Vårtecken!

I går var jag duktig. Syster Duktig. Promenerade ner från vår ås till närmsta by åtta kilometer bort. Normalt absolut inga konstigheter med det. Normaltillståndet barmark rådde emellertid icke. Underlaget var av vidrigaste tänkbara sort. Fruset, hårt, blankt.

Mina broddar dog härom veckan...





Några som inte hade broddbehov var en flock gäss som flög över mitt huvud. Vadan och varthän? Ett någorlunda öppet fält med uppstickande embryon till strån kanske. De skrek något, men jag hörde inte vad...





Trädgrenarna var fullhängd av droppformade kristaller. Fruset vatten på väg att tina i solen. Små uppochnerspeglar i naturen.





Stora granar blir till små strån i naturens egna skrattspeglar.





För en gångs skull låg "vildsvinsängen" i full sol. Det var länge sedan. Var vildsvinen höll hus just då vet jag inte, men de hade lämnat uppbökade gropar efter sig. Jag hoppas att de hittade något ätbart, jag önskar inte svältdöd ens åt ett vildsvin.





Högt upp i trädtoppen satt korpen och bevakade min framfart på stigen. Det fick han så gärna göra. Jag tappade ganska snart intresset för min favoritfågel när jag hörde ett efterlängtat ljud.

Jag stannade upp en lång stund för att lyssna.

Jag vet ju så väl hur hon låter, men kunde det verkligen... Var det verkligen så...

Jo, det var det!

LÄRKAN!

Lärkan sjöng högt uppe över den öppna vildsvinsängen!

Så nu spelar det ingen roll om snön ligger kvar, om det blir nya minusgrader, om det snöar igen. Lärkan är här och då är det definitivt VÅR!

Efter det ljuvliga våtecknet gick den sista sträckan till träningslokalen lätt som en plätt och träningen blev en barnlek.

En lärka betyder så mycket...


God middag önskar

Skogseva

Larv

Jag tog en promenad på kvällen. När jag promenerat runt kröken mötte jag en larv. Larven satt så frusen och tyst och stilla på sin gren.

"Vad gör du ute i kylan lilla larv? Har du inte gått på fel håll. Uppåt i stället för nedåt. Upp mot det förrädiska ljuset. Det kalla ljuset. Du borde nog stannat kvar nere i det torra gräset under snön. Vad gör du där på grenen med de hårda isklumparna i din päls och hur länge har du suttit där egentligen? Ditt blod måste flyta väldigt långsamt i dina larvådror. Om du inte skyndar dig nedåt mot det torra gräset kommer ditt liv att ta slut här och nu. Då kommer du aldrig att få genomgå din metamorfos och bli den fjäril som var ditt mål här på jorden."





Larven gjorde en försiktig rörelse. Vände sitt huvud mot mig och bugade lätt. Visst var han lite stel i ryggen, men en bugning var det. Hans röst var liten och tunn. Eller var det vinden jag hörde...





"Ett misstag. Ett stort misstag! Jag valde fel väg. Tänkte sol och värme. Tänkte ljumma vindar. Men här uppe fanns bara ljus - ingen sol och ingen värme och vindarna är isande kalla. Jag fryser. Jag fryser och jag är trött...

Jag faller..."





Och så föll den lilla larven ned på den isiga snön. Rullade ihop sig till en liten hårig boll och tänkte ge upp. Nedkyld. Trött. Orkade inte sitta där på sin gren och vänta på värmen som skulle tina hans frusna livsandar. Vårvärmen som inte kom. Inte den dagen...

Jag lyfte upp den lilla larven, makade undan snön så att jag kom ner till fjolårsgräset och där under några grässtrån placerade jag honom så torrt och skyddat jag kunde. Larven suckade lite och rullade ihop sig ytterligare.

Jag tror att han somnade..

Den lille stackaren...


Skogseva

Önsketankar

En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar.





Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar.





Och solens ljus

och lundens sus

och vågens sorl bland viden

förkunnar sommartiden.

Vi får låtsas...

Säger skogseva

No comments

I dag tänker jag inte kommentera vädret.

Jag tänker inte säga ett ljud om att det är minusgrader trots utlovade plusgrader.





Jag tänker icke avslöja att vår väg är hal av något slags underkylt som fallit på den.





Men jag kan ju tala om att den svavellav(?) som växer på grenen är den enda någorlunda starka färg jag sett under hela vintern.

Förutom den granna färgen på blåmärkena jag fått när jag ramlat på våra isiga skogsvägar...


God dag önskar

Skogseva

Vem kan man ställa till svars?

Kallt, mulet, grått.

Hur ska det kunna bli vår när det är minusgrader både dag och natt?





Hur ska det någonsin kunna bli så här vackert och grönt när buskarna ligger platta och delvis knäckta under ett isigt snötäcke?


Undrar

Skogseva

Jag vill påminna er om att..

..det faktiskt såg ut så här för nästan exakt två år sedan.





När jag steg upp på morgonen den fjärde mars 2008 var hela vår värld här på åsen nyinbäddad i snö.

Då tyckte vi bara att det var vackert.

Och förtjusande.





I dag tycker jag inte att det är ett enda dugg förtjusande med snö.

Och definitivt inte om den är ny...



God dag önskar

Skogseva

Trasselträd

Jag vill ha ett trasselträd.

Ett trassel- och knotträd.





Ett virrvarrsträd.

Ett hullerombullerträd.

Ett hitochditträd.

Ett uppochnerträd.

Ett överraskningsträd.

Ett galet träd.

Ett egensinnigt träd.

Ett mystiskt trollträd...

God middag önskar

Skogseva