösning.

Jag lämnade honom i fred och gick in i köket och kokte

rabarbersaft,

och gladdes åt att jag plockat in en vacker pion som står på soffbordet..

..och åt att jag i dag köpt mig en sval solklänning för 199 kronor!

I morgon får det bli en rosrapport.

God kväll önskar 

Skogseva

Att gräva en liten grop i trädgården

Trädgården behöver en liten avskärmning. En armeringsnätsvägg som en förlängning på husväggen.

På armeringsnätet skall den ljuvligaste ros klättra kämpahögt och sprida väldoft och skönhet.

Samt avskärma.

För att fästa ett armeringsnät måste man gjuta fast en stolpe i marken. För att gjuta fast en stolpe i marken måste man gräva sig en grop.

För att plantera en liten ros måste man också gräva sig en liten grop. Eller snarare gräva sig en stor grop.

Alltså tager man fram sina små grävredskap...

En spade...

..som man icke kommer långt med i "myllan" på åsen.

Vi tager fram storsläggan!

Eller om det är en korphacka...

Och vips har vi efter fyra timmar grävt oss ett halvmeterdjupt hål till gjutningen!

Efter ytterligare fyra timmar haver vi hackat fram en rosgrop.

Nu uppstår ett problem som vi kanske borde tänkt på lite tidigare.

Vem ska klippa gräset mellan den tänkta rosen och stolpen?

Pust och suck och stön.

Vi gräver väl lite till..

..och gör en grav av det hela!

(Groparna är mer än 50 cm djupa även om det inte ser ut så.)

I graven kan vi stoppa ner både stolpe, ros och något blått krafs som får bli marktäckare.

Den fina uppgrävda myllan fick fungera som utjämnare nedanför muren. De flesta stenarna krattades bort och lite gräsfrön ska slängas på. Undrar om de vill gro i eländet...

Som motvikt mot allt det bruna, dammiga och fula tar vi till sist och vilar ögonen på kryddsalvians ljuvligt blå blommor.

De tål att tittas på.

Länge, länge...

God middag önskar

Skogseva

En okänd skönhet

Gästade främmande trädgård i går.

Främmande trädgård där det bor främmande blommor.

En fantastiskt grann pion..

..som doftade..

..och nästan var självlysande i halvskuggan.

Grädde och vanilj i en skön kombination!

God middag önskar

Skogseva

Jungfrurodnad

Snabblogg med snabbfoton!

När vi kom hem från en dagsutflykt till Skånes mitt hade hon öppnat sin första blomma, den sköna jungfrun.

I "nya" rabatten står tre styck exemplar av 'Maidens Blush' och alla tre hade några utslagna blommor.

I kvällsljuset gör hon sig särskilt bra och alunrotens mörkt rödbruna blad är mycket klädsamma mot hennes rosa hy.

Vi kommer att kunna glädjas länge - rosorna äv översållade med knoppar.

Och alla tre rosorna ser ut att må alldeles utmärkt, det är vi verkligen inte bortskämda med. Sköt dig nu fortsättningsvis också skön jungfru.

God kväll önskar

Skogseva