Tomelilla en tisdag i November

En småtrist dag kan man åka till Tomelilla. Jag vet inte riktigt varför man skulle göra det om man inte hade något ärende dit, men det hade vi, så Tomelilla fick det bli. Efter uträttat ärende ville vi som vanligt fika. Maken trodde sig minnas att det fanns ett konditori någonstans - och det fanns det. Reimans. I kyldisken i Reimans konditori tronade de största bakelser jag någonsin skådat. Napoleonbakelser modell XXL. Budapestbakelser stora som hela tårtor. Chokladbiskvier dubbelt så stora som de små fjantiga storstadvarianterna. Ty sådana är kakorna i Tomelilla. En glad och hjälpsam flicka skar och bredde bullar "på begäran". "Ost, tack". Kaffe fanns i fikalokalen som låg i andra husdelen. Man tog ostbullen på sitt fat och knallade ut i det gråtrista för att knalla in genom dörren bredvid! Ty så går det till i Tomelilla...



Kaffet var automatiskt. För en tiokrona kunde vi få vilken sorts dryck vi ville: macchiato, latte, choklad och några sorter till. Alla sorterna smakade likadant. Starkt. Mjölkpulvret var slut i maskinen. Maskinen åt upp många tiokronor i vårt desperata försök att få drickbart kaffe. Jag vandrade ut igen och in genom den andra dörren. Den glada och hjälpsamma gav oss små mjölkförpackningar. Kaffet blev iskallt. Men bullarna var goda. Och nybredda.



Det var ganska kallt i lokalen också. Och inte så lite otrivsamt, om man så säger. Lysrör är inga stämningsskapare precis. Tur att bullarna var goda.



Utsmyckningen i fönstret i form av två spretande kvistar plastlönnlöv var ganska rara, men hade säkert fått den av mina döttrar som är inredare att gråta alldeles äkta tårar. Det höll jag också på att göra. Men bullarna var förlåtande goda.

___________________________________________________




Och denna delen av bloggen är bara till dig, lilla barnbarn. Jag gick ut i skogen där vi satte vår fälla och inspekterade den. Alla trådar var på plats och allt såg helt och fint ut. Men där satt inget vidsvin i den ännu.

Jag tog en morot till och hängde upp en liten bit från den första. Nu ska vi nog lyckas lura grisen tror jag. Och om vi inte gör det med denna fällan, så får vi väl gräva den där varggropen vi talade om! Puss på dig lille gubben.

Och ni andra önskas en trevlig kväll av

Skogseva

Bildernas "lurvighet" beror på att de är tagna med mobilkameran.

En av alla dessa måndagar

Ännu så länge ingen fångst i småpojkarnas och min fälla. Det kan vara så att grisarna ännu inte känt lukten av den goda moroten - vi avvaktar några dagar...

Djurlivet hos oss är ju annars ymnigt - även inomhus visade det sig vid en inspektion av de två ormbunkar som bor i en fönsterkarm i köket. Klibbig fönsterkarm bådar aldrig gott...

Sköldlöss hör till den sorts löss jag helst ser håller sig borta från mina krukväxter. Svårbekämpade eländen som på ett fegt sätt gömmer sig och som måste attackeras med sådana gifter som inte finns i Skogsevas förråd. Jodå, man kan hålla på med sprit och man kan plocka för hand om man har en alldeles särskilt rar liten växt som man önskar rädda, men en ormbunke?

Dels har den trassliga blad som det inte är så lätt att plocka lössen från, dels vill jag verkligen inte riskera att någon kvarglömd lus får för sig att emigrera till någon annan av mina krukväxter. Ormbunken åkte ut i kylan! Den får stå på trappan tills antingen den eller lössen dör.

Det är lite inne att visa "fulheter" i trädgården. Hos oss är det inga problem, vart jag mig i trädgården vänder ser jag dessa fulheter. Skräpiga löv som det inte är någon idé att göra något åt, fula gropar med plintar i, okrattad uppfart, utkrattade mullvads- och sorkhögar. Gräsmattan är icke längre grön. De underjordiska är flitiga.

Mycket till skönhet finns som sagt inte - möjligtvis "lilla bok"med sin intensivt rödbrun färg,

..och faktiskt har New Dawn fortfarande några vackra blommor.

Mer kan man kanske inte vänta sig i månaden november...

God midddag önskar


Skogseva

Vildsvinsfällan

Nästa helg ska vi äta vidsvinsstek. Barnbarnen och jag har sett till att vi får gratis söndagmiddag. Vi har gillrat en vidsvinsfälla i skogen.



