Kapitel 2

Det har varit ett par obehagligt snålvindiga dagar och trädgårdsaktiviteten har gått på sparlåga. I dag var en rensningaktion absolut av nöden och jag kastade mig ut i pinvind och hårda regndroppar och krafsade bort det värsta ur det vi kallar "nya" rabatten. Av en speciell anledning - följetongen:

"Anemone Sylvestris".

 

Valet av plats höll mig vaken en lång stund i natt, men när jag till slut kom på den var den så självklar att alla andra möjligheter tycktes löjliga.

Vid sidan om den rödbladiga smällspirean Physocarpus opulifolius 'Diabolo'. Så klart!

Nu skulle den lilla skönheten i jorden och vem vill placera en skönhet i en skräpig och ful omgivning!

Bort ogräs, bort mullvads- och sorkhögar, bort allt som inte klär en skönhet.

Och djävulen själv sträckte ut sina grenar och tog emot den nyplanterade.

Väx lilla sippa, väx dig stor och stark i skuggan av den skyddande röda djävulen!

God afton önskar

Skogseva

Ny följetong

I dag startar vi en följetong som härmed döps till:

"Anemone Sylvestris".

I en besökande godhjärtad, vacker och givmild prästgårdskvinnas famn befann sig en en lika vacker men volymmässigt mer genröst tilltagen planta, som överlämnades till mig som gåva. 

Och en efterlängtad trädgårdsfamiljemedlem hade därmed landat här på åsen. En tovsippa!

Den ljuvligt friska och gröna tovsippan dignar av små lurviga knoppar. Ännu så länge ofödda och omedvetna om sitt kommande blomliv. Ännu avvaktande. Ännu med böjda huvuden.

Fina silverhår täcker sippornas ben. Kloka lilla sippa! Behåring behövs sannerligen när våren är kall och isvindarna drar över rabatterna. En värmande silkesstrumpa för en blomma...

Och heltäckande silkesmössor gömmer och döljer det skimmervita.

Men om några veckor...

(Artnamnet sylvestris är från latinets sylva (skog) och betyder "växer i skog".)

God middag önskar

Skogseva

Framtiden är ljus!

Midsommarpantofflor!

För första gången i mitt liv odlar jag några potatisar.

De räcker nog till tre middagar.

Om vi snålar...

God morgon önskar

Skogseva

Utsprunget

Jomenviss är det så...

Våren promenerar inte - den springer. Springer iväg och springer ut.

Prunus cerasifera "Nigra", blodplommon, planterade vi i höstas i den tidigare rosenrabatten:

"Snabbväxande, starkt förgrenat träd eller buske, 5-7 m högt. Bladen är omvänt äggformade och mörkröda. Rikblommande med enkla rosa blommor i april-maj."

Jag försöker föreställa mig hur det blir när nävorna har vuxit ut och blivit marktäckande om ett par år...
Trädet var, som ni ser, svårfotograferat i solen.

Ett helt annat utspring har lönnen i bakgrunden som med sina gulgröna blommor är så attraktiv för alla småflygare. Trädkronan låter som en stor bikupa!

Knopparna i blodplommonet ser illavarslande fulrosa ut, men enligt plantskolefotona ska de bli ganska blekt och snyggt rosa. Måtte det stämma för jag är ingen älskare av marsipanknoppsrosa prunusblommor!

Corylus maxima "Purpurea", blodhassel, hade stått på önskelistan ett tag när jag nästan ramlade över en i plantskolan. Och till ett rimligt pris har jag förstått - en buske ca 80 cm kostar runt 600 kronor. Det gjorde inte min!

Prunus padus "Colorata", blodhägg. Nyligen uppgrävd ur prästgårdsjorden  och nergrävd i vår hemliga trädgård som kanske så småningom blir så lummig och dold som jag tänkt. 

För liten blir stor och vår "vanliga" hägg, som visserligen har några år på nacken får vi numera beskära ganska hårt eftersom vi planterat den en aning för nära huset....

