Rengöringsattiraljer

Duschen behövde ett nytt duschhuvud. Rensad och avkalkad många gånger började den ge upp och ville inte mer. Lämnade från sig ett fåtal droppar som nästan inte räckte att väta våra kroppar.

Då hittade jag ett trevligt ersättningshuvud. Till duschen alltså... Ett med LED-ljus i.

http://www.etrendstore.se/





Jag älskar sådant här! Kallt vatten - då lyser duschen vackert grön.





Normalvarmt - stiligt blått sken.





Riktigt varmt och gott - rött. Skulle du höra till de personer som gillar att kliva ur duschen lite halvskållad får du öka värmen och då blinkar duschhuvudet rött på ett illavarslande sätt.

Man kan duscha i mörker om man vill...

Är det fler än jag som tycker att sån´t här livar upp vardagen?


God middag önskar en nyduschad

Skogseva

Brunt och gult

Efter en inspektionsrunda i trädgården var humöret i absolut bottenläge. Jag orkar inte berätta om alla knäckta grenar på uppfartens spireor och snöbollsbuskar. Och jag står inte ut med hur sork och mullvad har härjat fritt under snön och omvandlat gräsmattan till ett lerigt slagfält. Allt är brunt, fult, kalt, oorganiserat, ostrukturerat, hopplöst.

Jag vet inte om jag känner mig tröstad av tanken att jag inte är ensam...

Vi gjorde något kreativt, vi sådde!

Jag köpte två fröpåsar i fjol på Capellagården. Gul sommarrudbeckia. Gul! I vår trädgård finns inte en gul blomma. Det finns rosa blommor, det finns vita blommor, det finns blåa blommor. Inte en endaste gul blomma. I sommar ska runda rabatten få gula blommor! Gula rudbeckior.

I höstas planterade vi ett blodplommon i runda rabatten. Bottenplanteringen ska bestå av vita nävor av ett par olika sorter för att få lång blomning plus några små vintergröna saker. Vi har alldeles för lite vintergrönt. Jag hade gärna ramat in rabatten med buxbom om det inte kostade så mycket. Under första sommaren blir det i alla fall plats för lite utfyllnadsplantor bland nävorna. Nämligen gula rudbeckior...

Fröna var löjligt små! Cirka trettio styck små fnas, knappt synliga för ögat.

Käre maken plockade med van såningsmannahand upp fnaset med sin planteringspincett och stoppade ner i fuktig såjord.

Nu blir det min uppgift att förse fröna med lagom tillskott av fukt. Måtte jag inte glömma, måtte jag inte glömma...

Så här såg rudbeckian ut i Capellagårdens rabatt. När jag tittar på fotot förstår jag att jag föll för den gula blomman! Den kommer att bli fin på baksidan av vårt hus. Om jag kommer ihåg att vattna fröna.

God middag önskar

Skogseva

(I går sjöng koltrasten för oss på kvällen! Finns det en vackrare sång?)

Ha!

Vi kan väl uppvisa vårtecken vi också!

En mycket blek sol visade sig bakom trädridån.

Det var kanske inte direkt värme som fanns i vinden, men nog hade den slutat att bitas...

Under dagen försvann ytterligare en del av snön här på åsen.





Snömassorna hade dragit sig tillbaka från en ytterst liten samling snödroppar som måste ha stått redo under täcket och väntat.





Tappra och uthålliga små raringar!





Tappra är också vintergäcken som hos oss blir färre och färre för vart år. De tycker inte om oss, så enkelt är det. Och jag som tycker så mycket om dem! I dag stod de där snöbefriade, fyra stycken (jo, det är ett genant litet antal), guldgula, efterlängtade, ljuvliga.





Lite skräp på hakan får man lov att ha om man har stått med den tryckt mot marken en längre tid. Skräpet ser ut som en väldigt död och väldigt gammal myra...

Annat som avslöjas när snön drar sig tillbaka är inte lika roligt. Jag säger bara en sak: Det har gått livligt till under snötäcket...