Snartsjuåringen tyckte att en fångstsäker fälla skulle bestå av många pinnar. Han hade väldigt klart för sig hur de skulle sitta i förhållande till varandra. Jag är rädd för att jag aldrig riktigt förstod det tekniskt invecklade fångstsystemet.



Grundtanken var i alla fall att vildsvinet skulle lockas av moroten, en av pinnarna skulle falla ner och skrämma grisen som i panik skulle ta ett skutt framåt och ohjälpligt trassla in sig i mormors bruna ullgarn!

Den som inte tror att grisen går i vår fälla skulle jag vilja tala ett allvarsord med. Till er som är klena i tron: Litar ni inte på kvaliten i den nya svenska ullen? Och den skånska, ekologiskt odlade vintermorotens lockande naturliga färg och saftighet, tvivlar ni på att den skulle tilltala ett vildsvin? Jag tror i alla fall att den går i fällan! Det finns emellertid en liten risk att vildsvinet försvinner till skogs totalt inlindad i ett virrvarr av bruna ulltrådar. En med brun vinterkofta försedd gris!

God middag önskar

Skogseva

Småpojkar

De minsta pojkbarnbarnen är här över natten. Med sig hade de sitt lördagsgodis. I godiset fanns en tatuering. En stor tatuering. Barnbarnsarmarna är små och smala.



Det fick bli en ryggtatuering!



Sedan blev det godis och Harry Potter. För både småpojkarna och mormor.


God middag önskar


Skogseva

Morotssoppa

I förrgår åt vi en soppa som jag gärna vill dela med mig av. Det vill säga soppan är slut men receptet vidarebefordrar jag gärna. Det kommer från Fröken Dills matblogg och min variant blev bara lätt modifierad.

http://frkdill.blogspot.com/2009/10/varmande-solgul-soppa-med-sting-och.html

Morotssoppa med sting
2-3 morötter (Jag tog 4 vintermorötter)
1 stor potatis (Jag tog 3 medelstora)
1 liten palsternacka (Fanns inte i kylen, jag tog en liten bit rotselleri)
1 tumsstor bit färsk ingefära
1 stor gul lök (eller 2 mindre)
Grönsaksbuljong (Jag tog hönsbuljong)
Pressad saft från 1 apelsin
1 röd chilifrukt
Skala morot, potatis, palsternacka, lök och ingefära. Skär i ganska stora bitar. Lägg i ugnsfast form. Sprinkla över lite olivolja och rosta i 225 graders ugn ca 30 min. Lägg grönsakerna i en kastrull. Slå på vatten så att det täcker. (Jag vill ha tjock soppa så jag lät inte vattnet täcka.) Lägg i buljongpulver/tärningar. Koka tills grönsakerna är mjuka. Mixa med stavmixer. Tillsätt pressad apelsin, riven vitlök och finhackad chili. Späd med vatten till önskad konsistens. (Det gjorde jag inte men det är en smaksak.) Koka ytterligar några minuter och smaka av med salt, peppar, ev mer chili, apelsin eller buljongkoncentrat. Servera med matyoghurt, swet chilisås och färsk koriander. (Jag tog basilika eftersom vi inte gillar koriander.)

Det blir väldigt gott att göra soppa på rostade rotfrukter, alla smaker intensifieras och sötman i morötterna blir intensivare. Den sötman balanserades här väldigt väl av apelsinsaften. Tack för det receptet Fröken Dill!




Som ni ser tycker vi om tjocka soppor. Jag gillar när det jag
fångar upp på skeden stannar kvar där och inte splattar ner
i soppskålen/fatet igen för att sedan stänka upp på dyra
kashmirtröjan. Och, nej - haklapp är inget alternativ!




I går var det ju ett ögonblicks sol och då blev det helt plötsligt
morotssoppsfärgat utanför storarumsfönstret. Klätterrosen
"Lykkefund" har vuxit ordentligt i sommar och eftersom vi
inte har hjälpt den något vidare med uppbindning, så kastar
den sig lite hit och lite dit och en del grenar spänner stora
bågar i luften på jakt efter något att luta sig mot. En gren växer
förbi fönstret och tänker tydligen ingå partnerskap med
rådhusvinet på andra sidan.

