fredag 29 juli 2011

Yoko, Charlotte och jag

Nu backar vi några dagar...

Måndagen var ytterligare en av alla dessa trista dagar då himlen hävde sig som en grå kofta över allt och alla. Något måste göras i uppiggningssyfte - vi åkte till Wanås.

(Vi tar först en liten uttalsövning. Wanås skall uttalas med ett kort a-ljud och inget annat, ty:
"Gården var känd på 1440-talet med namnet Watnaas, åsen vid vattnet."
Wikipedia)

Häng med så kör vi och lämnar det gråtrista bakom oss.




Inte ens över slottet lyste någon sol till att börja med så vi startade med att äta lunch - som vanligt. En god sallad och lite bröd sedan var vi redo.




Inne i stora utställningshallen deltar vi i Yoko Ono´s Mend Piece genom att slå oss ner vid ett bord och laga trasigt porslin. Var och en på sitt kreativa sätt med hjälp av lim, tape och snören. Pysselhörna för vuxna!







Så, nu har vi reparerat en mugg och skrivit några kloka ord, nu är vi mogna för min favorit:


Charlotte Gyllenhammar.

Den översta bildens installation heter Knäväck (Gyllenhammars stavning - inte min). Jag får lite ont i huvudet av att barnet tvingas hänga upp och ned dag efter dag!




Vid The smallest of us blir igenkänningsfaktorn hög. Det kanske är jag själv som sitter där stilla och lite stel i min söndagsklänning. Inte skrynkla till, inte smutsa ner, inte synas, inte höras...




Här är däremot något obegripligt och lite kusligt. The Spectators - små, små barnfigurer som sitter och tittar på en kaosartad filmsnutt.
Jag får gåshud.




In waiting, en liten övergiven, men snällt och väluppfostrat väntande flicka. En sorgligt tålmodig rygg.




Nä, minsann - nu går vi ut i parken. Himlen har några blå fläckar och solen tittar nästan fram!

Precis innan vi börjar vår vandring genom parken tittar vi på Yoko Onos Whish Trees for Wanås. Vi skriver en önskelapp och hänger på en gren. En anställd går runt och klipper ner lappar från de dignande grenarna och placerar dem i en låda. När utställningen så småningom är över kommer alla lappar från dessa träd och från Onos tidigare utställda önsketräd att skickas till Island och brännas upp. Önskningar som som går i uppfyllelse genom 'eldbegängelse'?




Nu går vi in i den djupa grönskan och låter oss imponeras av de stora och pampiga träden. Om ni har ett riktigt stort träd eller i alla fall ett träd med en bra grenklyka kan ni göra som Ann Thulin; tryck dit en röd gigantisk boll och ni har ett härligt blickfång. Ann Thulin kallar sina bollar, det finns några stycken, Double Dribble.




Dessa gröna 'grodor' fotograferade jag från lite håll så jag kan inte säga vad de heter eller vem som gjort dem. Vi döper dem till Untitled, vilket faktiskt kan vara rätt namn.




Malin Holmberg I will stop loving you är, trots att jag är ganska 'openminded' när det gäller konst, en fullkomligt obegriplig och ganska ful historia.
Vi går snabbt därifrån..




Här kommer däremot en riktig läckerbit, min egen favorit, Jacob Dahlgrens Primary Structure. Tänk att ha en liten del, eller kanske en miniatyr, av den i den egna trädgården.




Nu har vi snart gått runt hela parken.

Kari Cavéns Kokapell, ett hermetiskt tillslutet rum varifrån en evigt mässande röst tränger ut. 




Och här... lite inspiration till alla med trädgård! Melissa Martins Dining Room. Inget tak, inga väggar men ändå...




Och alldeles mot slutet av vår runda hittar vi denna dam som sitter här i en evigt hukande pose, medan det skvalar runt hennes fötter; Ann-Sofi Sidéns Fideicomissum, parkens roligaste och säkert mest kommenterade konstverk.




Sådär, nu har ni sparat de 100 kronor som inträdet kostar!
 Men å andra sidan...
Ni har bara sett det som jag tycker är roligt/fint/vackert/spektakulärt.
Åk dit och titta 'på riktigt' om ni har möjlighet till det - det är det värt!