God eftermiddag önskar

Skogseva

Nu går det snabbt!

Nyss konstaterade jag att i dotterns "engelska trädgård" blommade prunusen. Nu är det dags för de egna fågelbärsträden. Utan att jag såg hur det gick fanns det plötsligt blommor på flera grenar. Åtminstone i ett av träden. Vänta, vänta ni andra två - allt behöver inte ske på en gång!

En vit kjol med gula prickar. Är det något jag minns från barndomen eller är det kanske något jag drömt om?

Och visst finns det gyllengult även i de späda solbelysta kornellbladen. Korallkornell - förmodligen den mest tackamma buske som finns. Sköter sig själv utan problem, blir tacksam om man kapar gamla grenar, gör barn på alldeles egen hand genom avläggare, eller med lätt hjälp. Jag har kört ner några grenar direkt i den tuffa åsmarken utan att vare sig säga Simsalabim eller gräva mulliga gropar och jag tror att några av dem tänker leva vidare. Det är för mig ren magi!

Magiskt är det också att den usla syrenplanta som storasyster och jag för tio år sedan spettade ner fem centimeter under markytan har blivit en drygt tvåmeters buske. Det är inte den vackraste syrenen vi har, men blommar i vitt gör den. Snart. 

De små portlakplantornas vita spindelben har blivit röda, och man kan ana sig till hur köttigt saftiga bladen kommer att bli när de har kommit över det babystadie de fortfarande befinner sig i. Om en månad är de säkert stora nog att planteras ut...

God middag önskar

Skogseva

Och plötsligt...

..stod de där i hagen!

Inte såg vi och inte hörde vi. Fåren levererades till hagen och stod där plötsligt och tittade på oss med undrande och bevakande ögon. Fyra styck pälsmonster i blandade färger.

Till vänster en ryabagge som varit lite klen sedan födseln och behövde komma på sommarkollo. Han har redan visat sig vara en snäll liten raring. Bredvid honom en djävulskt vacker gutefårtacka, "Miss Rosebud". Stolt, grann, svart och inte så särskilt snäll i hornen. Miss Rosebud fastnade i ett rosensnår i fjol somras, rev sig svårt och var vädligt illa däran. Ägarna trodde inte att hon skulle överleva, men rosenknoppen består tydligen av mängder av ont krut.

Detta är den timida gutefårmamman till den här lilla...

...gyllenbruna clownen som mest liknar en lama. Hon tittade på oss med ett styck stort och förundrat öga..

..och sedan låg hon och sov i gräset med nosen vänd mot solen. Livsnjutarlamm!

"Miss Rosebud"..

..den vackra.

Och efter några timmar levererades ytterligare två får till hagen! Jag bar det lilla pojklammet, en lätt men vilt bäande börda. Han är född den 15 april, var liten vid födseln och är fortfarande pytteliten. Men så söt, så söt!

Och så svårfotograferad. Duktiga gutefårmamman ser till att hålla sig mellan oss och lilla pojklammet.

Men med knäckebrödsmuta kan man komma nära....

God middag önskar

Skogseva

Förundringar

Hur gick det till egentligen?

Var det inte i går det var vitt av snö på marken?

Nu syns redan de första blommorna i rapsfälten.

Var kommer de underliga påskliljorna från. De som växer på konstiga ställen i trädgården. De som vi absolut inte stoppat i jorden. Den ena fylld till bristningsgränsen står i backen och lyser trasselgult.

Den andra halvfylld och mer distingerad. Men inte planterad av oss den heller. Den har planterat sig själv vid gamla brunnen. Står och hukar bakom buskarna.

Och här var det nyss stängt, hårdknoppigt och avvisande brunt. Nu är det vänligt ljusgrönt, skirt och lovande. När brast det första bruna höljet?

Är det inte detta som kallas vår?

Varför händer allt bakom min rygg?

Och plötsligt stod de där i hagen....

God middag önskar

Skogseva