söndag 18 november 2012

Säsongens första Måkläppsvandring



Många lager kläder på kroppen.
Vindstilla hemmavid i skogen - jovisst!
Nästan vindstilla när vi parkerade vid golfbanan i Falsterbo.
Någon mer vind vid det lilla innanhavet.




Och riktigt ogästvänligt ute vid vattnet!
"Upplysningsskylten" fick klamra sig fast i sanden för att inte åka till havs.




Vi kom inte så långt.
Satt länge och fikade - som vi brukar.
Fotograferade samtidigt.

Skrattmåsar i vinterskrud som startade..




..från vattnet,




..och som landade..




..i vattnet.




Och den vinterdystra dagen blev snabbt en mörk seneftermiddag.




Rosenbuskar glödde här och var - gyllene fyrbåkar i rusket.




Till slut ville min kamera inte längre. Ville egentligen inte tidigare under dagen heller.
Ljuset var för knappt.
Det sista den såg var sångsvanen som var på väg någonstans.
Mot havet?




God afton säger skogseva.

måndag 12 november 2012

Borstbäcken en onsdag




Borstbäckens naturreservat.
Den 6/11, nådens år 2012.
En gudomligt vacker plats!




Otillgänglig - javisst!




Sluttningarna var på sina ställen mycket branta ner mot bäcken.




Vi stöp vid ett par tillfällen! 




Men vad gjorde det när lunchplatsen var så här bedårande vacker med mossklädda stenar som lunchbord och rostbruna löv som golv!




Det fanns en övergång över bäcken på ett ställe.
Om man inte ville gå hela rundan i naturreservatet.
Om man inte orkade eller hade lust.
Om benen var gamla och trötta.
Vi hade pigga ben - vi ville gå hela rundan!




Och vi gick och gick.
Och klättrade upp och ner när det inte obehindrat gick att vandra nere vid bäcken.
Och vi blev ganska trötta!
Men bäcken fortsatte att oförtröttligt glittra, hoppa och porla.




Sista sträckan gick vi på småvägar.
Ganska tysta, försjunkna i våra egna tankar och vår egen trötthet.
Bakom en liten kulle stod ett par rådjur och mumsade i sig sin kvällsmat.

Man ska inte förhäva sig - gissa om vi var trötta efter nästan åtta timmars vandrande och klättrande!




God afton säger skogseva.

måndag 5 november 2012

Duvblå komposition



Hur ser duvblått ut?
Blågrått?
Gråblått?
Blåduva?
Gråduva?

Andra sidan sjön vilade i den obeskrivliga färgen.




Stilla och tyst.
En stund nästan övergiven.




Lågvatten.
Två människor vandrar på den tomma stranden.
Säger inte så mycket.
Tittar, spanar.
Njuter.





Då kommer de flygande över människornas huvuden.
I tusental!




Gäss!
Tumlar runt i luften och landar på sjön.
Ligger där en stund och flyger sedan lika snabbt iväg tillbaka till fältet de kom från.




Och så blir det lika stilla och tyst över sjön igen. 




En duvblå stillhet.


Godafton säger skogseva.



http://www.pergomoments.com/

tisdag 30 oktober 2012

Berlin, söndag, måndag och tisdag



Vi vaknar till en lika strålande dag som i går.
Tar den utmärkta rundtursbussen till Alexanderplatz, för den måste man ju se...

Var var den någonstans - inte där vi hoppade av bussen i alla fall?
Vi hittade den inte så vi promenerar tillbaka längs gatan och kommer till Neptunbrunnen




Stilig och stor.




Och tvärs över gatan en av många arkader med uteserveringar.
Denna flankerad av två höga pelare med man/kvinna på.




Vid kvarterets slut rinner floden Spree och där sätter vi oss och vilar benen och dricker en öl. 




Och tittar på Berliner Dom precis som de här två som nog inte frös trots sin nakenhet.
Tjugo grader - mycket behagligare kunde det inte bli.




Så går och går och går vi, tills vi kommer till detta Mammons tempel.
Här är det öppet trots söndagen.
Här bjuds vi på champagne..




..och på macarons - i alla de smaker och så många vi vill ha!




Nej vi handlade inte hos Valentino, inte riktigt min smak, men en tröja och lite hårvårdsgrejer fick följa med hem.




Nu behövde vi vila fötterna.
Det kan inte finnas något mer luxuöst ställe att vila fötterna på och inta sitt five o´clock-tea på än anrika Hotell Adlon.
Jag som inte har sett så många femstjärniga hotell i mitt liv var imponerad!
Alla blommor, och de var många, var dagsfräscha.
Den diskreta pianomusiken framfördes av en livs levande människa.
Marmor, sammet, siden, snabba servitörer,




och återigen kakor och tårtor som ser godare ut än de är!




Överallt stiliga blomsteruppsatser.




Efter den lyxiga kaffestunden på Adlon går vi hit till Holocaust Memorial. Stort. Tänkvärt.

En kontrasternas dag.




Nu är klockan fyra på eftermiddagen.
Vi måste hitta på något mer.
Vi tar en båttur på Spree.




Från båten finns det många tillfällen att studera byggkranar!





Vackra gatlyktor på broarna.




Och utsmyckningar på brosidorna som faktiskt bara syns om man färdas på floden.
Detta var ett särdeles uttrycksfullt ansikte!




Regeringsbyggnaden, kallad "tvättmaskinen"!
Ovanligt snygg tvättmaskin.




Och till sist innan båten vänder mot startplatsen igen - Siegessäules siluett mot solnedgången.




Nu får vi lägga på ett kol om vi ska bli färdiga med den här resan...

Måndagen bjöd inte på lika fint väder. Svalare. Kappväder.
Till Neues museum som låg på promenadavstånd från hotellet.
Där finns en dam som jag länge velat se i vitögat. Visserligen har hon bara ett men det är desto vackrare.
Totalt kameraförbud rådde runt damen så bilden nedan är tagen på avstånd och i lönndom.

Nefertiti - vilken skönhet!




Denne sedan länge döde yngling gick bra att fotografera. 




Ett par timmar senare var vi ute på gator och torg igen.
Varför tog vi inte en rundtur med Segway?




På kvällen gick vi på konsert på Admiral Palast och lyssnade på Max Raabe.




Och så blev det tisdag.
Och jag vaknade med en hals som gjorde så ont att det var omöjligt att svälja. Aj, aj, aj!
Vi får skynda på ännu mer.

Frukost, packa, ut på stan.

Vi konstaterade på ett tidigt stadium att Berlin var en mycket grön stad.
Här var det vinrankor som klättrade upp på fasaden.





Vi letade reda på Alexanderplatz som visade sig finnas. Lite bredvid där vi varit tidigare.
Från ett varuhus på platzen fick en liten fin ryggsäck från Mandarina Duck följa med mig hem.

Vi åt lunch på ett trevligt ställe i närheten av Hackesher Markt som hette Oxymoron.
Om man inte är särskilt hungrig eller pigg går alltid en Caesarsallad ner.




Vi fortsatte sedan att promenera i de gamla judiska kvarteren.




Överallt i staden finns spår efter vad som hände under kriget.
De här berörde mig särskilt.





Och så lämnade vi staden med alla sina lindar. 




Och det var rasande skönt att komma hem och kurera förkylningen.


Tack för att ni följde med.

skogseva