God middag önskar

Skogseva

Dis

Det är stilla i trädgården. Diset har lagt en tunn slöja över buskar och träd.





En hackspett sitter och slår sina obegriplig snabba trumvirvlar i en björk. Lockande? Avskräckande?





Bersån står avklädd och naken. Uppäten intill skelettet, stommen. Giftiga murgrönsblad åkte ner i rådjursmagar i brist på annan föda.





"De tre musketörerna" med sina karakteristiska baskrar. Ett felköp som blev ganska bra.





Mammas gamla balkongstol blev kvarglömd i höstas och har stått med snö upp till magen hela vintern. Nu har snön sjunkit så mycket att det mesta av benen syns. Ett vårtecken så gott som något.

God dag önskar

Skogseva

Fågelfiasko

Jodå - jag hade tänkt gå ut i det fina vädret, men så blev det inte.

Tänkte mig en fotostund framför fågelbordet i stället.

Tråkiga fåglar flög runt bordet. Trista blåmesar och tjatiga talgoxar. Grådaskiga grönsiskor och hysteriska koltrastar. Så fort jag gjorde den minsta rörelse innanför fönstret öppnade koltrasten sin näbb på vid gavel och vrålade ut sin skräck. Innan jag nuddat avtryckaren på kameran hade den skrikande fågeln flugit till andra sidan skogen...

Dumma fågel!





När jag lät kameran svepa runt fångade jag en liten rörelse nere vid käppen som fågelbordet står på.

En liten mus har bosatt sig mitt i skafferiet. Kloka lilla mus. Stanna där du är och kom inte närmare. Vi lägger så gärna ut några extra solrosfrön till dig.

Bara du håller dig utomhus.

God middag önskar

Skogseva

Träuggla

Jag gick en snabb sväng för att hitta något vackert att fotografera. En främmande fågel. En första vårblomma vid dikeskanten. En hjort på vårpromenad.

På långt håll såg jag en uggla som satt på toppen av en knäckt gran! Jag tog mängder av bilder medan jag närmade mig granen.

Vilket fotofynd. En uggla mitt i solen!





Jag anade oråd när jag kom närmare. Ugglan satt väldigt stilla...





Det är inte första gången mina ögon omvandlar en stam, en gren, en sten till något levande och märkvärdigt.

Jag ska nog köpa nya glasögon.


God middag önskar

Skogseva

Hägg och jasmin

Säsongens absolut första stapplande trädgårdsarbetssteg togs i går. Ganska klumpigt pulsande steg genom den på sina ställen fortfarande djupa snön - men i alla fall.




Något lite beskuren gammal jasmin.


Vi hade beslutat oss för att tukta vår hägg som skaffat sig ett par stammar för mycket och som har blivit en aning för yvig för platsen den står på. Extrastammarna åkte bort och nu har häggen en tydligare karaktär. Jag har en svag aning om att förslaget att förminska häggen kom från käre maken som har en fantastisk förmåga att klippa och kapa så att han har så lite grenar som möjligt att tampas med under gräsklippningssäsongen.

När vi ändå var i farten rensade vi lite i den gamla jasminen som vi egentligen inte alls hade tänkt röra. De äldsta grenarna togs bort - till vad nytta vet jag inte. Den behöver egentligen totalförnyas men det drar vi oss för. Det är i den och i häggen småfåglarna söker skydd när sparvhöken jagar vid deras matbord. Ett fåglarnas skyddsrum tar man inte bort hur som helst!
Jasminen får stå där rufsig och spretig...





Medan vi arbetade sjöng en liten fågel på det ljuvligaste tänkbara sätt. Jag lokaliserade och fotograferade och artbestämde. Grönsiskan har besökt oss nu under senvinter/tidig vår men jag hade ingen aning om att den sjöng så vackert. Det jag tyckte lät som en porlande bäck beskriver fågelboken som ett "muntert kvittrande som slutar med ett kväkande läte". Vår lilla grönsiska nöjde sig med ett muntert kvittrande och höll sig för god för att kväka! En kväkande fågel i vår trädgård - nej vet ni vad!


God middag önskar

Skogseva