God eftermiddag önskar

skogseva

tisdag 26 juli 2011

Nationalfågeltillskott

Koltrasthonan har ruvat troget trots att regnet, så gott som ständigt, vräkt ner över henne. Hon har bara lämnat boet kortare stunder, förmodligen för att få i sig lite mat. Att vi några gånger varit tvugna att passera henne i bil har hon inte brytt sig om - hon har legat helt stilla och låtsat att hon inte fanns.

(Bilden tagen 13/7) 

"Efter färdigställandet av redet lägger honan efter 2 dagar det första ägget. Äggläggningen följer normalt i ett intervall på 24 timmar, ibland dock även oregelbundet. Koltrasthonan lämnar inte sina ägg obevakade över natten. Ofta förekommer det till och med att hon börjar ruva kort innan det första ägget läggs för att sedan inte lämna redet mer. Oftast börjar dock ruvningen efter att det tredje ägget lagts. Ruvningen, från att det första ägget läggs tills de sista ungarna kläcks, varar mellan 11 och 16 dagar."
(Wikipedia)


I förrgår stod hon upp i boet och plockade med något. Elva dagar hade gått sedan jag konstaterat att det fanns 4 eller fem ägg i redet. I och för sig vet jag inte exakt när hon lade sina ägg, men något var definitivt på gång!

För några timmar sedan var koltrasthonan borta.
Hon var borta länge, länge - hade hon övergett boet och äggen?
Hade något odjur ätit upp äggen? Här finns bevisligen både mård och ekorre i vår skog. Säkert också andra äggbegivna djur.

Jag, som känner mig ansvarig för koltrastens och hennes äggs väl och ve var tvungen att undersöka vad som hade hänt. En rusning in för att hämta kameran! Snabbt som attan fram med en stege!

Två sekunder senare kikar jag ner i boet: 



VI HAR FÅTT BARN!
Eller.. ja, fågelungar i alla fall! Fyra välskapta, men väldigt olikstora bebisar låg och sov i godan ro. Den stora bebisen kan alltså vara tre dygn äldre än minstingen - inte konstigt att storebror/storasyster ser grotesk ut i jämförelse!

Jag tror inte att jag störde, det tog mig ca fyra sekunder att fotografera, klättra ner och bära bort stegen och koltrasthonan och koltrasthanen varken syntes eller hördes under tiden.




Men sedan dröjde det så länge att jag började bli orolig. Hade jag stört i alla fall? Under nästan en halv timme sprang jag fram och tillbaka inne i huset med kikaren och kollade boet från alla upptänkliga håll - tänkte den nyblivna mamman inte komma tillbaka? Skulle de små nakna liven behöva frysa ihjäl eller svälta till döds?

Men helt plötsligt låg hon där igen. Hör du kära fru Koltrast, låt bli att skrämma mig på det viset!




Nu ska föräldraparet mata våra(!) ungar i 12-19 dygn i boet och i ytterligare tre veckor efter att de lämnat boet. Det är strävsamma människor de där fåglarna, detta är förmodligen andra kullen för koltrastparet, och ska man tro vissa källor kan det till och med vara den tredje!

Jag börjar redan nu bekymra mig för hur det går när de ska lämna det trygga boet. Vi har ju katter. De är visserligen inte så begivna på fåglar, men en icke flygkunnig liten koltrastunge som rör sig i deras närhet...
Det får nog bli husarrest för deras del i två veckors tid!


God middag säger

skogseva

lördag 23 juli 2011

Lördag i regn


Jag tröttnade på att rädda fjärilar och humlor, som höll på att stånga sina huvuden blodiga mot växhusglasens insidor, ut till friheten. Tänkte till och grävde i skåpen. Hittade något slags myggnätstyg som fick bli ett något för kort draperi för dörren.

De dumma (eller smarta?) djuren flyger under draperiet i stället.

Och käre maken gnäller lite över att det försvårar hans utbärande av våra middagar...

Håhåjaja!




Den här lilla raringen (hittar den inte i min bok) höll sig i alla fall utanför. Jag tror att den har slagit ner sina bopålar för gott i bataten...



..och ser ut att vilja försvara sitt hem genom att titta argt och hotfullt på fotografen.



Det fortsätter att regna...

