Jasminum Multiflorum

Jag har varit i Helsingborg och gått långpromenad och lunchat med äldsta dottern. Jag har varit på en många timmars rygg- och plånboksknäckande shoppingrunda med henne, och vi har ätit och druckit och pratat. Jag har varit på Sofiero och strosat på egen fot i slottsträdgården och jag har sett utställningen om Karin Larsson inne i slottet. Utställningen var sisådär - shoppingturen med dottern var bättre...



..men utsikten från slottsfönstren är något att
drömma om!

Man kan inte gå i en trädgårdshandel utan att handla. Inte jag i alla fall. I Sofierobutiken finns förutom blommor och växter för ditt köksfönster och för dina rabatter, vackra krukor i mängd. Jag köpte ingen kruka. Jag är duktig, jag. Jag hade ju redan handlat en massa andra saker som jeans, tröja och en sjal under shoppingrundan med dottern. Pengarna var nästan slut. Det blev två små krukväxter till köksfönstret.



"Jasminum Multiflorum" som jag inte vet någonting om.
Kallas tydligen på engelska för "Angel hair jasmin".

Den doftar väldigt gott, har vackra blommor och
fina, ljust röda knoppar. Det är säkert en blomma
som tillhör det petiga släktet...

I morgon ska jag visa vilka fantastiska dahliarabatter slottsträdgården på Sofiero ståtade med. Och jag som trodde att jag inte var förtjust i dahlior!

I kväll är det kör, trevligt!

God kväll önskar

Skogseva

Dödsdom och sensommarfägring

Vad tror ni händer nu när dödsdomen har fallit över "rosrunningen". Jo, rosorna försöker låtsas att de är friska och sunda och sätter igång med en andra blomning, som är riktigt imponerande. Men mig lurar de inte. Jag ser nog att bladen är fula och sjuka, även om rosorna försöker komma med nya, ännu så länge friska, skott. Mitt beslut står fast - dekapitering, uppgrävning och bränning på bål gäller fortfarande.



Hon försöker lura mig, New Dawn, och är förföriskt rosig
om kinderna...



..liksom Albertine, som blommar frejdigt på sitt lite tufsiga
sätt. Sju stora klätterrosor ska slaktas och köras bort. Efter
sex år med rosor som inte vill som jag, är mitt tålamod
definitivt slut.



I kryddlådorna blommade en ensam salviablomma,




och ett par senkomna gräslöksblommor.

Växthuset städades i söndags och lilla kaminen bars in av maken, eldningssäsongen har inletts! Vår lilla "Laxen" ger duktigt med värme - tre vedklampar räcker för att hålla temperaturen på en lagom nivå under en middag. Den sprider inte bara värme, den sprider välbefinnande också. Det är en alldeles speciell känsla att sitta i ett glashus med en stillsamt brinnande brasa i en kamin... Som käre maken sa: vi är nog ganska ensamma om att ha en kamin i ett tio kvadratmeter stort (eller litet) växthus.



Det är precis lika mysigt som det ser ut.

Denna dag tillbringar jag i Helsingborg med långpromenad och lunch med äldsta dottern och i morgon ska jag köra till Sofiero och se utställning om Karin Larsson på Sundborn. Sedan - marsch hem till körövningen på kvällen. Livet som pensionär är hektiskt, MEN väldigt, väldigt trevligt!

God dag önskar


Skogseva

Handarbetets vänner

..är inte en förening som jag känner för att gå med i. Jag har sytt kläder efter komplicerade mönster och jag har stickat invecklade tröjor och mössor. Jag har vävt mattor och dukar. Jag har broderat med fina små stygn och jag har klätt om två soffor med strålande resultat. Det är inte klokt så noggrann och duktig jag har varit. Har varit. På den tiden då jag fortfarande räknade mig som ung. Var blev de färdigheterna av? Och framför allt, var kom oviljan och det dåliga tålamodet från? Käre maken har länge bett mig om ett enkelt lagningsarbete. En favoritarbetsskjorta som fått en reva skulle sys ihop. Det är fortfarande inte gjort. Motvilja, motvilja...
Yngsta dottern bad om hjälp med två dynor som skulle kläs om för att bättre platsa i korgstolarna i de nyrenoverade pojkrummen. Mina inre motviljetaggar for ut. SY! KLIPPA! PETA!



