Eucadorianskan

På mina fönsterbänkar har det, ända sedan jag var barn och oavsett var jag bott, funnits krukor med Peperomior. Ni vet sådana där oansenliga växter med blad som alltid är gröna oavsett hur man behandlar dem. Nästan oavsett hur man behandlar dem! Och som någon gång emellanåt när de är trötta på att bara stå där och vara gröna producerar något som de låtsar är blommor. Krumma gröna stänglar som mest ser ut som maskliknande bihang - jag brukar snabbt nypa av fulheterna!

Men det är som sagt snälla och vänliga växter som trivs med mig och mitt sätt att vattna. En gång i veckan.

Någonstans, någon gång i fjol hittade jag en annan snygg, men fullkomligt anonym Peperomia som ville föja med mig hem. Det fick den och när den tillbringat ett par veckor på fönsterbänken drog den iväg högt upp i luften med en stängel från bladrosetten. Jag vet inte hur det gick till, men medan den växte på höjden placerade den bladrosetter med jämna mellanrum på stängeln. Snyggt och prydligt och lite granformat sådär...

Sedan blommade och blommade och blommade den.

Men efter det dog stänglarna och bara ursprungsbladrosetten var kvar.

En sådan tråkig typ.. tänkte förmodligen avlida där på fönsterbänken. Den fick flytta in i en hörna medan den bestämde sig. Fick en skvätt vatten. En gång i veckan.

För några veckor sedan började den okända slänga iväg en ny stängel! Om hon tänkte producera vackra barn en gång om året borde jag ju veta hennes namn. Och, minsann... efter lite googlande hittade jag det:

Peperomia fraseri

 (kallas även 'flowering Peperomia')

Nu blommar hon lika vackert igen och ju mer jag läser på nätet om henne desto mer får jag klart för mig att hon icke är helt vanlig här.

Så här skriver en peperomiasamlare om Peperomia fraseri:

"A very interesting Peperomia, a native of Ecuador. Growth is upright with small 1/2-1 inch leaves. The blooms are the interesting thing about this Peperomia which is like a bottle brush instead of the typical rat tail. Loves humidith and well drained mix and is a very fast grower and roots very quickly."

Det finns människor som efterlyser blad för att göra egna plantor. Jag ska nog göra några stycken, om moderplantan skulle få för sig att avlida. Jag ska kanske rent av göra många och se till så att hon blir lite vanligare i Sverige...

Det spelade ingen roll ur vilken vinkel 'den blommande' fotograferades, hon blev lika vacker hela tiden. Hon  klarade av att synas närgånget från alla håll - där fanns inga skavanker, inga skönhetsfläckar!

En halv meter Peperomia..

..som står stadigt på röda storkben!



Det är klart att jag måste göra många nya eucadorianskor!

God middag önskar

Skogseva

Fullpackat - del 2

Vi  gjorde som sagt en tur till grannlandet väninnan Eva och jag. Vi skulle handla på Bilka och det var definitivt icke tal om smör och bröd eller fläsk och ost. Nänämensan... helt andra och mycket trevligare saker.

Ni som följer Claus Dalbys blogg vet naturligtvis att han har inlett ett samarbete med Bilka.

http://www.clausdalby.dk/2011/03/mit-nye-samarbejdspartner.html

 Han har valt ut några bland sina egna favoritväxter och några av de krukor som han tydligen länge importerat för eget bruk och nu finns det alltså tillgängligt för oss vanliga 'normalodlare' och allt till ett pris som måste betraktas som lågt, eller till och med mycket lågt!

Vi plockade på oss och plockade på oss i den stora kundvagnen, men insåg snabbt att en kundvagn icke förslog långt. Vi fyllde kundvagn nummer två lika fort och till slut lastade vi i vagnens 'bottenvåning'. 

Det blev många och tunga kruklyft som min svarta kappa inte riktigt gillade. "Hur kunde jag vara så dum och klä mig på det viset när jag skulle till ett plantställe", undrade madammen och jag kunde bara hålla med...

Jag var tvungen att tröstäta ett danskt wienerbröd. Madammen åt också trots att hon inte behövde tröstas!

(Claus Dalby log extra stort mot Prästgårdseva när han såg hur mycket vi hade shoppat.)

Och vad köpte vi då undrar ni förstås.

Jo, jag köpte:

3 terrakottakrukor 26 cm höga och 33 cm i diameter,

3 terrakottakrukor 22 cm höga och 30 cm i diameter,

en silkepion, 'Jan van Leeuwen',

med många fina stänglar i. Och allt ovan är alltså sådant som bär Claus Dalbys namn. Fina plantor, snygga krukor, bra priser.

