Övervintrarna

Växthussäsongen är nu högtidligen invigd med en första drink, en första lunch, en första middag (igår kväll) och med övervintrarna från källaren på plats för acklimatisering och en första härdning. Ett tag framöver får vi finna oss i att trängas med allt det gröna som kommit fram ur gömmorna, och som faktiskt har större rätt till en växthusplats än vad vi människor har!

Längst in i källaren, bakom pelargonskotten, förvarade jag de vackra Basunliljorna som ganska tidigt i vintras visade tecken på att icke vilja fortsätta sitt liv på denna jord. Skrumpnade ihop och vissnade och jag suckade över det dåliga köpet (dyra) och slutade upp att vattna. Jag är, som ni förstår, icke närmare bekant med liljors livsstil...

...för när alla pelargonskotten plockats upp till växthuset skulle jag tömma innehållet i liljekrukorna på komposten. Trodde jag. Jag blev glad, överraskad och inte så lite rörd när det i krukorna var fullt av de friskaste och grönaste och finaste liljeblad. Livs levande liljeplantor, uppstigna igen ifrån de döda! Utan en vattendroppe i flera månader. Eller också var det helt rätt medicin. Knalltorrt under vintern och liljorna överlever... Återstår att se om de har lust att blomma i sommar.

Så här ståtlig var Basunliljan i slutet av juni i fjol. Plantan är inte mer än cirka fyrtio centimeter hög och själva blomman var, om jag minns rätt, knappt tjugo centimeter och med en inte allför påträngande doft.

Mina doftpelargonplantor är av varierande kvalitet. Från stora starka och stadiga, till små rangliga tunna och beskedliga. Alla tas tillvara. Liten kan bli stor med rätt omvårdnad. Stor kan dessvärre bli ännu större. I fjol somras höll en pelargon på att vräka oss ur växthuset. Klipptes ner ett par gånger men höll ändå på att spränga växthusramarna! Moderplantan fick långsamt döden dö - vi  räddade henne inte undan frosten. Vi var överens om att hon var oss övermäktig, för om hon hade fått råda hade växthuset varit hennes och absolut ingen annans. Vi hade fått evakuera inte bara oss själv utan alla möbler och krukor. Hon var nämligen ett växtmonster! De ättlingar till henne som finns i form av sticklingar skall därför hållas väldigt kortklippta och icke tillåtas bli mer än sjuttio-åttio centimeter höga. Kanske inte ens få bo under tak.

Pelargonsticklingarna har bråttom och vill redan börja blomma...

Oavsett hur vädret blir i helgen ska vi trädgårdsarbeta - härligt!

God middag önskar

Skogseva

Närbilder

Jag tycker hjärtinnerligt illa om gulliga trädgårdsmålningar där allting är vackert, välansat, rikblommande, friskt och grönt. Den sortens gullegulltavlor som visas flitigt under påskveckan, företrädesvis i östra delen av vårt landskap. Jag avskyr den sortens trädgårds"konst" som i det perfekta blommiga har en ditmålad dekorativa kvinnan, som leende går runt i det ormfria paradiset med den eviga korgen, tänkt att plocka blommor i, på sin arm. Stråhatten med långa fladdrande (sommarbris) band, som kvinnan har på huvudet (kvar trots brisen) ger mig avsmaksrysningar. 

En blomma som säkert finns i den falska målade idyllen är tusenskönan. Som en av vårens första står hon där och blommar med hakan mot marken. Oljemålningen är antagligen full av tusenskönor (lätta att måla)...

..som kvinnan med stråhatten sätter sin nakna fot på utan att överhuvud taget notera deras existens.

Lika säkert är att den så kallade konstnären, troligtvis en kvinna, tycker att humlesurr är gulligt och rart. Hon placerar en humla (lätt att måla) någonstans i sitt rosenskimrande motiv.

Men tro för all del inte att hon på sin tavla visar verkligheten som den är nu heller. En humla så full av kvalster att den nästan inte kan lyfta finns inte i idyllen. Den förljugna. Ty i den finns bara friska rosor och fladdrande hattband...

God middag önskar

Skogseva

Humleöde

Det satt en obeskrivligt våt humla i krukan med  penséer.

Den klamrade sig fast vid en blomma. Låste sina pälsben i ett krampgrepp runt det himmelsblå.

Jag nöp försiktigt av blomman och lyfte fram den i solen. Blåste lite lätt på humlan för att hjälpa till med torkningen. Humlan rörde sig inte. Är du död lilla humla?

Jag tittade till humlan med jämna mellanrum. Blåste lite försiktigt och makade blomman tillrätta så att solen skulle komma åt att värma den våta och den kalla. Humlan rörde ett ben. Släppte det krampaktiga greppet om blomman och kravlade mödosamt över på ett blad.

Nästa gång jag tittade till den lilla såg jag att den hade en vattendroppe på en vingen. Jag sög upp droppen med en bit mjukt papper.

Sedan orkade humlan inte mer.

Den dog på pensébladet.

Lilla humla...

God morgon önskar

Skogseva

Rabattfynd

Har gått in för att äta en snabb lunch och för att dokumentera dagens rabattarbete så här långt.

En "före" bild är nödvändig vid alla skönhetsoperationer.

Lika nödvändig är en "efter" bild. Skillnaden är kanske inte lika stor som vid en mänsklig ansiktslyftning. Jag har bara gjort en första grovrensning för att inte behöva trampa runt för mycket när småttingarna, som  ännu så länge verkligen är pyttesmå, börjar växa till sig.