God fredagkväll önskar


Skogseva

Första lagret

Trappan skulle målas i dag. Planstegen, alltså det man trampar på. Till det krävs noggranna förberedelser eftersom mycket av det som behövs för livets nödtorft finns på ovanvåningen. Nåväl, jag planerade så gott jag kunde, stängde in tre surmulna katter i gästrummet tillsammans med mat och kattoalett och satte igång. När jag kommit halvvägs med min målning satte väckarklockan i sovrummet på ovanvåningen igång att ringa. Det är en lynnig klocka, så den gör så ibland. Samtidigt är det en förträfflig liten klocka som kommunicerar med Braunschweig och hämtar rätt tid därifrån med jämna mellanrum. Förträfflig men lynnig. Och ihärdig i sitt ringande. Den ringer tills man trycker på stoppknappen!



Jag fick stoppa hushållspapper i öronen för att i viss mån undkomma ljudet. Bomull har jag i badrummet på ovanvåningen. När trappan var färdigmålad hade klockan gett upp andan...



Ute var det nästan lite sol på förmiddagen och berberisbuskens sista blad lyste som mörk guldockra bakom häggens kala grenar.

Inne i matrummet har novemberkaktusen börjat blomma i smyg. Hon är en gammal dam, eller snarare dotterdotter till en gammal dam. Urplantan sattes i Junsele 1907. En dotter följde med vår gamla grannfru till Skåne och av henne fick jag alltså en dotterdotterplanta.



Stor och ståtlig är dotterdottern 1,20 i diameter och 1,10 hög. Hon fyller ut ett hörn och lite till där hon står på sin piedestal.

Om jag inte snart skaffar ett kamerastativ kommer jag förmodligen att bryta ett eller annat ben.



För att hålla kameran någorlunda stilla fick jag slänga ena benet över en av stolsryggarna, placera en kudde på det uppslängda benet, luta mig långt fram och försöka hålla andan... Blommorna rörde på sig i ett litet vinddrag!

Ganska vackra, men absolut inte mina favoritblommor. Jag tycker om opretentiösa bladväxter.

En sådan opretentiös växt bor i våningen under kaktusen. Alldeles ny står den där i sitt eviga juljus. Ljusslingan hamnade där en jul för flera år sedan och blev sedan aldrig bortplockad. Nu har jag inte den minsta lust att ta bort den ljuspunkten. Ampelliljan kommer katterna att tugga i sig, bit för bit, precis som de gjorde med den förra ampelliljan som stod här. Det hjälper inte att försöka placera liljor på andra ställen - det är den som står just här som är godast!


God dag önskar

Skogseva

Luthergumman

I dag hände det faktiskt något i allt detta gråtrista som hänger över vår glänta i skogen. En aldrig så liten pigghetsmolekyl poppade upp inom mig och jag kunde förnimma en viss liten önskan att göra något!




Pigghetsmolekyl?


Inga stordådsuträttningar, men något litet. Baka ett litet bröd. Tvätta en aldrig så liten sak för hand. Städa en kökslåda. Javisst, jag har ju ett trapprojekt på gång. Jag tvättar en trappa! Nu blev beslutsångesten stor. Vad innebär det om jag beslutar mig för att tvätta en trappa? Ett trappsteg eller en hel trappa? En trappa är ju jättestor!




Så här jättestor och väldigt hög och med många
trappsteg försedd är trappan i Skogsevas hem.


Nu blir jag helt plötsligt väldigt trött. Vilken jättelik trappa vi har. Så otroligt många trappsteg! Är det verkligen nödvändigt att ha så många trappsteg i en trappa? Kunde man inte ha satt dem lite glesare? Hur stor är min pigghetsmolekyl egentligen. I jämförelse alltså...

Min lilla pigghetsmolekyl. Till hur många
trappstegstvättar räcker den?

Min hjärna är listig som en räv emellanåt. Tycker att det är praktiskt och bra att vandra den breda vägen. Är lat och vill gärna smita undan. Försöker nu lismande att övertala mig att nöja mig med att tvätta varannat trappsteg. Varannat trappsteg? Vad gör jag med de andra "varannorna" då? Tvättar en annan dag, säger rävhjärnan.




Det ser väl alla och envar att detta är en
listig och lismande typ. Den är en del av mig...


Granne med räven i min hjärna bor det, som väl är, en klok gumma som heter Luther. Trams! säger Luthergumman medan jag står och stirrar allt tröttare på trappan. Sätt igång och tvätta! Seså, alla trappstegen!

En av mig och Luthergumman nyskurad trappa.


Och så vann hon igen, gumman. Manade mig att plocka fram inte bara skurtrasa utan ävenså skurborste. Det är lika bra att göra saker och ting ordentligt! väser Luthergumman mästrande i mitt öra. Och inget trams med varannat trappsteg - hela trappan tack!

Och då gjorde jag det...



God kväll önskar


Skogseva