Därutöver köpte jag en lager som är 63 cm hög med sin kruka,

och som har en ganska ful blomma som jag undrar vad det blir av. Lagerbär?

Och till sist en Hosta

som någon planterat i en vacker, amforaliknande och patinerad kruka.

Den som planterade Hostan i en kruka med den formen hade nog sina tankar på ett helt annat håll!

Det hade Eva och jag också, vi föll bara för skönheten i kombinationen krukan, patineringen, hostan.

Vi köpte var sin.

Nu får vi försöka få ut funkiorna ur krukorna innan rötterna spränger dem.

Så går det när man gapar över mycket och icke tänker till...

Men trevligt hade vi!

God middag önskar

Skogseva

Fullpackat

Vi gjorde en shoppingtur till Bilka i Ishöj, prästgårdseva och jag.

Vi handlade icke mat och icke heller dryck.



Vad vi handlade?

Det ska jag kanske berätta för er i morgon.

Jag kan redan nu tala om att vi hade en alldeles för lite bil för ändamålet...

God afton önskar

Skogseva

Fjäderfän - vilda och tama

Vi fick ett trädgårdsbesök häromdagen.

Först blev jag alldeles salig för det var en hos oss sällsynt besökare.

Sedan blev jag mer tveksam, besökaren är ju känd för att vara en riktig trädgårdsmarodör som hackar sönder allt grönskande och knoppande.

Men denna gäst nöjde sig med de solrosfrön som fallit ner från fågelbordet.

Jag beundrade glansen och färgerna hos gästen och smög in i köket för att fototgrafera.

Nedanför köksfönstret stod fasantuppen och tittade på mig! Han blev lite fundersam över den där skuggan bakom fönstret och glömde bort att han var mitt i sin måltid och skulle tugga och svälja. Lät maten hänga ut ur näbbet på det mest ouppfostrade sätt! Så småningom tyckte han att mitt fotograferande blev för närgånget så han trippade iväg mot skogen. Sneddade över rabatten med nävor som just börjat titta upp. Vände sig om och pickade mycket demonstrativt i sig några ljusgröna blad. Då bankade jag argt på rutan!

Fasanen försvann.

För gott?

Vackerfärger av samma lyster och intensitet som i fasan'pälsen' finns också hos detta djur som traskar runt i Löddeköpinge. Heder åt en plantskola som låter hönsen traska runt bland krukor och i växtbäddar!

Heder åt en plantskola som har förstått att några sprättande och pickande höns ger ett väldigt hemtrevligt intryck.

Som låter Brahmatupparnas galande bilda en fond åt vackra krukor, buxbomsklot och åt allt annat som växer. En närvaro som kanske gör plantorna ännu mer åtråvärda och köparna extra köpsugna.

En plantskola som låter spinnande och kelsjuka katter skutta runt på borden med penséer och terrakottafigurer vill i alla fall jag gärna besöka. Om och om igen!

Och det gjorde jag ju...

God afton önskar

Skogseva



Växthussöndag

I dag möblerades växthuset med de sticklingar jag dragit upp och med alla övervintrarna som fick flytta upp från källaren. Utanför växthuset har jag ställt urnorna med murgröna/blåvinda och till höger har jag ställt den fantastiska men ickehärdiga julrosen som har försett oss med många ljuvliga blommor till bordet vid de tillfällen när vi har 'dukat fint' till middagen. Hoppas på fortsatt milt väder, och om inte får det bli en frostvakt inne i växthuset och fiberduk över urnorna.

Det var prästgårdsmadammen som kom med Helleborus 'Silver Moon' en gång i tidernas begynnelse, då en något mindre planta. Nu bor giganten vintertid i källaren och sommartid här utanför växthuset, där den i fjol överraskade med många nya blommor i början av juli.

Sticklingarna av doftpelargonen 'Old spice' är snälla och oproblematiska, fyra rejäla sticklingplantor finns förutom moderplantan. Bakom pelargonerna står mina basunliljor som visade sig vara fruktansvärt bladlusiga när jag rensat dem från de torra fjolårsbladen. Lusmedlet åkte fram och liljor och margueriter, som också var fulla av löss, behandlades. Dessvärre finns det inte riktigt effektiva preparat för oss amatörodlare så nu det återstår att se om Bayers 'Mot bladlöss' hjälper.