Jag blev smått överraskad över att höstfloxen redan vuxit sig decimeterhöga under det skyddande skräptäcket.

Dagliljornas tillväxt är lite blygsammare.

Nävorna "Jolly Bee" fanns i många olika storlekar i rabatten, från dessa ludna embryosmå...

..till fullt utvecklade gröna friska små plantor. För säkerhets skull skyfflade jag vissna löv över de små liven. Jag tror inte att det är bra för plantembryon att behöva stå nakna under de frostnätter som säkert kommer.

Och högst upp i linden sitter den stackars sädesärlan och kvittrar på det mest missnöjda sätt. Missnöjd över att det skuttar runt två blodtörstiga vita kattbestar som inte har varit ute och jagat under hela vintern. Men varen icke oroliga - jag vakar över sädesärlans välbefinnande och tillåter icke någon katt att komma i hans närhet. Resten av eftermiddagen får bestarna vistas inomhus så att sädesärlan får en rimlig chans att hitta något ätbart att stoppa i sin mage. Om han över huvud taget hittar något...

God dag säger

Skogseva

Premiärer

I går fick sticklingar och övervintrade pelargoner flytta ut  i växthuset. Det ostädade växthuset...

De små doftpelargonsticklingarna fick sprayas med bladlusmedel men de såg friska fräscha och växtvilliga ut.

Precis som margueritsticklingarna som inte vill något hellre än att börja blomma. Jag är benhård ännu så länge och nyper bort alla knoppar. Inte trodde jag att det skulle gå att göra alldeles egna margueritplantor. Det gick lätt som en plätt! Dessutom har jag alla moderplantorna som har övervintrat i källaren. Jag undrar om jag vågar klippa ner dem? Någon som vet?

Säsongens första grillmiddag premiäråt vi  i växthuset. Det ostädade...

I dag var det premiär för något helt annat. En fasan som kom och mumsade i sig av fröresterna på marken. En mer lättskrämd fågel har jag aldrig varit med om. Jag smög och smög bakom fönstret. Minsta lilla rörelse och fasantocken rusade i väg på stela ben. Efter en stund kom han tillbaka. Jag nöjde mig med att försiktigt sticka upp kameran över en blomkruka. Tocken for iväg som om någon riktat ett gevär mot honom. När han lugnat ner sig trippade han tillbaka - solrosfröna var naturligtvis oemotståndligt mums för honom. Nu räckte det att jag dubbelvikt tog ett steg på golvet innanför fönstret. Fasanen hade öronen på spänn och hörde mig. Knarrade golvet månne? Och hördes det i så fall ut? Fasanen sprang ialla fall iväg mot det skyddande syrenbuskaget. En stackars dålig bild fick jag på den (o?)välkomna gästen.

Nåja, det är säkert överlevnadsklokt av en fasan att vara livrädd för minsta rörelser och för okända ljud.

God middag önskar

Skogseva

Påskafton - arbetsdag

Ett första vårprojekt är delvis genomfört.

I nådens år 2010 tömde vi för första gången vår kompostJohanna.

En hel tunna med doftande, och av våra väldresserade daggmaskar söndertuggad och finfördelad, kompostjord. Men det är sant som det sägs, avokadokärnor och skal tar mer än en säsong för att bli mull.

Nästan en hel kärra full med alldeles egen gratis och absolut förstklassig kompostjord. Vi kände oss rika!

Den spreds med ömma händer (ömma efter att ha grävt fram den ur komposttunnan - ett projekt i sig) över den uppfrästa runda, före detta, rosenrabatten. Den rabatt som nu ska bli en rabatt med vita nävor.

Med jordfräsens hjälp finfördelades till och med avokadoskal och kärnor. Ett och annat äggskal  med för den delen. De hade inte heller daggmaskarna rått på. Daggmaskarnas tänder blev kanske sämre mot slutet av tuggsäsongen...

Efter några timmars tämligen tungt (för maken i alla fall, jag pysslade i växthuset) arbete lastades den mycket tunga fräsen in i bilen igen och fiffiga maken satte sina träningsskor som stötdämpare på handtagen för att skydda bilrutan. Utifrån såg det ut som om någon höll på med gymnastiska övningar i baksätet!

Vi passade på att titta in till vår nya fårleverantör. Om det går som vi tänkt kommer det i början av maj en gutefårtacka med en eller två lammungar för att sommarbeta i vår hage. Fåren hade inte lammat färdigt än, men detta förtjusande tvillingpar hade varit mer än välkomna hem till oss.

Och som en perfekt avslutning på denna soliga och arbetsfyllda dag såg vi blommande tussilago vid vägkanten, några hundra meter från hemmet.

"Lilla Tussilago, lilla Tussilull.

Har du målat kjolen din

med solens klara gull."

God seneftermiddag önskar

Skogseva

Köpt vårfägring

Vårkrukorna är på plats och planterade med, som vanligt, blå penséer.

Vårfägring som vara skall till midsommar.
Sedan får man halshugga och mörda dem för de ger definitivt icke upp andan frivilligt.

Köpte alldeles för många, så nu får de stå i trängsel med sina släktingar omkring sig.

Ett bra sätt att hålla värmen om det skulle komma kalla nätter, och det gör det säkert.

En vår var vi lite tidiga med penséerna och det blev illkallt med tio minusgrader om natten.

Det klarade de galant de små tuffa liven!

Glad Påsk önskar

Skogseva