Sista kapitlet

Så sakteliga slocknar blomlivet hos

"Anemone Sylvestris".

Någon enstaka blomma finns kvar

men de flesta har tappat sina kronblad och ståtar med rejäla frökapslar.

Ännu så länge omogna, men om jag lyder råd och inte städar för våldsamt under sippan kanske hon kan sätta nya små barn till världen.

Hoppas

Skogseva

I syrenernas tid...

Midsommarmånaden säger:

Nu vill jag mitt hö avslå

Och riva detsamma också,

I denna tid jag lite sova vill,

Och äta laktuka med ättika därtill.

Uti denna månad skall man vakta sig för mycken sömn och om morgonen bruka laktuka med ättika och friskt källvatten, och må man äta ruteblad, förty de är icke skadelige. Men akta dig för ost och svinfläsk, och för allt det som stekt är.

I Krabban är gott att bygga i vatten, att föra sig i nya kläder, och vad man gör i begynnelsen bliver obeständigt.

Ett barn som är fött i Krabban har en fullkomlig lekamen och bliver vis, men det är befruktandes, att han skall lida stor sjukdom uti händer och fötter, eller han får ett ärr på sina länder om sin bältestad.

Jag är född i Krabban.

Ännu har jag ingen stor sjukdom i händer och fötter säger

Skogseva

som har läst i och citerar ur Bondepraktikan.

Och som väldigt mycket undrar över "laktuka"...

Växthuspalissad

Jag har byggt en palissad i växthuset.

Pinnar på kors och pinnar på tvärs. Ett ogenomträngligt hinder för eventuella inkräktare.

Grindar för besökande vilddjur att passera...

Eller är det kanske bara  klätterställningar?

Kanske bara tunna blompinnar som små växter ska slingra sig runt.

Klätterpinnar åt små klena plantor som så småningom ska bli stora,

slingrande och väldoftande luktärter.

Jomen, det är ju precis vad det är!

God middag önskar

Skogseva

Fjärilstragedi

Det blev en halv arbetsdag som avslutades när regnet började falla.

Jag sopade i växthset när min blick föll på en färklick på betongstenarna utanför.

En otroligt vacker fjäril som vid en första snabb titt såg ut som en nässelfjäril.

En nässelfjäril? Njaaee..

Mycket liten nässelfjäril i så fall. Och med teckningar som inte ser ut som en vanlig nässelfjärils teckningar. Mycket mer intrikata och den randiga kroppen stämmer inte alls med hur nässelfjärilens kropp ser ut.

Den lilla fjärilen var samarbetsvillig och lät sig fotograferas ur alla vinklar. När vinden tog tag i de rispapperstunna vingarna visade de sig vara lika vacker mönstrade på undersidan som på ovansidan. Färgen skiftade från creme och varmt rödbrun till mörkbrun.

Jag talade vänligt till den lilla skönheten medan jag fotograferade. Hon, eller om det möjligtvis var en han, visade upp sitt smala jag när hon fällde ihop sina vingar.

Vi blev goda vänner fjärilen och jag. Hon var mycket mån om att ta sig bra ut i bild.

Sträckte stolt på sina antenner.

Fällde samman vingarna och fällde ut dem igen.

Exponerade sina former och sina färger.

När jag fotograferat färdigt fortsatte jag mitt arbete i växthuset.

Gick ut och gick in med blompinnar, vattenkanna och sopskyffel.

Glömde bort att fjärilen satt på en betongsten precis utanför.

Trampade ihjäl den...

God afton säger Skogseva

Arbetslördag

Sträng, tuff, hård, slitsam och handikappande arbetsdag.

Trimmerkörning runt alla rabattkanter, stengärdsgården, häcken och husen. Dragit i kirskålen lite här och lite där och krafsat ogräs i rabatterna. Fjolårets många körsbär har avsatt många små bebisar i rabatterna som raskt blir till små livsdugliga plantor som inte är så lätta att dra upp. Det gäller att döda medan de fortfarande är just små bebisar.

Från prästaträdgården grävde prästgårdskvinnan upp mängder med ormögsplantor som jag fick med mig hem och efter ett par dagar i en pyts med lite jord över sina rötter, planterade jag dem i dag under popplarna vid uppfarten. Där ska de så småningom täcka marken och bli en skön grön matta både till popplar och de två rosor som står där.

Och när jag höll på att stoppa de fyrtioåtta plantorna i jorden fick jag ögonkontakt med 'Louise Bugnet'.

Hon hade redan en knopp!

Det är svårt att tro att rosen är vit när den slår ut. Vit med en mörkröd liten strimma och med en ljuvlig doft! 

Tid och växtlighet - hejda er lite. Jag måste hinna sitta ner, komma ikapp, andas in. Mina ögon måste hinna se. Min själ måste hinna ta till sig allt det vackra...

God kväll säger

Skogseva

Grönt

I går åkte jag båt.

Min kropp tycker inte om att åka båt.

Sjön låg så spegelblank som det bara är möjligt. Jag blev sjösjuk när min kropp vistades på båten som tog sig fram på det spegleblanka vattnet! Båten darrade nämligen. Säkert ett gravt fel i maskineriet. Bultarna som motorn sittar fast med var säkert nästan av. Obalans alltså. Ett under att inte sista bulten lossnade och hela motorn for rakt genom båtgolvet! Då hade å andra sidan de förfärliga darrningarna, som fortplantade sig ända upp till den stol jag satt i, upphört. Nu lossnade emellertid inte motorn, så jag var tvungen att tugga sjösjuketuggumi. Det var bara jag som gjorde det. Andra damer i sällskapet som också har kroppar som inte tycker om att vistas på sjön hade tejpat två plåster i kors över sina navlar. Det är dagsens sanning! Ty de visade mig sina navlar med plåsterkorsen! Svartkonst!

Men de var helt oberörda av allt darrande och bara log åt mitt tuggummituggande...

Och om ni undrar hur text och bild hänger samman så kan jag berätta att det gör de inte.

Det skulle möjligtvis vara den gröna färgen...

Stenkyndeln Calamintha nepeta 'Blue Cloud' växer i en krans runt uppfartens fågelbärsträd. Jag planterade den i fjol och i år ser den ut att växa samman

till små trevlig halvklot. En härligt doftande krans vars blommor älskas av humlor och bin. Börjar blomma i juli och håller på långt in i oktober.

Och härmed avslutar vi detta osammanhängande och gröna inslag.

God eftermiddag önskar

Skogseva

(Som nu har återtagit sin normala färg)

Den hemlighetsfulla trädgården

I dag har jag varit med om något riktigt stort i trädgårdshänseende.

Jag kände mig nästan andaktsfull när jag blev inviterad att kliva innanför grindarna till den privata park

jag så länge drömt om att få se.

Och det jag såg måste vara något av det vackraste som finns bland trädgårdar...

Parken var, precis som jag föreställt mig, drömsk, hemlighetsfull och oändligt vacker. Fågelsången var intensiv blande de många och höga träden.

Det vore mig fjärran att ens försöka avbilda den - det gör dess ägare på ett så kärleksfullt sätt att mina foton skulle kännas fullkomligt överflödiga.

Detta är bara ytterst små stänk och skärvor från den ljuvliga och hänförande park som finns

bakom de höga häckarna

Jag hoppas att denna park så småningom öppnas för allmänheten, annars går alla ni trädgårdsintresserade miste om något verkligt sevärt.

Jag har sett - jag är privilegierad.

Jag känner mig fortfarande exalterad!

God afton säger

Skogseva