Se det snöar - ännu mer!

Laxpuddingssammankomsten är lyckligen avslutad det vill säga barn och barnbarn kom helskinnade hem i det rysliga vädret och väglaget. Så här i efterhand förstår jag ju att de aldrig skulle ha gett sig ut, vår skogsväg var hal som glas och alldeles ofrivilligt hamnade ungarna lite på glid precis vid vårt hus. Det tog nog sisådär en dryg halvtimma att få upp bilen på vägen igen och parkerad lite säkrare i nedförslut i stället för uppförslut.

Yngsta dottern presentade oss en fin burk "Rocky road" som hon kokat ihop och en ljuvlig julros som får bo inne hos oss till våren kommer och det går att gräva i jorden igen. När jag tittar ut genom fönstret verkar den dagen vara avlägsen...

I dag har vi skottat bort ytterligare tjugofem centimeter snö och jag säger bara en sak: Nu räcker det! Min rygg vill inte kännas vid mer snö!

Här inne är det så julpyntat det kommer att bli. Vår tomteparad är på plats

och ett "julris" har fått ersätta julgran i år. Vi tycker båda att det blev lika fint och dessutom mycket lättare att hanskas med. Lilla ljusslingan är inköpt för ändamålet. En kattvänligare form av gran? Eller kattovänligare - katterna gillar förvissa stora granar med många och lågt hängande kulor som gick att slå sönder med en fullträff av en tass...

Bergfinkarna har hittat fågelbordet och invaderar i stora flockar. Granna och tuffa fåglar som till och med kan ge sig på koltrastarna som annars är de dominanta vid matstället. Det är ett nöje att titta på alla fåglar som hittar hit och vi är övertygade om att vi har igen det om somrarna då fåglarna håller flug- och myggfritt här. Tjänster och gentjänster...

God öndagseftermiddag önskar

Skogseva

Laxsamling

Nu har vi skottat i en och en halv timme och snöfallet upphör inte... Snöplogen har inte synts till i dag men ännu så länge är vägen farbar.





I dag skall vi ha traditionell laxpuddingsammankomst för våra barn. Det blir en decimerad skara som samlas runt bordet. Snöhinder och förkylningar är godtagbara skäl att utebli. Men vi tänder marschaller och brasa för det lilla fåtal som kommer, och det blir många bitar var av den mjuka saffranskakan....


God lunch önskar


Skogseva

Hör du Gud!

Nu har du ställt till det igen Gud!

Du tyckte väl att det var dags att trycka på "ON"-knappen. Skänka dina nordboende människobarn en vit jul med ett enda knapptryck.

Jag kan tänka mig att du sitter där och skrockar: "Hå, hå, hå - snö åt de små!", Eller blandar jag ihop dig och jultomten? Eller är ni kanske... Nåja. En sak är säker, du tänker inte på vem som ska ta hand om överskottssnön. Den som inte behövs för pulkaåkning, skidåkning, snöbollskastning och snögubbstillverkning.

I natt och i dag har du vräkt över oss en massa överskottssnö. HAR DU GLÖMT VAR "OFF"-KNAPPEN SITTER? Eller har du tagit julledigt? Du har kanske begett dig till Köpenhamn för att lyssna på vad världens makthavare beslutar om klimatet på denna din jord? Det borde du inte ha gjort. Du borde stannat här hos oss och rättat till ditt misstag.

Har du inte klart för dig att det är svårt för oss som inte har vingar att ta oss fram i all snö? Och har du sett hur omöjligt det är för småfåglarna att pulsa genom snön för att nå det åtråvärda solrosfröet?

Och hur har du tänkt att jag ska handskas med alla kubikmetrar snö när käre maken är borta? Var tycker du att jag ska lägga den? Var tycker du att jag ska börja? Du vet mycket väl att jag inte behärskar vår lilla snöplog utan måste använda handkraft. Tänker du utsätta mig för någon slags prövning? "Nu ska vi se hur mycket lilla människan orkar innan hon stupar", är det det du vill? Lika väl som du vet att jag inte behärskar vår snöplog vet du att jag är ganska vältränad. MEN DET ÄR FÖR MYCKET SNÖ!

Så hör du Gud... Kan du vara snäll och pallra dig hem från Köpenhamn och trycka på off-knappen! Under tiden går jag ut och börjar skotta.

God eftermiddag önskar

Skogseva

Heldag

I förrgår skulle röda bilen köras österut och få en ansiktsbehandling. Fortsättning på den lackbehandling den fick som varande alldeles ny bil. Det lär vara bra. Behandlingen skulle utföras i Hammenhög med omnejd. Det vill säga någon liten by utanför Hammenhög. Bilen skulle lämnas klockan åtta.

Upp i ottan. Halv sex. Förvånat konstaterade jag att klockan halv sex på morgonen är det absolut nermörkt. Så snabbt man glömmer när man inte arbetar och tvingas stiga upp i så okristligt tidig timme. Det ljusnade så sakteliga medan vi körde och det blev en alldeles underbart strålande morgon. Aurora var på förträffligt humör och guldfärgade österhimlen och gjorde en märklig uppåtstrimma som såg helt magisk ut.

Marken var lite lätt snöpudrad och landskapet gudomligt vackert. Jag vill verkligen inte bo någon annan stans än i Skåne!



En smutsig och trist bil lämnades i Hammenhög i en bred skånepågs trygga händer för avhämtning klockan fem på eftermiddagen. Hammenhög är säkert en trevlig, trygg och bra ort, men att tillbringa åtta-nio timmar där kändes lite klaustrofobiskt. Vi körde till den stora staden Kristianstad.
Kristianstad var så gott som en vit fläck på kartan för oss, våra besök där har varit fåtaliga, men att där finns ett museum visste vi. En morgonfika först på Café Fenix, klockan var ju bara halv tio. Några affärer och sedan muséet. Jag har sagt det förut; Jag gillar muséer och museibutiker.