Basunliljans innanmäte...

Även mina fina margueritplantor har varit drabbade av bladlöss denna vinter, men just nu ser de friska och fräscha ut och växer på ordenligt. De behöver säkert krukas om ännu en gång innan det är dags för utplantering.

Käre maken klagade över att det är trångt i växthuset...

Tja, så är det nog. Just nu har småplantor och övervintrare första tjing på växthuset och sedan blir det frösådderna, som fortfarande är små bebisar, som ska leva där ett par veckor!

När även de har flyttat ut, då är det försommar och vår tur att använda växthuset som uterum.

Stoppa tiden - jag hinner inte med!

God kväll önskar

Skogseva

Cementering

En tung men konstruktiv arbetsdag är till ända.

Dagen började i småregn men bättre väder var lovat så vi startade med att åka iväg och köpa cement och jord.

Sedan drog jag igång ett tungt projekt som skulle varit gjort redan förra våren: reparation av 'stenrunningen'. Denna stenrunning, som vi inte har en aning om när den kommit till och vad som odlats i den från början, hade säckat ihop mer och mer de senaste åren, stenar hade ramlat bort och jordmängden var alldeles för liten för att försörja de nepetor, margueriter och nävor som växer där. Ändring krävdes. Nepetorna som stod närmast stenkanten grävdes upp och befriades från mängder av gräs. Alla stenar som var lösa plockades ner och tvättades. Nya stenar (ingen bristvara här!) hämtades från dikeskanten och skogen och spolades rena. Betongen blandades till (käre maken gjorde en insats) och så startade jag mitt premiärmurande.

Det var så pass svårt att min respekt för murare ökade åtskilliga grader. Jag betraktar numera en duktig murare mera som en gud än en hantverkare!

Jag fick i alla fall upp muren igen, lite mer jämnhög och med stenarna (tror jag i alla fall) ordenligt fastlimmade. Nu får det stå och vila och ta igen sig (härda heter det kanske) innan jag kan fylla på med ny jord och återplantera nepetorna.

Och småregnet som inledde dagen hade, nästan utan att jag märkte det, under mitt arbete avtagit och det  blev det mest fantstiska vårväder. Jackan och flanellskjortan åkte av och mina sparrisvita armar fick möta solstrålarna för första gången i år.

Fåglarna inspekterade de nyuppsatta holkarna och taltrastar, koltrastar och bofinkar sjöng som galningar över mitt huvud. En liten talgoxe som verkar ha beslutat sig för att flytta in i holken i gamla äppleträdet precis bredvid stenrunningen brydde sig inte ett dugg om att jag var där och joxade - han inviterade med sjönsång till lägenhetsbesiktning för alla intresserade av honkön. Jag kunde dessvärre inte se att där fanns något större intresse för den lille stackaren!

Stillheten och värmen gjode att vi inte kunde tänka oss att äta inne, så det blev middag i växthuset. Premiär! Sallad på ruccola, stekt zucchini och stekta haloumitärningar strösslade med rubinröda frön från ett granatäpple. Till den vackra sallad en stekt mör bit av vår hjort.

 

Medan käre maken efteråt tog hand om disken, strosade en katt och jag nerför skogsvägen och lyssnade på fåglarna och tittade på diset som låg mellan träden.



Och vi njöt!

Av att dagen varit fylld av härligt arbete.

Av att jag lyckats laga stenrunningen.

Och av att så många fler härliga vårdagar väntar!

God kväll önskar

Skogseva

Summer Twinkle

 Jag har länge velat ha stora vita hav av snöklockor i min trädgård, men av någon anledning har jag aldrig blivit färdiga att köpa, kommit att tänka på det alldeles för sent på säsongen, alternativt har de inte funnits i plantskolan när jag har varit där. I onsdags när Prästgårdseva och jag var i Löddeköpinge plantskola stod det en kruka med högväxta Leucojum aestivum 'Summer Twinkle', en sommarsnöklocka, som blommade fint (är tänkt att blomma april-juni) och hade flera stänglar med knoppar.

Den fick fick följa med mig hem.

Den planterades mellan de nya buxbomsbuskarna i rabatten vid den gamla brunnen.

Där står de i rabattframkanten och lyser.

Den vårblommande snöklockan, Leucojum vernum, får jag leta efter till hösten. Den blir nog fin tillsammans med den sommarblommande mot den mörka buxbomen.



En rabatt där det finns snöklockor som börjar blomma i april och håller på ända in i juni - underbart!

God afton önskar

Skogseva