Gladmönstrat pusseltyg till pojkrummen.

Tyget och en dyna fick åka med hem i bagaget. Tyget och dynan lämnades kvar i bagaget. Jag hoppades att jag skulle glömma bort det. Jag hoppades att det på något sätt skulle ruttna bort och försvinna där i bilens bagageutrymme. Jag hoppades att yngsta dottern skulle glömma bort att hon lämnat dyna och tyg i min mycket tveksamma vård. MEN... Jag VET ju att yngsta icke är skapt på det viset att hon glömmer! Pust, suck, stånk och stön - jag tar väl itu med det då.



Det blev två fodral! Tål inte att synas alltför väl i sömmarna,
men de blev klara i alla fall. Min symaskin har glömt hur
man syr zig zag så sömmarna är helt "råa". Som sagt, med
tålamodet i behåll hade jag kastat sömmarna för hand. Nu
är min inställning mer: Det syns ju inte, so what!

Återstår ett annat projekt medan symaskinen står på bordet - käre makens skjorta. Det är en smärre skandal att han ska behöva klippa gräset i en tejpad skjorta på grund av hustruns lättja och motvilja mot sömnadsarbeten! Jag går och fixar det. NU!



I dag ska det ske.

Klart! Fällsöm har jag för mig att det heter... Maken är en
arbetsskjorta rikare och vi båda är ett örngott fattigare.

God middag önskar


Skogseva

Söndagsarbete

Efter att ha sovit alldeles för länge tog jag itu med något som jag skjutit upp, inte bara någon vecka eller månad, utan faktiskt flera år. Jag planterade om mina svårt avmagrade Peperomier. Inte en jordgnutta fanns kvar efter alla år, och denna otroligt tåliga växt började till och med att gulna! Jag hade mängder med välrotade skott så det var ingen stor sak när jag väl hade burit ut de fyra krukorna.



Av mig misshandlad Peperomia.



Fina och knubbiga små skott blir snart stor planta,
som jag klipper till något som ska likna klot, men
oftast inte gör det.

Mrs Robert Brydon, som jag har haft så mycket elakt att säga om, blir bara finare och finare. Hon måste naturligtvis överbevisa mig. Att hon har sitt berättigande i vår trädgård till exempel. Och det tycker jag nog att hon har.



Helt plösligt tycker jag att Mrs Brydons ljusblå
färg är alldeles förtjusande och inte alls smutsliknande.



Här står hon fastbunden som en kedjefånge
vid ett av våra fågelbärsträd. Hon får nog
finna sig i att stå kvar där.

Vi har lagt ytterligare en otrolig sensommardag, förmodligen med något slags värmerekord, till de övriga i en lång rad, men trots det ville vattnet i poolen inte krypa över fjorton grader - ingen kul badtemperatur - så nu är poolen nerpackad för säsongen. Helt plötsligt är den delen av trädgården en snygg del igen, aldrig mer en förfulande pool just där!



Nu kan man njuta av Miscanthus sinensis "Ferner Osten"
utan att ögat störs av en ful blå barnpool!


Nu ska jag ta en välbehövlig dusch och sedan äter vi söndagmiddagen i växthuset.


God seneftermiddag önskar


Skogseva

Skördetider

Jag har plockat våra äpplen. Tog på mig särk och knöt ett huckle om håret - här skulle skördas och här skulle skördefestas!





En stor "agnakorg" plockades fram och jag grep mig verket an. Jag gjorde som Nalle Puh, sjöng för mig själv - "Tiddeli-pom, tiddeli-pom".


"Tiddeli-pom", det blev nio äpplen i korgen.





Skördefesten var över på mindre än en minut - "Tiddeli-pom".



Trevlig lördag önskar


Skogseva

Silverax och ytterligare en missis

En del av väldoften i nya rabatten, vid närmare eftertanken den enda just nu, står Cimicifuga racemosa för. Silveraxet doftar av honung och vanilj och är en populär blomma för nektarsamlarna. Den är populär hos mig för att den är så vacker!



Nya rabattens skönhet just nu, silverax.




Silveraxet matchar övriga rabattens röda innevånare,
alunrot och smällspirea, med sina röda blad och stjälkar.

I rabatten står trädgårdens enda "utsmyckning", en vindflöjel i form av en svävande figur. En mansperson, tror jag att det är. Han påminner i någon liten mån om käre maken...



