Geraniumrapport

Jag tog ett par svarta regnbyxor som jag körde ner en bambupinne i vardera byxben på, stack ner bambupinnarna en bit i jorden och knöt samman benen upptill. Vips, så hade jag ett vindskydd för min fotografering i illblåsten. Snabbt kunde jag konstatera att bättre vindskydd säkert finns. Och att bättre fotograferingsväder också finns. Små spröda blomstjälkar rör sig mycket i vinden. Vid sådana här tillfällen skulle jag önska att jag var omgiven av höga häckar.

Nävorna börjar så smått att bilda tuvor, icke så stora ännu men likväl tuvor.

Geranium clarkei 'Kashmir White' ger inte ett helt vitt intryck - hon har många och intensivt lila ådror.

Och det förfular inte hennes inre precis!

Rent vit är däremot Geranium phaeum 'Album'. "Som kråset på en babyskjorta" såg jag denna blomma beskrivas.

Rar är hon i alla fall.

Och inte bara rar utan helt underbar i profil!

50 cm hög är det tänkt att 'Kashmir White'ska bli och 'Album 40 cm. De är inte planterade i någon ordning utan i organiserad oordning. Min tanke var att rabatten ska ge ett småkulligt intryck när den är färdig. Några plantor av Miscanthus sinensis 'Morning light' ska bryta av med sin sirlighet. Ett av gräsen är med säkerhet dött och ett är mycket tveksamt. Återstår tre, som visar vissa livstecken. Det tvingar mig till en extratur till plantskolan...


God middag önskar

Skogseva

Sallad och petunior

Just som jag skulle gå ut och fotografera den första utslagna blomman i nävan öppnade sig himlen och nävblomman bad att få slippa bli fotograferad i sin våta kjol.

Hon slapp.

Jag nöjde mig med trädgårdslandet som ännu så länge är fritt från ohyra i form av jordloppor, bladlöss och annat elände.

Vi har försökt odla ruccolasallad många gånger och det har fungerat i liten kruka i växthuset men inte på friland. Nu ser det emellertid ut som om vi kan skörda fräsch ruccola med början om några dagar.

Bakom ruccolan växer dill, ett annat "grönt" som jag tycker är otroligt svårodlat men ännu så länge lever den faktiskt...

Mitt förhållande till petunior har varit kluvet i många år. Trist balkongblomma för åldringar! Gärna i blandade färger så att det blir riktigt gladblommigt i lådan!

Då hittade jag en himmelsblå petunia. (Foto från 2009.) Helt enkelt vacker. Sådana har bott i vårt växthus flera somrar i rad.

I år kunde jag icke hitta den himmelsblå hos Vellingeblomman. Däremot stod en mycket mörkt röd petunia och tittade på mig från ett av borden.

Hon fick följa med oss hem!

Vi får väl se om hon kan uppföra sig lika stiligt som hennes himmelsblå förfader gjorde. Den röda har fått njurvinda, som jag nu lärt mig att det heter, som en madrass att vila sina röda kinder mot.

Men jag kommer nog att sakna den himmelsblå...

God middag önskar

Skogseva

Femtungor

Lång och intensiv arbetsdag med moln på himlen och lite vind som i början kändes skön mot svettig panna, men som nu fram mot seneftermiddagen blev i kyligaste laget.

Kärsbärsträd och hägg är överblommade, äppleträden är helt utslagna och här på åsen slår syrenerna ut om ungefär en vecka. Så perfekt naturen är inordnad, med buskar och träd som avlöser varandra med sin blomning.

Det gamla äppleträdet är översållat med blommor - något blekare än

det säkert femtio år yngre James Grieveträdet. Vi är usla äppleodlare, inte ens de nyare träden ger ätlig frukt. Det dom producerar är frukt med någorlunda vackert yttre men fult och brunt innanmäte. Jag har ingen aning om vad de är för någon sjuka de lider av, men den verkar obotlig...

Kära maken har planterat tio blomlådor med femtungor. Tre plantor à trettiofem kronor i varje låda. Till nästa säsong måste jag försöka göra egna plantor för att inte bli helt ruinerad av plantskolan. Jag kan i och för sig inte tänka mig något bättre att bli ruinerad av än plantor - men ändå.

Solen tittar fram, grillen är tänd, entrecoten väntar...

God middag önskar

Skogseva

Hänryckning

Finns det något ljuvligare...

Trevlig pingst önskar Skogseva.

Gråskägg

Denna utomordentligt varma dag har jag ägnat mig åt jordbruk och boskapsskötsel.

Boskapen behövde skötas såtillvida att hagen skulle saneras från överflödsbajs. Överflödsbajs = allt som är synligt i den vägen. Gräset döljer det mesta av det som fåren producerar, men det som ligger synligt plockar jag alltså upp och lägger i en liten hög för mig. Efter ett år har det förvandlats till den präktigaste tänkbara gödning för rabatterna. Alldeles gratis dessutom! Min lättja har dessvärre varit stor denna säsong så det har inte blivit så mycket gratisgödsel till min hög.

Medan fårens vattenkar fylldes med nytt vatten satte jag mig i hagen och fotograferade de små liven.

Mor och dotter låg och idisslade - i otakt! Detta var den enda bild där jag lyckades fånga båda
med otuggande munnar.

Bakom sin rygg hade mammafåret placerat en liten dagisunge. Det lille svartvita bagglammets egen mamma hade fått föräldraledigt ledigt en stund och 

betade i halvskuggan under björkarna med de andra vuxna och halvvuxna i flocken. Allt medan göken gol intensivt och outtröttligt i väster.

En stunds sagoboksidyll!

