Den som gjort en resa...

..har något att berätta.

Och det har vi gjort och är nyss hemkomna. Vad vi varit med om under resan berättar jag i morgon och under tiden kan ni ju roa er med att gissa vilket land vi besökt. En gissning som kanske inte vållar alltför mycket huvudbry...

God natt önskar

Skogseva

Underverk

För en tid sedan emigrerade ett par små äkta kastanjer från prästaträdgården och slog sig, med viss grävhjälp, ner här hos oss på åsen. Ett par små spretiga kopior av sin gigantiska urmoder, hon som upptar en stor del av prästaträdgårdens uppfart.

De första dagarna slokade de svårt i den osvenska hettan. Inte precis den ultimata flyttväderleken. Den mest utsatta lilla planterades mitt i en gräsmattebit utan skydd, torrt och eländigt. Papperspåsen som jag drog över huvudet på den hjälpte föga, plantan slokade mer och mer och till sist föll bladen. Då gav jag upp, slutade att vattna och sörjde det stora skuggande träd det var tänkt att bli.

That´s life...

Kastanjeplanta nummer två fick bättre förutsättningar där den planterades i skuggan av ett syrénbuskage. Slokade med bladen i början, men hämtade sig och såg visserligen liten, men väldigt pigg ut.

Då klippte käre maken gräset...

Kastanjeplantan var liten och nådde knappt upp till grässvålskanten och kunde varken skrika eller vifta med armar eller ben - hon blev halshuggen!

Jag sörjde min kastanj nummer två.

Till härom dagen...

..när käre maken påstod att det var små blad på den halshuggna!

En nyttig halshuggning enligt käre maken. Rötterna fick slå sig till ro utan att behöva försörja några blad med näring och vatten. Behövde bara tänka på sig själv och sträcka sig lite djupare ner i åsjorden.

Och som genom ett under: När den var klar med det så producerade den ett antal helt perfekta små blad.

Gröna, friska, fina.

Visst är det ett underverk i miniatyr!

Nu håller vi tummarna för att den orkar växa och bli stor och stark.

Och den andra lilla plantan?

Jag vågar inte säga något med säkerhet, men jag tycker att jag skymtar något grönt på den också.

Tänk om...

God middag önskar

Skogseva

Ryktet om min död..

..är betydligt överdrivet!

Dock känner man sig ganska död när telefoner och datorer är utslagna av åskan. Åskan över åsen letar alltid rätt på var just vår lilla telefontråd ligger i marken och ser till att bränna av den med sin förödande kraft. Gärna på ett riktigt besvärligt och svåråtkomligt ställe. Definitivt på ett ställe där det måste grävas med största grävskopan som tar ett par dygn att få på plats. Så på sätt och vis har vi faktiskt varit, om inte döda så i alla fall väldigt frånvarande sedan förra lördagen. Ingen kontakt med omvärlden alls. Mobiltelefon? Ingen täckning här inte! Jo, om jag promenerar tvåhundra meter bort och står vänd mot sydväst. Då kanske.

Det blir inga långa samtal...

Och hur ska jag nu kunna förmedla allt som sig tilldragit haver sedan sist?

Vi startar med ett bröllop!

Eftersom det de senaste veckorna varit i det närmaste tropisk värme - dag som natt - klädde vi oss i de tunnaste tunna finkläderna och packade ner de tunnaste tunna "dagenefterkläderna".

Bröllopet stod i Kivik.

I Kivik var det fjorton kalla grader och ösregn!

Brudparet skulle åka häst och vagn ett antal kilometer till Blåsingsborg.

I ösregnet!

De var tappra och genomförde åkandet.

Hästen var lika tapper och genomförde dragandet.

I ösregnet!

Gästerna fick tak över huvudet och värmande (?) champagne vid framkomsten.

Det fick inte hästen.

Fick du hö du genomvåta häst?

Sedan anlände brudparet...

..och bruden var ljuvligt vacker.

Bröllopsfesten var så där genomtrevlig som vissa fester bara blir.

Trots regnet och trots blåsten.

Tipspromenad kan göras inomhus, visste ni det?

Gästerna kom från norr och söder och väster. De yngsta skötte sig lika oklanderligt som vi (något) äldre. Det sovs i vagnar och det blåstes såpbubblor. Små barn blåste små bubblor, stora barn blåste något större bubblor...

Maten var gudomligt god tyckte alla vi som normalt är mer än lovligt kräsna och "Blåsingsborgarna" borde ha medalj för sin trevlighet och goda service. Det har de visst fått också...

Vad spelar det för roll att vädret är illblåsigt och tråkgrått när utsikten från hotellsängen är så här vidunderligt skånskt vacker.

På väg hem från roligheterna kändes det nödvändigt att titta på havet.

Och himlen.

Det gör man väldigt bra vid Vårhallarna strax utanför Simrishamn.

Det är vackert där.

Väldigt vackert...

God kväll önskar

Skogseva

Fjäril och klematis

Nu känner jag igen den. Den gröna fjärilen som jag såg för första gången i fjol. Satt och lyste med sin grönhet på husväggen.

Gräsgrön?

Havsgrön?

Eller bara vackert fjärilsgrön? 