Gräsmattorna är så gröna som de aldrig varit tidigare, rosorna ruttnar, stackars koltrasten som ligger på ägg är dyngsur och allt trädgårdsarbete har avstannat. Det står en kärra med kantstenar som väntar på att bli satta runt nävrabatten, om det blir en dag med lite sol. Eller, med lite smärre krav, en dag med uppehållsväder.

Liten, sötgrön (icke heller funnen i boken) skalbagge satt nyduschad på en tobaksplanteknopp och försökte bli torr.

Hann den det mellan skurarna?




Och i grannlandet händer det hemska ting...


skogseva


torsdag 21 juli 2011

Ixodes ricinus



Den dagen Gud skapade fästingen måste han ha varit på ett sjusärdeles dåligt humör. Han tyckte tydligen att människan inte bara skulle ha det genomtrevligt där hon spankulerade runt naken i paradisen, hon skulle tjäna som matbord åt allehanda småkryp, däribland den så illvilligt skapade fästingen.

"Ha!" sa nog Gud för sig själv, "Den där tvåbenta saken som jag totade ihop häromdagen måste ha något annat att syssla med än att hela tiden tugga i sig av mina äpplen. Jag får fixa till något som kan distrahera, irritera, klia, plåga och besvära. Något litet kryp kanske... En liten elak typ som kan bita den där hopplösa människan som olovandes ger sig in i min odling och pallar äpplen. Min äppleodling som jag haft så mycket bry med eftersom jag inte tänkte mig för utan skapade rönnbärsmal, skorv, mjöldagg, fruktträdskräfta, fruktmögel, äppleullus,vivlar och frostfjärilar. Jajamensan", sa Gud "ett litet kryp till kan jag nog få plats med på jorden." Och så tänkte Gud så att det knakade i den gudomliga skallen, medan han lutade sig tillbaka på sin himmelstron. Den stackaren var trött efter sin sexdagarsvecka och av allt skapande av vatten, ljus, påssjuka, fåglar, sol, mygg och mjöldagg. "Jag gör det yttepyttelitet och gömmer det i gräset så kan det hoppa på den där Eva när hon går förbi - då får hon annat att tänka på än att stoppa i sig frukt hela dagen. Fet börjar hon också bli den där människan!" 

Och så gjorde han det...

Och det var urdumt!!!

Fy på dig Gud!



Inte nog med att vi får dras med fästingar på grund av en slarvigt skapande Gud, han har dessutom ställt till så att de blir fler och fler, eftersom han ser till att skydda dem med ett isolerande snötäcke varje vinter. Hördudu Gud! Du favoriserar! Du gillar tydligen dina fästingar bättre än din skapelses krona!




Sålunda plockas här fästingar på denna, av Guds lilla minsta och vidrigaste kryp, invaderade ås! Hela dagarna. Och det blir morgon och det blir afton den första, andra, tredje, fjärde, femte och sjätte dagen. Och jag kan icke likt Gud vila på den sjunde dagen, ty även då sitter hans fästingar och gnager på mina ben!

Det verkar som om det fötts nya fästinglarver i dagarna. I går tillbringade jag många timmar på alla fyra och rensade i rabatter, några timmar med att köra med trimmern.
Jag hade mina byxor ordentligt nedstoppade i strumporna.

I dag plockade jag SEXTON fästinglarver från olika ställen på min kropp. Var och en av dem efterlämnade ett kliande rött märke.

Sitter du och småskrattar i din himmel Gud?


Undrar skogseva 
(Som brutit mot det sjunde budet och stulit bilder från nätet.)

tisdag 19 juli 2011

Prepositionsblogg


Jag kan fortfarande rabbla alla prepositioner, som man av någon anledning var tvungen att kunna utantill en gång i tiden. Jag undrar just varför...

Av,bland, efter, från, för, framför, genom, hos, i, uti, med, mellan, emellan, mot, om, bakom, ovan, på, ovanpå, till, under, ur, ut, vid, å, åt, över.

Bakom växthuset är nu lavendellistens blommor fullt utslagna och ett eldorado för allt som flyger och far, båda söta/vackra djur och mer stickiga sådana.




Ovanpå växthuset finns numera ett heltäckande grönt tak eftersom det ena fågelbärsträdet har gjort sin plikt och vuxit upp till ett rejält skuggträd.