Inne i växthuset står två överblivna grå saker. Två små gråskäggiga plantor som inte kommit till användning. Inte ännu i alla fall. Vad kan de små liven heta? Lite lurviga och används tillsammans med andra växter i krukor och urnor. Hänger över kanterna på ett dekorativt sätt. Snygg till mörkrödblommiga saker...

Dessa små plantor, vars namn jag alltså icke känner, har satt igång att blomma i sin ensamhet. Säkert av pur tristess. De hade naturligtvis förväntat sig att bli samplanterade med något snyggt, men i stället blev de nästintill bortglömda. Tog till ett knep minsann och började blomma för att väcka min uppmärksamhet.

Och det lyckades!

God kväll säger

Skogseva

Kapitel 3 och koltrastsång

Värmen kastade sig över oss i går och hänger även i dag som en fuktig yllemantel över vår glänta i skogen. Så plötsligt kom den. En engångomåret-överraskning. Utanför fönstret är det grönt intill vansinne. Jag kan nästan höra hur det som växer flämtar av ansträngningen att hinna med, att komma först, att komma i tid, att hinna i kapp sin försening.

Jag måste skaffa mig ögon i nacken, för bakom min rygg slår allting ut...

Uppfartens spireor har magrat i vinter. En del grenar har knäckts och de verkar överlag lite tufsiga. Det är förmodligen dags att föryngringsbeskära. Jag får läsa mig till hur man gör med herr Grefsheim. Först ska man vänta i fem-sex år på att plantorna ska nå full höjd, sedan ska de klippas ner... Växtlivet är märkligt!

Äppleträden verkar gå mot en storblomningsvår. I det lilla James Grieve-trädet trängs blommorna och det gamla knotiga okända, som bara blommar då och då, ser också ut att kunna få ett rosa blomflor om några dagar. Vilken underbart ljuvlig och fantastiskt vacker tid det är just nu!

Och till allt det sköna bidrar vår följetongsblomma:

"Anemone Sylvestris"

med fullt utslagna blommor.

På persikoludna ben höjer hon sig rak och fin en bra bit över sin gröna bladmassa. Rent vita kronblad och vackraste tänkbara gula mitt.

En lysande skönhet i den i övrigt ännu så länge oblommiga rabatten. Jag måste köpa fler plantor. Många fler. Jag vill ha en hel matta av vitlysande vackerhet under den rödbladiga smällspirean...

I en trädtopp (alldeles för nära) sitter en koltrast och ropar ut sin längtan efter en partner. Från morgon till kväll. Koltrastsång som är så vacker. Denna vår koltrast sjunger en slinga som skaver i mina öron! Det låter som "Jag har ingen mat" - en sextonig treklang (om en treklang kan vara det) som den tjatar om och om igen. Jag visste inte att man kan bli less på koltrastsång...

God dag säger

Skogseva

Trindkindsantipati

Jag är arg i dag också!

Åkte till Lund och överlämnade min halva tand åt tandläkaren att göra något åt. Min akuttid innebar att jag fick gå före sur farbror i väntrummet. Tandläkaren tittade lite förstrött på den halva tanden och påstod sig kunna reparera den. Lite mer fyllning och den skulle säkert hålla ett tag till. Inget storarbete just nu inte. På fem minuter var jag bedövad intill icke pratbar grad och tanden igenfylld.

Vet ni vad det kostar att låta tandläkaren roa sig i ens mun fem minuter? Jo tusen kronor. Nä du Skogseva, nu ska du inte överdriva. Niohundranittiofem kronor kostade det!

Låt se: Om vi tippar att materialkostnaden för min lagning var max nittiofem kronor återstår alltså niohundra. För fem minuter. Min tandläkare håvar alltså in ungefär tiotusen kronor i timmen. Det gör att han får råd att köpa många plantor till sin trädgård. Minsann...

Nåväl. Om man betänker att mitt besök hos honom kunde kostat mig mycket mer skulle jag kanske vara glad.

Det var jag.

Så till den milda grad att jag gick och köpte mig en blus till ett bröllop som vi ska bevista i sommar.

Min garderob innehåller bara svarta kläder. Svarta kjolar, svarta byxor och femtiosju svarta tröjor av olika material och i olika tjocklek.

MEN:

Man bär icke helsvart på bröllop! Och man tävlar icke heller med bruden och iför sig helvita kläder. Även om det är emot mina principer och min smak måste alltså något färgglatt införlivas i min garderob.

Det blev en blus som går att bära över ett svart linne och ett par svarta byxor eller kjol. Eller vita byxor och linne. Om det nu är tillåtet.

Blusen är tunn. Svindyr och tunn. Detta är absolut inte klokt! Blusarna är just nu så tunna att man icke kan bära dem utan att ha något under! Alltså måste ett extralager inköpas. Ett linne. Svart! Är ett svart linne tillåtet? Det får vara hur det vill med det...

Sålunda var överdelen avklarad.

För säkerhets skull och delvis för att sådana icke fanns i Skogsevas garderob köptes även ett par svarta linnebyxor.

Sådär - nu var plånboken tom! Och inte bara plånboken utan ävenså kortet som det förmodas att man har en massa pengar på. Men vad gör det - tanden kostade ju inte femtontusen. Inte denna gången i alla fall...

Dags att åka hem med en hel tand och några små påsar med dyrgripskläder i.

I garaget möttes jag av en trindkindad parkeringsvakt. Han hade just skrivit ut en parkeringsbot åt mig. Så rart av honom! Jag hade stått trettio minuter för länge. Det var den tid det tog att köpa den svindyra blusen.

Från och med nu ogillar jag trindkindade parkeringsvakter som slår ifrån sig med näbbar och klor när man talar om för dem att man just köpt en svindyr blus och faktiskt inte har råd med parkeringsböter på fyrahundra kronor... 

God middag säger

Skogseva