Dagfjärilsmätare, Geometra papilionaria

"Dagfjärilsmätare flyger från slutet av juni och in i augusti. Det är en nattfjäril, en mätare, som man kan hitta även under dygnets ljusa timmar. Fjärilen är grön med två hela eller uppdelade vita band på bägge vingovansidorna. Den kan bli drygt 5 cm mellan vingspetsarna. I formen påminner den mer om en dagfjäril än en mätare, och det är därför den heter just dagfjärilsmätare."

(Naturhistoriska riksmuséet)

 Den grönludna skönheten satt stilla - sovande kanske - med vingarna fladdrande i den lätta brisen.

Var du ute sent i natt lilla vän? 

Tumlade du runt i sommarnatten i en fjärilsdans?

Clematis fargesii 'Summer snow' blommar nu och ett tag framöver. Översållat och överdådigt.

I skymningen lyser hon borta på den gamla stubben.

Vitt mot mörkt grönt.

 En blomsterlykta i dunklet vid syrenerna.

God middag önskar

Skogseva

Ogäst

Det finns vänner och ovänner.

Det finns gäster - men finns det ogäster?

Vi får med jämna mellanrum besök av några som vi definitivt betraktar som ogäster. Väldigt ovälkommna gäster alltså! En sådan låg härom morgonen död på golvet i gästrummet, vars fönster hade stått vidöppet under natten för att katterna skulle kunna andas.

Antingen hade ogästen inte lyckats hitta ut igen och stressats till döds av att vara tvungen att svinga sig runt runt i det lilla rummet på jakt efter en utflyktsväg,

eller så hade katterna på något märkligt sätt fått tag på den "flygande musen".

Fladdermusen hade enstaka vita hår som definitivt icke var hans egna utan som var misstänkt lika katthår.

Jag får erkänna att jag inte var så jättepigg på att dissekera skrället utan nöjde mig med några snabbilder. Jag har en gammal vinterkappa som jag just nu upptäckte kan kallas "fladdermusvingfärgad".

"Varje fladdermus är en nyttig varelse. En fladdermusindivid kan äta motsvarande 4 000-7 000 myggor per natt." (Naturhistoriska riksmuséet) 

Det hjälper inte stort att fladdermöss är nyttiga djur - min inställning till att ha dem inomhus är definitivt ogästvänlig!

God afton önskar

Skogseva

Århundradets åskväder..

.. som en icke alltför tillförlitlig meteorolog utlovad till den gångna natten uteblev så när som på ett kortvarigt mullrande när vi åt vår frukost i växthuset i morse. 

Skyfallen som likaledes utlovades blev till ca tio stänk.

Kvällens och nattens värme var så tryckande att vi beslöt att sova på bottenvåningen, som käre maken kylde ner med hjälp av vår värmepump. Maskinen gjorde att det blev ett drägligt inomhusklimat och jag sov någorlunda gott i en tillfälligt uppsatt gästsäng. Stackars maken som fick sova på soffan hade större problem...

När vi vaknade hade temperaturen sjunkit och det blev en nödvändig arbetsdag.

Brockan som stått här sedan vi övertog huset dras igång med jämna mellanrum - lite olja, några välriktade sparkar, skruvas som dras åt eller lossas, sedan går den under högljutt bullrande!

Vi gjöt på två ställen, dels till stolpen som ska hålla nätet, som i sin tur ska bli stöd åt en klättrande ros, och dels en fast hållare åt ett parasoll.

Jag trodde att man skulle gjuta fast vinkeljärn som sedan stolpen skulle skruvas fast i, men icke! Behövs inte, sa käre maken, inte med extra tryckimpregnerad stolpe!

Den som lever får se. Det håller väl vår tid ut i alla fall.

"Après nous le déluge".

Och för eventuella framtida utgrävningar av marken där vi bor lämnade käre maken lite information!

Men allt detta var brunt och fult - vi vänder oss om och tittar åt andra hållet. 

Lite snyggare för ögat - Rosa Helenae 'Hybrida' i full skrud. Undrar hur lång tid det tar innan hon stryper äppleträdet som hon växer i.

Och något annat fint: Dillkronor! Vi har och har haft fantastisk dill. Dill som vi aldrig tidigare lyckats med. Vi plockar till potatiskok och till såser och den tar aldrig slut. Och dessutom har vi potatis...

..som vi skördade andra gången av i dag. Nu har de vuxit till sig och det krävdes bara ett drygt stånd för att de ska räcka till dagens middag och till en sallad i morgon.

Vilken rikedom, egna potatisar och egen dill!

Det blir hemgjorda laxburgare, egna potatisar, hollandaisesås och gröna ärter.

Det blir bra.

God middag önskar

Skogseva

Fårfarväl

Fåren flyttades i går kväll till sällare jaktmarker.

Eller snarare till förhoppningsvis bättre bete. De små raringarna har länge och tålmodigt knaprat nere i grässvålen, men nu återstod bara de gula och fula nässlorna som av förståeliga skäl ratades.

FÅRMANNEN

tillkallades.

Och han kom med sin hund och sin stav.

Och han blickade ut över fårflocken och fann den vara vid gott hull.

Och han höjde sin stav och fångade in den vrenskandes baggen.

Och baggen fanns sig därvid.

Och fårmannen och hans hund ledde ut fåren på de rätta vägarna.

Och fåren vände sina ansikten mot den hägrande fäladen och satte av i trav.

Och hagen låg öde och tom....

God middag önskar

Skogseva