Inne på muséet blev vi barn på nytt och fingrade på knappar, öppnade luckor och slog oss till sist ner för att titta och lyssna på ett vulkanutbrott. Det mullrade i vulkanmagen en lång stund och sedan spottade den ut små frigolitkulor med jämna mellanrum medan vulkantoppen glödde som en mysbrasa!

Och så startade vi en jordbävning med ett knapptryck. Byggde skyskrapor direkt på hälleberget och på en dämpande kullagerplatta. Gissa vilka skyskrapor som inte fanns kvar efter skalvet! Man behövde inte vara barn för att tycka att det var roligt.

Efter muséet letade vi oss till "House of bagels" och lunchade. Trötta fötter. Fler affärer. Några julklappar. Lite garn. En tygbit.

Klockan fyra var vi tvugna att lämna den trevliga staden. Så många affärer jag inte hann med! Så lite ett par fötter orkar med!
När vi åkte söderöver var himlen mörkt blå och molnen började torna upp sig. Bilen hämtades - blänkande röd och grann. Då började snön falla...

...och i snöglopp körde vi hemåt. Stackars bil. Utsatt för sådant eländesväder direkt efter lackbehandlingen!

En del av shoppingresultatet. Svartvita saker.

Ett doftljus i lyxklass. Får bo på gästtoaletten och tändas vid extra högtidliga tillfällen. Jag lovar - det doftar fantastiskt gott!

God middag önskar

Skogseva

Pälsreceptförmedling

En katt är användbar till mycket. En levande katt kan du placera på din mage när du ligger sjuk. Den sprider välgörande och lindrande värme. Om katten dör kan du flå den och lägga skinnet mot nacken om du händelsevis har ont där. Det har alla människor som arbetar. Om katten är död och har mumifierats kan man använda dess fötter och klor som ryggkliare. Om katten är död och lätt mumifierad kan man använda den som dammvippa. Ty det har jag läst...

Men bäst är en levande katt. Allra bäst är en levande katt med mycket päls.

1. Man tar alltså en levande katt med päls. (Till detta recept duger icke nakenkatter.)



2. Slit av katten en mängd päls - den kommer ändå att falla i drivor på golv, mattor och i julgröten. Använd gärna en kam för ändamålet, då skriker katten mindre än om du rycker håret av dess kropp med bara händerna.



3. Lägg pälshögen, som nu är totalt befriad från katt, i ett jämnt lager på diskbänken.



4. Plocka fram såpan som du förpassade till en skrubb när du skaffade den nya innegrejen plastmattor - och alltså inte längre behövde såpskura gamla trista och illaluktande trasmattor.



5. Blanda två matskedar såpa med en liter vatten och häll lite av det över pälsen som katten motvilligt donerat. Tryck och bearbeta pälsen med cirklande rörelser.

6. När du är på väg att ge upp för att dina fingrar domnat, är pälsfibrerna så fasthakade i varandra att de har blivit en kompakt bit ulltyg. Rulla samman till en liten rulle och fortsätt att bearbeta i varmt vatten. Låt ullbiten torka några dagar. Sedan kan du slå dig ner i en stol och känna dig nöjd med att ha tillverkat ett alldeles eget kattyg. Om du inte tycker att det är tillfredsställande att den bara ligger där på bänken kan du,

7. omvandla den lilla, lilla biten kattyg till ett fodral...

8. ..till din mobiltelefon - det gjorde jag!


God middag önskar

Skogseva

I dag

är det minsann en bloggfri dag.





Den dag som kommer i morgon är lika tyst och stilla. Åtminstone vad gäller mitt bloggande.





Det finns annat att göra så här inför julen.





Vem vet - jag snurrar kanske runt på annan ort...





..och hittar på något roligt!


God middag önskar


Skogseva

Tredje söndagen i advent

..tittade solen äntligen fram och lockade till promenad. Kamera och stativ på ryggen i en hemmagjord bärsele, mina Aigles på fötterna, fleecevantar på händerna och så solglasögon för att inte bli bländad av det ovana ljuset.



En liten flock stjärtmesar svirrade runt i en trädkrona
och åt av någon för oss osynlig föda. De gick definitivt
inte att fotografera så jag fick stjäla en bild från nätet.
Visst är det söta fåglar. De ser ut som flygande snöbollar!



På en del grenar på marken fanns vackra iskristaller. Jag
har för mig att det skapas ett övertryck inne i grenen där
vattnet sipprar ut genom små hål i smala strålar som sedan
omgående fryser till is. Det blir långa istrådar och kan se ut
som spunnet socker.

Det mesta på marken hade fått ett litet islager eller några
små isblommor på sig. Naturligt julpynt!



"Min" lilla glänta låg solbelyst och rimfrosten höll på att
smälta bort från tistlar och gräs.



Men när vi kommit upp på höjden hade solen försvunnit
bakom tjocka blågrå moln och helt plötsligt började det
falla små vita flingor över oss. Har det kommit några
snöflingor tidigare i år?



När vi irrade runt på den svårpromenerade väg vi valde
såg jag de här små söta sakerna. Lavar av något slag.
Någon som är duktig på våra olika lavar och mossor?

På dammen låg ett tunt istäcke. Inte heltäckande, men
nästan. Det dröjer nog innan det går att åka skridskor här.
Jag har inte för avsikt att försöka ens när isen ligger tjock.
Någon skridskoprinsessa har jag aldrig varit och kommer
aldrig att bli. Jag kom aldrig längre än till "sillarör" när jag
var barn...

God middag önskar


Skogseva