Framför vårt kära glashus frodas allehanda doftpelargoner, eucalyptus, och så denna Euphorbia 'Diamond frost', som jag övervintrade. Den klarade sig nätt och jämnt tills det var dags att flytta ut i växthuset, där den fortsatte att se halvdöd ut.
Ut i skamvrån med den!
När jag efter en månad råkade slänga ett öga på Euphorbian hade hon blivit sitt forna sköna jag och fick flytta fram på första parkett vid växthusentrén.



I växthuset har vi, tyvärr, nästan lika många humlor, fjärilar och flugor som utanför. Jag selekterar likt en Gud fader vilka som ska hjälpas ut till Kanaans land igen. Fjärilar och humlor försöker jag rädda, getingar slår jag ihjäl och flugor får klara sig bäst de kan och vill!
Min djurvänlighet sträcker sig icke hur långt som helst...




Vid husets sydöstra hörn har Cobean fullgjort sin skyldighet och hjälpligt täckt den nya rosportalen. Rosen, Helenae, är på gång och kommer nog med sin växtkraft att hinna täcka ena sidan nästa sommar. Då räcker det med en styck Cobea på stolpen närmast kameran. Jag kanske kan vara duktig och dra upp en planta själv.



Mellan växthuset och hagen, i röda rabatten, blommar de nya franska kungsljusen, Verbascum chaixii. Kungsljusen med smällspirean 'Diabolo' som fond blev den sköna kombination jag hade tänkt mig, vilket min planering sällan brukar bli. Mina växter är vana vid att flyttas och möbleras om i det oändliga innan jag är nöjd!




Genom att flytta oss närmare växterna kan vi se skönheten i den enskilda blomman. Blommans mitt harmonierar väl med smällspireans mörka färg, båda framhäver varandra. Jag tror faktiskt att de trivs i varandras sällskap!




Goder afton önskar

skogseva

fredag 15 juli 2011

Nostalgi och måleri

En roliger utflyktsdag i sammandrag:

Ett par stövlar inköpta för ett år sedan var redan heltrasiga, de lämnades tillbaka till Granngården och mot en liten mellanskillnad är jag nu i stället ägare till ett par regnkängor som är lätta att hoppa i och ur. Ibland är det bra när saker går sönder innan garantitiden har gått ut...



Nu var det inte Granngården som var dagens utflyktsmål utan detta:



Vi startade med fika naturligtvis - allt annat är otänkbart - och sedan strosade vi runt i ett lätt mögelluktande, prylfullpackat och osannolikt 50-talsmuseum.



Det blev många igenkännande nickar..



..bland burkar, porslin, leksaksbilar..



..och bilar modell större.


Det var väl ett "sisådär"museum, ni måste absolut inte åka dit. Åk till Johannamuséet istället, där finns i alla fall någon slags ordning bland alla prylar. Kaffeserveringen är dessutom bra mycket snyggare och där luktar definitivt icke mögel!

Ett ställe som inte heller luktar mögel är vårt nästa mål, Tomelilla konsthall. En utställning med Ulf Trotzigtavlor vill vi ju inte missa!



Blått eller gult - lika snyggt vilket som. Om jag hade haft några hundratusen över hade jag köpt båda två! Om inte någon annan redan hade hunnit före..



Och äntligen fick vi se det lilla, pyttelilla Hasseochtagemuséet! Åtta personer får plats åt gången och en halvtimme får man på sig att titta på allt som samsas på de få kvadratmetrarna.




På vägen hem passerade vi denna trädgård. Vi kan väl nöja oss med att konstatera att det finns olika trädgårdsstilar och olika tycke och smak!



På ett annat osannolikt ställe, utkastat i en åker utanför Tolånga ligger en köttbutik.



Två styck entrecoter inköptes. Etthundanittio kronor. I morgon blir det festmiddag på Aberdeen Anguskossa! 



Det fanns mer än kött i den snygga butiken.



Utflykten var våt men trevlig..



..och vid Vombsjön sagolikt vackert.



Måsar och storskarvar flög över sjön, men ville inte gärna vara med på bild.
Och då slapp dom det.



Hemma igen på Romeleåsen.
Regnmolnen hade gjort sitt för dagen och allt var vått, för att inte säga genomsurt. 



30 mm regn är en ordentlig rotblöta - kan vi få be om uppehåll i morgon.

Då gör vi kanske en ny utflykt!




God natt önskar

skogseva