Trädgårdens svävande skyddshelgon, eller om det
är maken som är ute och flyger?

I rabatten bor ytterligare en "Mrs Robert Brydon" den blekblå ickeklättrande klematisen. Här trivs hon minsann. Ålar sig fram på marken och nästlar sig in bland rosor och smällspirea. Här drabbas hon inte av söndertrasande vindar eller annat elände. Det är nog så hon vill ha det, missisen.



Missisen har lierat sig med smällspirean, Physocarpus opulifolius
"Diabolo". Smällspirean är nu en bit över två meter och borde
inte bli högre. Jag använda grenar av den när jag arrangerar
blommor inomhus - den är vacker tillsammans med rosa rosor
till exempel.

I morgon är det Kulturnatten i Lund, då sjunger jag med nya kören på Bantorget. Ett kortprogram om tre sånger och den mest kända av dem kan jag inte alls! Undrar hur det ska gå...


Trevlig fredag önskar


Skogseva

Torsdagsmorgon

Morgnarna denna gudabenådade höst är vidunderligt vackra. Och då menar jag inte klockansjumorgnarna, då jag oftast inte är uppstigen, utan snarare klockanniomorgnarna. Daggen ligger fortfarande kvar i gräs och på blommor och buskar, och delar av trädgården är fortfarande skuggiga med ett trevligt fotograferingsljus. Det börjar bli lite "avmagrat" bland blommorna i rabatterna, men det finns trotjänare...

Chrysanthemum frutesens, en helt vanlig "Marguerit"
som står i åtta överdådiga exemplar i "stenrunningen".
De trängs med blå nävor och nepeta och verkar trivas
förträffligt med det.

Margueriterna ska gå att övervintra frostfritt och det tänker
jag försöka. De kostade en förmögenhet i inköp (allt jag
handlar kostar alltid förmögenheter!) eftersom de var
"moderplantor", vilket jag antar innebar att de har något
eller några år på nacken och att de har skattats på sticklingar.
Om någon bland läsarna har någon bättre eller korrektare
förklaring kan ni väl skingra min okunskap.

"Mrs Robert Brydon" heter vår ickeklättrande ljust blå senblommande klematis. Hon trivs bäst liggande på mage i rabatten, där hon inte behöver tampas med vindar och tyngdlag. Ett exemplar försöker jag tjudra fast vid ett av uppfartens träd, men Mrs Brydon är inte alls med på noterna. Hon har verkligen inte för avsikt att sitta fastbunden vid ett träd. Hon är sårad och hänger, inte bara med huvudet utan med alla sina sköra grenar. I ren trots låter hon grenarna knäckas av sin egen tyngd. Minsta vindil och hon blåser sönder. En spröd dam är vad hon är den där Mrs Brydon. Hon kan icke stå upprätt - inte ens med hjälp av kryckor och käppar - hon ska vara sängliggande. Blomstersängliggande... Så det så!

Ja, ja - är man vacker får man lov att vara petig och det
är hon, missisen. Detta är den missis som motvilligt är
bunden vid fågelbärsträdet vid vår uppfart. Jag har försökt
göra hennes tillvaro så trevlig som möjligt och planterat blå
stäppsalvia i en inre ring runt trädat och stenkyndel i en
yttre ring, som sällskap åt Petiga Damen. Vad bryr hon sig
om det! Hon hänger likafullt med huvudet.

När jag blir riktigt sur på Mrs Robert Brydon bannar jag
henne. Talar om för henne att hon egentligen inte är så
snygg... Att hennes färg faktiskt är lite sjukligt gråblå,
att hela hon är lite pestfärgad - icke ett dugg tilldragande!

Någon som är frisk och växande i en ohemul (fint ord!) takt, är den av våra honungsrosor, Rosa Helenae, som vi flyttat till det gamla äppleträdet. Hon lider inte av svindel, hon inte! På ett par år har hon nått toppen av trädet, och där sitter hon nu och blickar ut över fårhagen. En vacker och väldoftande dam som sköter sig själv och som fnyser åt allt vad uppbindningsgarn och stöttor heter. Mrs Robert Brydons raka motsats...



Honungsrosens nypon är storlek XXS.

Dags för ett träningspass - om jag ska orka med Petiga Damens alla krav och nycker..


God middag önskar


Skogseva